Kommer Ralph Hasenhüttl kunna pumpa nytt liv i ett dött Southampton?

När slutsignalen ljöd över St Mary’s i början av januari som förkunnade att Southampton precis besegrat Liverpool med 1-0 så gick Ralph Hasenhüttl tämligen dramatiskt ned på knä och verkade tacka högre makter för segern. Det var många som såg den gesten och undrade en smula, för det kändes lite överdrivet. Inte arrogant överdrivet nödvändigtvis, men emotionellt överdrivet.

Alla är genier i efterhand så klart, men kanske är det heller ingen tillfällighet att den där 21 matcher långa sviten med hela 15 förluster började direkt därefter. Det var som om luften på något sätt helt gått ur Southampton, och det var svårt att undgå intrycket att Ralph Hasenhüttl varit med om att lätta på ventilen. Det svåra är naturligtvis, när luften väl gått ur ett lag, att pumpa upp det igen.

Det har gjorts rätt stor sak av hur Southampton valde att inte sparka Hasenhüttl efter den nesliga 0-9-förlusten mot Leicester förra säsongen. Vilket blivit en sådan grej att när nu Southampton förlorade med 0-9 ännu en gång den här säsongen, mot Man Utd, så var det knappt någon som ens tänkte tanken. Själv såg jag nog Southamptons miserabla vår som ett betydligt mer oroväckande tecken för Southampton, och Hasenhüttl.

Efter 0-9 mot Leicester var det som om Southampton på sätt och vis slöt sig samman och gav sig fan på att återupprätta sig själva. Förlusten och i viss mån förnedringen blev till bränsle och motivation för laget, ett sätt för Hasenhüttl att mer kraftfull driva igenom sin idé och metod. Efter 0-9 mot Man Utd, i början av februari, kom ingen sådan reaktion alls, utan tvärtom någon slags uppgiven acceptans.

Var det så att Ralph Hasenhüttl själv inte hade några idéer kvar att bemöta just den här motgången? Eller var det så att Southamptons spelare helt enkelt inte längre svarade på Hasenhüttls idéer på samma sätt som första gången? Eller var det så att Southampton helt enkelt, efter lång tid och under en väldigt besvärlig säsong, inte längre hade någon gas i tanken och att laget inte hade kraft att stoppa sitt eget fall?

FA-cupen var på sätt och vis ett slags socialt skyddsnät för Southampton och för Ralph Hasenhüttl under våren. Southamptons supportrar kunde acceptera förfallet i ligan när Southampton samtidigt gav sig iväg på en cup run som tog dem till semifinal och tog dem till Wembley och drömmar om en cuptitel. Men Southamptons extremt bleka och närmast livlösa semifinal mot Leicester omintetgjorde detta.

Southampton var under andra halvan av säsongen mer eller mindre ett dött fotbollslag, det fanns helt enkelt inget liv i dem. Utan den väldigt starka första halvan av säsongen hade Southampton med stor sannolikhet spelat i EFL Championship nästa säsong. Något som naturligtvis måste anses som tämligen oroväckande för Southampton när de nu håller på att förbereda sig för nästa säsong.

Vad som accentuerar denna oro för Southampton är att många av lagets viktigaste spelare nu verkar ha börjat se sig om efter andra klubbar, eller åtminstone överväga alternativet. Jannik Vestergaard kommer med troligtvis säljas. Danny Ings har omgivits av flyttrykten egentligen ända sedan årsskiftet. Aston Villa rycker rejält i James Ward-Prowse, vilket de nog inte gjort om spelaren sänt signalen att han var helt ointresserad.

Southamptons redan från början tunna spelartrupp, något som naturligtvis kan ha bidragit till lagets totala kollaps halvvägs in på förra säsongen, riskerar alltså åderlåtas på flera av sina allra bästa spelare. Utöver nämnda spelare har Ryan Bertrand lämnat klubben som fri transfer, Nathan Redmond verkar ha gjort sitt i klubben, och det framstår som osannolikt att Liverpoollånet Takumi Minamino blir kvar i Southampton.

