Hartlepool var motståndarna i Torquays mörkaste ögonblick de senaste åren, kanske ett av Torquays mörkaste ögonblick någonsin. Det var den 21 april 2018 som Torquay United genom att bara få 1-1 mot Hartlepool för första gången i klubbens historia blev nedflyttade från National League ned till National League South, den engelska fotbollens sjätte division.
Nu är det den 20 juni 2021 och Hartlepool är ännu en gång Torquays motståndare i en ödesmatch för dem, den här gången en ödesmatch för båda lagen. National Leagues playoff-final, där laget som vinner flyttas upp till Football League och laget som förlorar blir kvar i National League. För Torquay möjligheten att efter sju svåra år äntligen ta sig tillbaka till Football League och till League Two.
Vad som en gång alltså tog sin början mot Hartlepool kan drygt tre år senare få sitt narrativa slut mot Hartlepool. I centrum för denna tre år långa resa, som först tagit Torquay tillbaka från National League South till National League och nu alltså på tröskeln tillbaka till Football League, befinner sig Gary Johnson, Torquays manager under dessa tre år och något utav den engelska fotbollens grand old man på denna nivå.
Gary Johnson kom till Torquay i september 2018. Torquay United befann sig då i något som bara kan beskrivas som fritt fall. Nyss nedflyttade till National League South, precis drabbade av en förnedrande 0-1-förlust mot Chippenham Town, och på fjortonde plats i serien efter nio omgångar. Med Johnson som manager skulle däremot Torquays lycka vända, och laget rusade till slut fram till seriesegern i National League South.
Rätt manager kan betyda väldigt mycket för en klubb, och Torquay tackar säkert sin lyckliga stjärna för att de i sin kanske svåraste stund lyckades locka Gary Johnson till klubben. En beprövad manager, far till Lee Johnson, manager i klubbar i Football Leagues samtliga tre divisioner, en gång en playoff-final från Premier League med Bristol City, som tar över en klubb i mitten av National League South?
Kanske stod stjärnorna och planeterna helt enkelt rätt för Torquay United. Gary Johnson sökte ett nytt managerjobb inom fotbollen efter en tuff hjärtoperation med efterföljande sjukdom. Kanske var Torquay helt enkelt rätt nivå för Gary Johnson där och. Kanske var Torquay en klubb tillräckligt nära hemmet i Bristol. Kanske var Torquay helt enkelt rätt klubb på rätt plats vid rätt tidpunkt.
Få om någon manager på den här nivån matchar Gary Johnsons framgångar. Han har redan vid två tillfällen tagit sig upp från National League till Football League, första gången med Yeovil Town för 18 år sedan och senast md Cheltenham Town för fem år sedan. Däremellan har han hunnit med uppflyttningar med Yeovil Town och Bristol City. En vinst idag skulle innebära Gary Johnsons sjunde uppflyttning i karriären.
Det brukar sägas att ålder och sjukdom kan förändra en människa, och den nu 65-årige nyss hjärtopererade Gary Johnson ger onekligen intrycket av att vara en förändrad människa. En manager som tidigare i sin karriär egentligen i samtliga tidigare gjort sig känd som en hård och hetlevrad personlighet, som om och om igen hamnat i både verbala och fysiska konfrontationer med egna spelare, har plötsligt en mjukare uppsyn.
Hårda ord om egna spelare har ersatts av harmoniska och hyllande ord om spelarna i Torquay. Kanske handlar det om att ha vad han beskriver som rätt spelare med på bussen i Torquay. Kanske handlar det fortfarnade i viss mening om nyhetens behag, efter tre tämligen framgångsrika säsonger i Torquay. Kanske handlar det om att Torquay har visat sig vara helt rätt klubb och helt rätt miljö för Gary Johnson.
Torquay brukar ibland beskrivas som något utav Englands Florida, eller Englands riviera om man är lite mer europeiskt orienterad. Ett soligt och kanske något sömnigt sommarställe på Englands sydkust dit folk gärna åker på semester och dit äldre människor gärna beger sig på ålderns höst efter ett långt liv av arbete. Har Torquay blivit en slags retreat även för en gammal manager som Gary Johnson?
