Tottenham saknar metod i sökandet efter ny manager

”We are acutely aware of the need to select someone whose values reflect those of our great club and return to playing football with the style for which we are known. Free-flowing, attacking and entertaining — whilst continuing to embrace our desire to see young players flourish from our own Academy alongside experienced talent.”

Många har nu valt att läsa det där som en slags programförklaring, och har använt det som någon form av kravlista som Tottenham nu ska använda sig av i valet av sin nya manager. Levys ord har använts för att ifrågasätta Tottenhams intresse för Antonio Conte, som inte anses motsvara beskrivningen. Visst går det att förstå texten på det sättet, men detta var förmodligen aldrig dess avsikt.

Mer troligt som jag ser det är att Levys ord alls inte syftade till någon större praktiskt användning framåt i tiden, utan snarare var ägnade att dra ett streck över vad som varit bakåt i tiden. Dels som ett sätt att blidka supportrarnas rent allmänna missnöje över vart klubben anses vara på väg. Dels som en direkt kommentar till det misslyckade försöket med José Mourinho.

Det är nu två månader sedan Tottenham sparkade José Mourinho. Ännu verkar ingen ersättare ha hittats. Värre är kanske att Tottenham av flera olika skäl har fått nobben av de managers för vilka de visat ett genuint intresse, såsom Julian Nagelsmann, Brendan Rodgers, Mauricio Pochettino, Antonio Conte m fl. Ännu värre är kanske att Tottenhams jakt på managers pendlar våldsamt från den ena ytterligheten till den andra.

Detta ger i sin tur ett besvärande intryck av ett Tottenham som i själva verket inte ens riktigt verkar veta vad de letar efter. Och vet man inte vad man letar efter blir det så klart svårt att hitta rätt. Många gånger brukar det landa i att man bara väljer något, blundar och hoppas på det bästa. Men om vi skulle försöka utvärdera Daniel Levys track record i detta avseende så bådar det i själva verket inte särskilt gott.

Guardians Jonathan Liew observerar tämligen klokt den reagerande tendensen i Levys beslutsfattande gällande managers. Juande Ramos teknokrati ersattes av Harry Redknapps hemkokta bondepraktikan, ersattes av André Villas-Boas poppiga intellektualism, ersattes av Timmy Sherwoods brittiska antiintellektualism, ersattes av Mauricio Pochettinos krävande idealism, ersattes av José Mourinhos tärande pragmatism.

Desto mer oroväckande för Tottenham om vi följer Jonathan Liews resonemang till dess logiska och historiska konklusion är att det grundliga sökande som skulle leda fram till Glenn Hoddles ersättare efter säsongen 2002-03, ett sökande som innebar att mängder av olika namn kopplades samman med Tottenham, slutade med att ställföreträdaren David Pleat blev kvar som manager under hela första halvan av nästa säsong.

Just det scenariot börjar kanske inte bara kännas väldigt bekant för Tottenhams supportrar just nu, utan dessutom alltmer troligt. Kanske är det att överdriva och överdramatisera. Det borde inte vara omöjligt för Tottenham att hitta en manager att ta över ansvaret från Ryan Mason. Kanske inväntar de faktiskt bara anställningen av Fabio Paratici som sportchef. Men klockan tickar naturligtvis.

Situationen som Tottenham genom Daniel Levy dessutom har satt sig i nu är att det finns inte många val av managers som kommer kunna upplevas som särskilt positiva för Tottenham efter att de så tydligt varit ute efter Antonio Conte. Skulle det komma dragandes med någon Graham Potter eller Roberto Martinez nu t ex så skulle det ju kännas som ett rejält nedköp. Ett svårt utgångsläge helt enkelt.

Det utesluter självfallet inte att det finns ett rätt stort antal managers som absolut skulle kunna vara väldigt bra val av Tottenham. Eric ten Hag känns t ex som en för Tottenham mycket passande manager. Men det finns bara en handfull tillgängliga managernamn med en stjärnstatus motsvarande Antonio Conte som skulle kunna få Tottenhams supportrar att känna att det var bättre så eller i alla fall lika bra.

Mauricio Pochettino hade naturligtvis varit ett namn som gjort Tottenhams supportrar överlyckliga, men det låter inte som ett särskilt realistiskt alternativ. Zinedine Zidane har definitivt en aura om sig som helt klart motsvarar Contes status, men det känns minst sagt osannolikt att Zidane skulle våga ta den chansen. Precis som jag tvivlar på att det ens hade varit särskilt önskvärt för Tottenham.

Maurizio Sarri är en av ett fåtal managers som möjligen skulle kunna anses ticka båda boxarna. Det vill säga både vara ett managernamn av sådan dignitet som i alla fall skulle kunna vara i närheten av Contes, och en manager van vid och duktig på att verkligen bygga ett lag, utveckla spelare och slussa fram nya, yngre spelare. Och kanske är Tottenham en klubb till storlek och profil i sin liga inte helt olik Napoli. Men nu är ju Sarri klar för Lazio.

Allt detta är frågor som jag förmodar att Tottenham kommer behöva hitta ett svar på, och som jag misstänker att nya sportchefen Fabio Paratici som sin allra första uppgift kommer ha ansvaret för. Problemet för Tottenham är kanske att vem de än frågar i detta läge så vet denne om att Tottenham har frågat många före honom, och att Tottenhams commitment till lång sikt inte var värt mer än Antonio Conte.

Paratici verkar ha jobbat kvickt. Det tog bara någon dag, och kort efter att huvuddelen av den här bloggen skrivits, så blev det tydligt att Paulo Fonseca, tidigare i Roma, avancerat upp som högaktuell för Tottenham. En manager som kanske rent spontant inte gör mig överentusiastisk, eftersom jag inte var helt förtjust i vad han åstadkom med Roma, men där jag ändå skulle kunna tänka mig ett rätt stort antal betydligt värre anställningar.

Men den första och främsta frågan är och förblir, Paulo Fonseca eller ej, vad Tottenham egentligen vill vara för fotbollsklubb. Och det börjar bli alltmer uppenbart att Daniel Levy i själva verket inte själv har någon större aning om svaret på den frågan, än mindre hur Tottenham faktiskt skulle uppnå svaret på denna fråga. Mål och metod, i den utsträckning det alls existerar någon konkret metod, äger inget riktigt samband för Tottenham.

Metoden i Tottenham verkar snarare ha varit något som följt med deras managers, men också försvunnit med deras managers. Vilket möjligen förklarar varför det just nu är nära nog omöjligt att se någon som helst metod i Tottenhams sökande efter ny manager.

:::

EM-KOLLEN

Turkiet vs Italien. Italien får en tuff värdemätare redan i första matchen i sin återkomst till ett mästerskap. Var står egentligen Roberto Mancinis manskap? Vi kan förvänta oss en tät defensiv från Italien, och framåt handlar det kanske framför allt om Lorenzo Insigne och Ciro Immobile, men där finns många spelare som kan kliva fram. Mancini har gått mer på rutin än på ungdom i sitt landslag. Italien har även fördelen att få spela alla sina gruppmatcher på hemmaplan. Prognos: Italien (2-0)

:::

TRANSFERKOLLEN

Emiliano Buendia, Norwich till Aston Villa. Oroliga miner hos Aston Villas närmaste när det drog ut på tiden att göra värvningen offentlig. En värvning det finns alla skäl för Aston Villa att vara väldigt nöjda med, en spelare som ökar både bredden och kvaliteten på Aston Villas offensiv. Kreativ och effektiv, kan växa i Aston Villa och Aston Villa kan växa med honom. Med beröm godkänd – (++++)