Man kan väl rätt lugnt säga att detta EM bara visslade förbi. Det känns nästan som om det bara var någon knapp vecka sedan som äventyret visslade igång men plötsligt står vi här med 48 matcher redan spelade och endast tre matcher kvar, det vill säga finalen och de båda semifinalerna. Överlag måste jag nog också säga att det har varit en roligare upplevelse än vad jag möjligen hade förväntat mig på förhand.
Inför semifinalerna har det gjorts rätt stor sak av att alla fyra lagen minsann har fått spela alla sina gruppmatcher på hemmaplan. Vilket för all del är sant, men det är å andra sidan precis lika sant att tre av dessa fyra lag också var toppseedade inför EM, och att det fjärde laget inte har besegrat eller behövt besegra något toppseedat lag för att ta sig till denna semifinal. Förklaringen är inte precis klockren.
Ändå kan man väl konstatera att det här experimentet med att EM arrangeras över hela Europa knappast kan ses som särskilt lyckat. Det har orsakat både principiella och rent praktiska komplikationer. Det känns ju också rätt givet att det inte är ett format vi kommer få se i EM igen. Så även om det förmodligen var något av det sämsta med detta EM så är det också något vi kommer slippa i framtiden.
Men eftersom jag ju är en notoriskt positiv person så fokuserar jag hellre på allt det som faktiskt har varit bra med detta EM. Vilket som jag kanske antydde inledningsvis är bra mycket mer än vad jag möjligen hade trott på förhand. Men det har varit ett trevligt EM och därmed en trevlig EM-sommar. Så vilka har varit de åtta bästa sakerna med detta EM som nu alltså om bara någon knapp vecka är slut?
(8) Storleken!
Det har klagats en hel del på detta med 24 lag och bästa treor som ska gå vidare, och det ligger väl en hel del i det. Samtidigt vet jag inte om det vore rätt väg att gå tillbaka till 16 lag heller. Det finns något fint med storleken som leder till att fler lag får vara med. Och det är genom de länder som därmed har fått vara med i dessa två senaste EM som nog inte varit med annars som vi fått några av de finaste upplevelserna, som t ex Wales, Schweiz, Danmark, Finland med flera.
(7) Sverige glimtade framtiden!
Alexander Isak och Dejan Kulusevski har en bra bit kvar till den absoluta världstoppen, det kunde vi nog för all del se i detta EM. Men vi såg också att de faktiskt befinner sig på vägen dit och vad de kan ge detta svenska landslag. Sverige sågs nog med viss rätta som EM:s kanske tråkigaste lag i gruppspelet, men visade under sista gruppmatchen och klart under åttondelsfinalen att det faktiskt är möjligt att förena en defensivt stabil fotboll med goda offensiva intentioner. Det måste inte vara antingen-eller.
(6) Offensiven!
Det vore väl fel att säga att vi har fått se någon slags offensiv revolution eller ens några större inslag av sprudlande anfallsspel under detta EM. Landslagsfotbollen funkar ju inte riktigt på det sättet, särskilt inte under mästerskap. Men vad vi kan säga är att flera lag faktiskt har släppt på handbromsen, Italien och Danmark kanske framför allt, och blivit belönade för detta. Italien förmodligen mer som ett taktiskt grepp och Danmark kanske mer för att de inte har något alls att förlora.
(5) Dansk glädje!
Det hade varit så väldigt lätt att tycka synd om Danmark. Det hade varit så väldigt lätt för Danmark att tycka synd om sig själva, och ärligt talat tyckte jag nog från början att de var nära att falla i den fällan. Men så var det som om någonting lossnade för dem efter matchen mot Belgien. Danmark har inte gjort ett fantastiskt mästerskap, de har ännu inte vunnit en enda match de så att säga inte borde kunna vinna, men de har spelat en fotboll fylld av glädje, fantasi och optimism som varit dejlig att se.
(4) England!
Mästerskap har nästan alltid betytt misär för England. Englands prestationer har ofta varit plågsamma på fotbollsplanen och engelsmännen har många gånger plågat oss med sitt allmänna beteende utanför arenorna. Man misstänker att det ena kan ha ett samband med det andra, att det helt enkelt kompenserats för något. Men detta engelska landslag inte bara vinner fotbollsmatcher, utan representerar också ett bättre, öppnare och vänligare England. Ett England som går att heja på igen.
(3) Publiken!
Efter en och en halv säsong av fotboll framför ingen eller nästan ingen publik så har det varit befriande på något sätt att se publiken återvända till arenorna gradvis under detta EM. När nu EM ”kommer hem” till England och till Wembley inför semifinalerna så kommer det vara cirka 65,000 på läktarna. Inte fullsatt, men på god väg. EM har blivit någon slags symbol för Europas tillfrisknande och uppvaknande ur den pandemi som rubbat våra liv i över ett år.
(2) Italiens återkomst!
Man skulle kunna säga att detta har varit Italiens EM egentligen ända sedan Andrea Bocelli inför EM-premiären brölade iväg Nessum Dorma på högsta volym utan några som helst krusiduller. Italien har tagit sig an detta EM i exakt samma andra. Högsta volym, utan några som helst krusiduller. Många tycker om Italien, även om inte alla tycker om Italien, men Italien är alltid härliga att se i mästerskap, i allt från sjungandet av sin egen nationalsång till deras sätt angripa en fotbollsmatch.
(1) Värmen!
Kanske hade det inte skett utan Christian Eriksens otäcka hjärtkollaps redan på EM:s andra dag, men det känns som om EM därefter har varit en positiv upplevelse i vad vi helt enkelt skulle kunna kalla för fullt normal mänsklig hygglighet. I bjärt kontrast med UEFA:s ynkrygghet, ungersk lagstiftning etc så blev detta ett EM där spelare, ledare och många supportrar stod upp för tolerans och medmänsklighet. Även fotbollen fick fart på sitt hjärta igen.
:::
TRANSFERKOLLEN
Francisco Trincão, Barcelona till Wolves, lån. Kreativ och målfarlig portugisisk ytter som först gjorde sig ett namn med Braga i Portugal innan han flyttade till Barcelona inför förra säsongen. Wolves fortsätter jobba med sin portugisiska koppling men Trincão är också en etablerad talang på hög nivå som ger Wolves bättre bredd och högre kvalitet på sina offensiva positioner. Väl godkänd – (+++)