Det hör inte precis till vanligheterna att svenska tränare får toppjobb utanför Sveriges eller möjligen utanför Skandinaviens gränser. Huruvida detta betyder att svenska tränare helt enkelt nästan aldrig varit bra nog för att fungera utanför dessa gränser är en öppen fråga, eller om det möjligen finns andra skäl.
Sven-Göran Eriksson är naturligtvis det lysande undantaget, med en strålande karriär i flera av världens största klubbar, ligor och länder. Samtidigt fick Eriksson efter sina år med IFK Göteborg först ta omvägen via Portugal och Benfica innan de riktiga toppjobben började komma, även om Benfica var ett betydligt större jobb på den tiden.
Där finns naturligtvis svenska legendarer inom italiensk fotboll längre tillbaka i tiden, kanske då framför allt Nils Liedholm, som i omgångar var allenatore för Milan och Roma. Men i praktiken handlar detta om naturaliserade italienare och som var ikoner i sina klubbar och i italiensk fotboll innan de fick jobben.
Vi hittar här även några av våra tidigare förbundskaptener. Både Lars Lagerbäck och Erik Hamrén exempelvis har tagit på sig olika landslagsuppdrag sedan de klev av den svenska förbundsstolen. Men det har aldrig handlat om några större länder och framför allt har det ju bara gällt landslag, aldrig klubblag.
Pia Sundhage måste självfallet nämnas. Sundhage blev ju faktiskt förbundskapten för USA:s väldigt framgångsrika landslag innan hon ens blev tilltänkt för Sverige. Därefter har hon tagit hand om Brasilien. Sundhages avtryck inom damfotbollen kan inte ifrågasättas, men samtidigt är det i huvudsak begränsat till landslagsfotbollen även här.
Alltså är det ingen liten skitsak när nu Jonas Eidevall tar det stora men samtidigt oväntade klivet från FC Rosengård till Arsenal FC. En nyhet som slog ned som en bomb inom både svensk och engelsk fotboll under måndagen. Ett kliv som tar Eidevall från en tämligen småskalig svensk liga till en av Europas stora ligor.
Arsenal är Englands största, mest traditionsfyllda och framgångsrika klubb på damsidan, med mängder av ligatitlar genom åren och dessutom enda engelska klubb hittills att vinna Champions League. Arsenal satsade på sitt damlag långt innan det blev populärt och bra PR att säga att man satsade på sina damlag.
Arsenal växte ut till storheter under framför allt 2000-talet, och genom Arsenal lades mycket av grunden till det som idag är engelsk damfotboll. Under 2010-talet har Arsenals hegemoni emellertid utmanats och för all del även besegrats av kanske framför allt Chelsea och Man City.
Mycket är även på väg att hända med Super League, där nya TV-avtal närmast garanterar att ligan kommer samma väg vandra som före den Premier League på herrsidan. Pengar flyter in i den engelska damfotbollen och gradvis kommer därför allt fler av de allra bästa spelarna att hitta sin hemvist i engelsk damfotboll och i Super League.
I denna miljö frodas naturligtvis befintliga klubbar, och ännu fler konkurrenter till Arsenal börjar gradvis växa fram. Med denna historik i ryggen, mot denna konkurrens och utifrån denna synnerligen föränderliga situation satsar nu Arsenal på framtiden, och på vad som ska hända under 2020-talet.
Detta uppdrag har nu Jonas Eidevall fått huvudansvaret för. Han ersätter Joe Montemurro, sin australiske tränarkollega som varit i Arsenal sedan 2017 och som har varit väldigt omtyckt. Montemurro har nu gått vidare till Juventus, och att ersätta honom blir naturligtvis en stor utmaning och viktig uppgift för Eidevall.
Men det är kanske en uppgift som Eidevall är redo för. Arsenal kommer vilja ha titlar naturligtvis, men titlar har Eidevall också levererat med jämna mellanrum under sina båda sejourer med FC Rosengård eller LdB Malmö som klubben hette förut. Arsenal var säkert också imponerade av FC Rosengårds resa i Champions League under säsongen.
Uppdraget för Jonas Eidevall är att göra 2020-talet till det glada tjugotalet för Arsenal. Ett av de största, kanske det största, uppdragen som en svensk tränare någonsin har fått direkt från svensk fotboll utanför Skandinavien.