Jadon Sancho är alltså till slut klar för Man Utd. Klubbarna ska vara överens, spelaren ska vara överens med klubben, och det enda som alltså ska återstå är att genomföra den obligatoriska läkarundersökningen och därefter, någon gång efter att EM är slut för England, göra det hela offentligt. Förmodligen med någon slags snitsig filmsnutt om det blir som det väl brukar nu för tiden.
Övergången väckte en hel del jubel på alla håll och kanter. Det klirrar till i kassakistan för både Watford och Man City tack vare övergången, så de beklagar sig helt säkert inte över den saken. Där verkar även finnas någon slags patriotisk tankegång i engelsk press och media att det på något sätt är skönt att hämta hem Sancho till Premier League. Sedan knöts det nog rätt många nävar av förtjusning i och runt Man Utd så klart.
Givet att Man Utd har jobbat under den större delen av två år för att göra verkligheten av övergången av Jadon Sancho från Dortmund till Man Utd så kan man väl för all del förstå att man nu är glada, kanske till och med lite lättade, över att äntligen vara i land. Sancho har dessutom under en längre tid blivit alltmer sedd som något utav den sista men saknade pusselbiten i vad som ska bli deras kommande titelvinnande lagbygge.
Det är minst sagt inga små förväntningar som därmed läggs på Jadon Sancho, som fastän han självfallet är en väldigt bra och talangfull spelare ännu aldrig spelat en enda match i Premier League, som ännu inte gjort minsta lilla avtryck på den europeiska fotbollens allra högsta nivå, och vars framsteg hittills har skett i ett Bundesliga som är betydligt mycket mer fritt, öppet och tillåtande för offensiva spelare än Premier League.
Risken är naturligtvis att det förväntas alldeles för mycket av Jadon Sancho, precis som det har förväntats alldeles för mycket av flera spelare i Man Utd innan honom. Här kan vi vara rätt säkra på att omständigheterna runt själva övergången kommer vara en faktor som de alltid blir med Man Utd, den höga transfersumman samt den långa tiden det tog för övergången att bli av, men det finns flera andra saker som spelar in.
En sådan sak är att värvningar i sig helt enkelt tillskrivs alldeles för stor betydelse, och då i synnerhet offensiva värvningar. Värvningar blir ofta lösningen på varje klubbs problem i mångas huvuden. Detta kan stämma i vissa fall, men när ett lag som Man Utd har större och mer grundläggande problem i termer av taktik och spelidé så kan det självfallet värvas hur många spelare som helst utan att det gör någon avgörande skillnad.
Visst kan det vara så att Man Utd kommer vinna en del på att ha en kreativ kraft som kan utmana och slå motståndarförsvar också från högerkanten. Men Man Utds större problem med sitt anfallsspel har varit att det många gånger är för långsamt, lite för endimensionellt, och ofta saknar de kollektiva rörelsemönster som kännetecknar de allra bästa lagen i England och Europa.
Det där är en fråga om coaching och om taktiskt management. Att faktiskt ha en genomarbetad spelidé, ett system som gör spelarna bättre samtidigt som man som klubb värvar spelare som förstärker systemet. Detta mer än någonting annat ligger bakom Man Citys, Liverpools och nu även Chelseas framgångar. Avsaknaden av ett tydligt sådant system förklarar mer än någonting annat avsaknaden av framgångar för Man Utd.
Jadon Sancho kan alltså visa sig vara rätt svar på fel fråga för Man Utd. Därmed inte sagt att Sancho inte är en bra värvning av Man Utd och att Sancho kan visa sig bli en alldeles utmärkt spelare för Man Utd. Men ensamt kommer aldrig Sancho, lika lite som någon annan värvning under denna sommar eller dessförinnan, kunna vara skillnaden mellan ett Man Utd som inte vinner titlar och ett Man Utd som vinner titlar.
Detta med förväntningar kan naturligtvis vara lite lurigt också på ett mer personligt plan för en spelare som Jadon Sancho. Han är fortfarande ung, han är fortfarande relativt färsk på engelsk och europeisk toppnivå. Att prestera i Bundesliga med Dortmund är en sak, där detta med att vinna titlar mer verkar ses som en bonus än som ett krav, men att vara frontman för Man Utd i Premier League är något helt annat.
Problemet med alltför höga förväntningar är att där ofrånkomligen följer en motsvarande grad av alltför hög besvikelse och frustration om eller när dessa förväntningar inte motsvaras. Optimism förbyts väldigt snabbt i en förkvävande negativism, vilket snabbt kan skapa en kultur och miljö i vilken det till slut blir omöjligt att prestera. Detta har varit vardag för Man Utd i rätt många år nu.
Positivt för Jadon Sancho och för Man Utd är att Sancho självfallet omges av väldigt skickliga och rutinerade spelare, såsom exempelvis Bruno Fernandes, Paul Pogba, Marcus Rashford, Edinson Cavani med flera. På motsvarande sätt kan säkert Sancho ge dessa spelare en extra gnista. Det är inte de enskilda delarna utav Man Utds lag och system som gör mig skeptisk, utan snarare samspelet mellan dessa olika delar.
Man Utds avgörande brister ligger i lagets kollektiva kompetens. Man Utd har alltid varit starka när det kommer till individuell kvalitet. Något annat är kanske ofrånkomligt när man är ett av lagen som investerat överlägset mest i sin spelartrupp under de senaste sex-åtta åren. Med Jadon Sancho höjer Man Utd sin individuella kvalitet ytterligare något steg, men de höjer inte med någon automatik lagets kollektiva kompetens.
Detta är kanske tillräckligt för att behålla sin Champions League-plats, det kanske till och med är tillräckligt för att krångla sig vidare från sin Champions League-grupp, men det kommer inte vara tillräckligt för att vinna titlar, i alla fall ingen av de större titlarna. Detta är kanske okej för en del. Att ta sig till Champions League, och att värva häftiga spelare, verkar för många vara likvärdigt med att vinna titlar.
Allting beror så klart på vad man faktiskt har för förväntningar.