Gary Johnson verkar hur som helst trivas väldigt väl både med staden, och med människorna där, och med klubben. Han pratar om Torquay som en genuin klubb med genuina supportrar. Han pratar om hur det är ett nöje att samverka med spelare, med supportrar och med klubbens styrelse. Han pratar om hur styrelsen är mer som en partner att arbeta med än enbart en formell arbetsgivare.
Kanske är Torquay United och Gary Johnson alltså ett exempel där klubb och manager så att säga har rehabiliterat varandra. Torquay blev en väg tillbaka in i fotbollen för Johnson samtidigt som Johnson har varit en viktig del utav Torquays rehabilitering som klubb och som lag och nu är på väg att ta Torquay tillbaka in i Football League. En enda match skiljer nu Torquay från Football League, dagens playoff-final mot Hartlepool.
Avgörande för Torquay att ens ta sig till denna final, vilket man lyckades göra genom en dramatisk 4-2-vinst efter förlängning mot Notts County, var att Danny Wright var tillbaka i laget som anfallare efter ett flera månader långt skadeuppehåll. Detta tog alla med rätt stor förvåning när laguppställningarna presenterades. Men två mål av Wright, i början av respektive halvlek, kom att forma matchen som helhet.
Det går knappast att överskatta hur viktig det är för Torquay att Danny Wright är hel och frisk även i dagens playoff-final. Under säsongen har Torquay spelat 20 matcher med Wright i laget och vunnit 16 av dessa matcher. De har samtidigt tvingats spela 23 matcher utan Wright i laget och vunnit endast åtta av dem. Wright bidrar inte bara med målen, han bidrar även med arbetet och han bidrar med självförtroendet.
Framför allt är det lagets äldre spelare som klivit fram i de avgörande lägena mot slutet av den här säsongen. Danny Wright som sagt är 36 år gammal. Övriga målskyttar mot Notts County, Asa Hall och Dean Moxey, är 34 respektive 35 år gamla. Beprövade spelare på den här nivån. Men även ett tecken på att Torquay kommer behöva förnya och föryngra oavsett om de vinner eller förlorar mot Hartlepool idag.
Playoff-finalen spelas normalt på Wembley. Men där är det ju för närvarande EM så därmed har playoff-finalen istället flyttats till Ashton Gate, Bristol Citys arena. Alls inte särskilt långt från Torquay för övrigt. Dessutom en arena som under fem år fram till 2010 var Gary Johnsons hemmaarena. Det var på Ashton Gate han tog upp Bristol City i EFL Championship och sedan var så väldigt nära att ta dem upp i Premier League.
Gary Johnson borde känna sig hemma på Ashton Gate. Motståndarna är än en gång Hartlepool. Hartlepool som var motståndarna i Torquays kanske mörkaste ögonblick kan nu visa sig vara motståndarna också i ett av Torquays ljusaste ögonblick. Fotbollen skriver ibland sig själv.
:::
EM-KOLLEN
Schweiz vs Turkiet. Om det inte hade funnits den klara möjligheten att detta är en match som båda lagen måste vinna för att ge sig själva chansen att gå vidare, och där laget som förlorar förmodligen är ute ur EM, så hade detta haft potentialen att bli EM:s kanske tristaste match. Nu känns det istället på förhand som en öppen match där båda lagen kommer behöva släppa på handbromsen. Prognos: Oavgjort (1-1)
Italien vs Wales. Dags att avsluta och stänga det här gruppspelet för Italien som kommer från två raka segrar mot Turkiet och Schweiz. Det mesta talar för att det ska bli en clean sweep mot ett tämligen trött och trögt Wales. Insigne och Immobile har hittat formen och fötterna och det måste hålla i sig om Italien ska lyckas kombinera organisation med precision. Prognos: Italien (2-1)