Man kan säga att det just nu förekommer två konkurrerande historieskrivningar eller storys om England i detta EM. Där finns å ena sidan storyn om England med Gareth Southgate som manager som utgår från resultaten, poängen och gruppavancemanget och menar att allt är bra. Där finns å andra sidan storyn om England med Southgate som utgår mer från spelet och spelarna och menar att det mesta är skräp.
Om England vinner mot Tyskland ikväll så kommer det närmast per automatik att bekräfta den första storyn. Det vore Englands triumf över en gammal fiende. Det vore även Englands första vinst i ett mästerskap med Gareth Southgate som förbundskapten mot ett annat stort fotbollsland. Englands första dylik sådan vinst egentligen sedan början på millenniet, 2002 eller 2004.
Om England däremot förlorar mot Tyskland så bekräftar det lika automatiskt den andra storyn. England har då plötsligt kraschat ut redan i åttondelsfinalen i ett EM de skulle vinna, eller i alla fall hade chansen att vinna. England har då fortsatt aldrig vunnit mot ett annat stort land i ett mästerskap med Southgate som förbundskapten. Bristerna i detta lag skulle i så fall få mycket mer uppmärksamhet än vad som just nu är fallet.
Lottningen accentuerar på flera sätt Englands vägskäl den här kvällen. Vid förlust kraschar England alltså ut redan i åttondelsfinal. Vid vinst så ligger vägen för England mer eller mindre vidöppen ända fram till EM-finalen. England skulle då ha att möta Sverige eller Ukraina i en eventuell kvartsfinal, och därefter Danmark eller Tjeckien i en minst lika eventuell semifinal.
England är knappast så bra att de är garanterade vinnare i någon av dessa matcher eller mot någon av dessa motståndare, men det är samtidigt matcher och motståndare i och mot vilka England ofrånkomligen skulle ses som rätt tydliga favoriter. Ironiskt nog skulle alltså en vinst för England mot Tyskland ikväll sätta England och Southgate i situationen att allt annat än en EM-final vore något av en besvikelse.
Men desto större besvikelse naturligtvis om England inte ens lyckas ge sig själva chansen att gripa denna möjlighet.
Himmel eller helvete med andra ord. Succé eller fiasko. Vad som är vad avgörs i någon mening ikväll. Om England vinner har de åtminstone en kvartsfinal i bagaget, och en fullt möjlig EM-final, och dessutom har de vunnit mot Tyskland i ett mästerskap. Detta Tyskland som under så många år har varit något utav ett ständigt närvarande spöke för England. Åtminstone ända sedan 1990 och framåt.
Fotboll är ett enkelt spel där efter 90 minuter Tyskland alltid vinner är ju ett skämtsamt ordstäv som naturligtvis har sin uppkomst just i England. Riktigt så är det kanske inte längre. Tyskland är både svaga och sårbara, vilket vi såg inte minst i gruppspelet. Detta är alltså i någon mening en match som England ”borde” vinna. Men detta är alltså Tyskland, i ett EM-slutspel, mot England, på Wembley. Spöken som sagt.
Rivaliteten mellan England och Tyskland är på många sätt tämligen ensidig. Det är helt enkelt Englands rivalitet mer än Tysklands, som nog snarare betraktar Nederländerna och Italien som sina främsta rivaler. Därmed inte sagt att det inte finns en spänning även gentemot England, men om det skulle göras någon slags jämförelse skulle detta kunna ses som motsvarigheten till ett Londonderby mellan Chelsea och West Ham.
England är naturligtvis West Ham i den analogin.
Mångt och mycket går att misstänka att detta handlar mer om nationell identitet än vad det faktiskt handlar om fotboll. Och det är något med matcher mot Tyskland som kickar igång detta mer än någon annan match för England. Kanske för att andra världskriget är mer eller mindre senaste och kanske sista gången som England som nation gjorde något stort och stod för något att faktiskt vara stolta för.
Englands matcher mot Tyskland blir därmed snabbt och lätt ett sätt för England att återuppleva landets mörkaste timme som det brukar heta, men som blev åtminstone i modern tid landets stoltaste stund. De stod upp mot fascismen, de vek aldrig ned sig som i princip enda landet i Europa. De vann andra världskriget. Tyskland var då hotet, den stora fienden. Ännu snart 100 år senare kanaliseras detta genom fotbollen.
Detta kan många gånger ta sig rätt olyckliga uttryck. Tabloiderna exempelvis har ju många gånger skämt ut sig rejält med krigshetsande rubriker och förstasidor. Sångerna från läktarna hör vi än i dessa dagar, om tio tyska bombare till exempel. I slutänden är det kanske på något sätt mänskligt och relativt oskyldigt, även om det naturligtvis ofta även finns något svårt patetiskt med det hela.
Inte minst kanske eftersom just de som vältrar sig i sådana här uttryck av kulturell reproduktion av nationell identitet, och mest envist och högljutt sjunger dessa sånger, i de allra flesta fall är samma personer som idag omfamnar politiska ståndpunkter och rörelser som under 1930- och 1940-talen var vad England och brittiska soldater gick ut i krig för att besegra.
Men om detta är naturligtvis dessa ljushuvuden lyckligt ovetande. Precis som jag misstänker att de som drar på sig korsriddaröverdrag som vore de någon slags heliga krigare kanske inte riktigt läst in sig på historien, där Englands och Richard Lion Hearts enda bestående intryck under alla de där korstågen för snart 1000 år sedan var massmördandet av kvinnor och barn vid Ayyadieh.
Det pratar man minsann inte om i Ivanhoe varje nyårsafton.
:::
EM-KOLLEN
England vs Tyskland. England borde vinna, men med Southgates alldeles för passiva försiktighet och när Tyskland står för motståndet så finns det nog egentligen inget borde här. Om England ska kunna vinna sådana här matcher måste England faktiskt våga ta risk och våga ta initiativ, men inte i någon mästerskapsmatch under Southgate har England faktiskt vågat detta. Prognos: Tyskland (2-1)
Sverige vs Ukraina. Fullständigt oviss match måste man nog säga. Ukraina har några riktigt skickliga spelare som Sverige kommer behöva se upp för, men Sverige har samtidigt en organisation i sitt lagspel som Ukraina kan få väldigt svårt att jobba sig genom. Om Sverige har samma maxutdelning i sina anfall som de hade mot Polen så blir det kvartsfinal. Annars är det vidöppet. Prognos: Sverige (2-1)