Råttorna flyr ett sjunkande skepp brukar det sägas. En metafor är kanske inte särskilt lyckad om den jämställer Southamptons spelare med råttor i det här fallet, men principen är lite grann densamma. Spelare som tror att en klubb är på väg att sjunka, spelare som alltså inte längre har något förtroende för klubben som projekt, kommer försöka fly klubben. Detta säger något om Southamptons trovärdighet och legitimitet.

Inte heller lär det ju ha hjälpt Southampton i detta avseende att Gareth Southgate helt förbiser både Che Adams och Danny Ings till sin EM-trupp. Sedan petas även mittfältaren James Ward-Prowse för högerbacken Trent Alexander-Arnold, och när denne sedan blir skadad så ersätts han av mittbacken Ben White. Signalen för Southamptons engelska spelare är rätt klar: Vill du spela för England kan du inte spela för Southampton!

Southampton har med andra ord ett massivt trovärdighetsproblem. Samtidigt som de måste hantera detta problem med sin egen trovärdighet, det vill säga deras ambition och kapacitet som klubb, och hantera det både internt och externt, så måste de också ro i land en rätt rejäl rekonstruktion av sitt lag, dessutom under betydligt tightare finansiella ramar än normalt med anledning av Covid.

Southampton har alltså ett jättejobb framför sig den här sommaren. Vilket kanske också något kontraintuitivt är varför Ralph Hasenhüttl sitter kvar som manager. Southamptons läge är besvärligt nog utan att addera till sina egna problem, utan att lägga lök på laxen genom att tvinga sig igenom att först också behöva anställa en ny manager. Klubbens sportsliga ledning kommer behöva jobba hårt nog redan som det är.

Även Ralph Hasenhüttl har naturligtvis ett jättejobb framför sig. Han måste övertyga i alla fall några av sina viktigaste spelare att Southampton fortfarande är en klubb för dem. Han måste samtidigt se till att både ersätta de spelare som ändå försvinner och förstärka en om inte svag så åtminstone tunn spelartrupp. För Southampton handlar detta så klart mer om att värva smart för i sammanhanget relativt små pengar.

Därefter gäller det för Hasenhüttl att faktiskt pumpa liv i Southampton igen. Dels genom att värva rätt spelare samtidigt som dessa spelare integreras på ett konstruktivt sätt i laget. Dels genom att återuppliva förtroende för den taktiska modell han implementerat i Southampton med viss framgång men med efterföljande förfall. Ett förtroende Hasenhüttl nu måste återuppliva hos styrelse och spelare såväl som supportrar.

Misslyckas Ralph Hasenhüttl kommer han inte vara Southamptons manager mycket längre till. Misslyckas Ralph Hasenhüttl är Southampton en av kommande säsongs stora nedflyttningskandidater.

:::

EM-KOLLEN

Ukraina vs Nordmakedonien. Ukraina hade väldiga problem att hålla koll på Nederländerna i den första matchen och kändes närmast vidöppna i sin backlinje, med en målvakt som blandade högt med lågt i rasande takt. Nordmakedonien förlorade mot Österrike men var ändå med i matchen, och är det någon match de ska ta poäng i så är det väl kanske denna. Prognos: Ukraina (4-1)

Danmark vs Belgien. Hur mår egentligen Danmark? Den frågan är i högsta grad berättigad efter vad som hände under den första matchen, både med Christian Eriksen och med förlusten mot Finland. EM är dock långt ifrån över för Danmark, men de kan i alla fall behöva undvika förlust ikväll. Belgien var det lag som kanske imponerade mest av alla under första grupprundan. Prognos: Belgien (3-2)

Nederländerna vs Österrike. Har under en längre tid vägrat att kalla dem för något annat än Holland, men jag får kanske ge upp. Nederländerna visade hur som helst i sin första match mot Ukraina upp både sina styrkor och sina svagheter på ett sätt som bara kan beskrivas som spektakulärt. Österrike kommer inte vara lika öppna som Ukraina, vilket är både bra och dåligt för Nederländerna. Prognos: Nederländerna (2-1)

:::

TRANSFERKOLLEN

Danny Rose, Tottenham till Watford. Rose var en av spelarna som släpptes av Tottenham efter säsongen, och det har nu fått Watford att passa på, vilket på samma gång borde betyda att någon återkomst för den egna produkten Ashley Young inte längre är aktuell. Rose är en kompetent vänsterback, kanske behöver han en ny miljö. Godkänd – (++)