EM befinner sig vid vägs ände, kvar är bara finalen mellan Italien och England att spela, och den här helgen känns det alltså som läge att sammanfatta ett EM som blev betydligt mycket roligare än vad många nog trodde på förhand. Ett rätt naturligt sätt att sammanfatta ett EM eller VM brukar ju vara att ta ut turneringens lag, antingen en VM-elva eller en Euro-elva.
Vilket ju kan vara lite klurigt. Hur ska man värdera olika insatser och hur ska man jämföra spelare som befinner sig i helt olika lag med helt olika taktiker? Ska det t ex spela någon roll om laget en spelare tillhör åker ut redan i åttondelsfinalen, eller ännu värre redan i gruppspelet, eller går hela vägen till semifinal eller final? Men det där är så klart en typ av svårigheter man får räkna med i sådana här uttagningar.
Jag tänker inte överdrivet komplicerat. Jag värderar högre spelare som har presterat riktigt bra över fler matcher jämfört med färre matcher, och jag värderar också högre att faktiskt ha presterat bra senare i turneringen, det vill säga i viktigare matcher. Att svara för en matchavgörande insats i kvartsfinalen t ex väger tyngre än att göra detsamma i andra gruppspelsomgången.
Men därmed inte sagt att en sådan här EM-elva skulle vara befriad från ett rätt omfattande mått av subjektivitet. Det är väl heller ingen tillfällighet att min EM-elva är ganska tungt rustad med spelare från tre av lagen som gick till semifinal.
GK: Kasper Schmeichel, Danmark. Ska man värdera högst en målvakt som släpper in lägst antal mål eller en målvakt som gör flest räddningar? Jag lutar nog mer åt det senare av flera olika skäl. Schmeichel har bara blivit bättre och bättre ju längre detta EM har gått och var så när på väg att ta Danmark till EM-final.
DL: Luke Shaw, England. Många kommer vilja se Leonardo Spinazzola här och jag kan för all del förstå varför. Men Shaw har varit magnifik för England egentligen ända från och med matchen mot Tjeckien, och har stått för avgörande matchinsatser i varje match i slutspelet, mot Tyskland, mot Ukraina och mot Danmark.
DC: Harry Maguire, England. Desto mer imponerande EM av Maguire eftersom han inledde mästerskapet skadad. Men det var aldrig något snack om att Maguire skulle spela när han väl blev frisk. De som efter detta EM fortfarande pratar om Maguire som klumpig engelsk mittback finns det ingen räddning för. Fenomenal mot Danmark.
DC: Giorgio Chiellini, Italien. Undrar om det har funnits någon mittback som har älskat att försvara riktigt lika mycket som Chiellini. Man får vara lite försiktig med om det är Chiellini som spelare eller som personlighet man bedömer i sådana här sammanhang, men det går inte att överskatta Chiellins betydelse för Italiens lag och backlinje.
DR: Vladimir Coufal, Tjeckien. Tjeckien gjorde ett bra EM och många kommer prata om Patrick Schicks många mål, men förmodligen var nog Coufal ett större skäl varför Tjeckien inte bara tog sig vidare ur en trots allt rätt tuff grupp och dessutom något oväntat vann åttondelsfinalen mot Nederländerna.
MLC: Paul Pogba, Frankrike. Om inte Frankrike kollapsat i matchens slutskede, eller om Frankrike vunnit straffläggningen mot Schweiz, så finns nog alla skäl att tro att Pogba hade haft sitt riktigt stora mästerskap den här gången. Fenomenal mest hela tiden på Frankrikes mittfält.
MC: Marco Verratti, Italien. Spanien lyckades kontrollera mittfältet i semifinalen mot Italien, och hade det inte varit för Verratti så hade Italien förmodligen blivit överkörda i den matchen. Men i Verratti har Italien den spelare som bryter upp och drar igång de blixtsnabba anfall som har tagit Italien till EM-final.
MRC: Granit Xhaka, Schweiz. Kanske är det frustrerande för Arsenals supportrar att ha sett Xhaka vara så bra för Schweiz i detta EM när han är det så pass irreguljärt i klubblaget och nu dessutom ska vara på väg mot Rom. Xhaka var Schweiz bultande hjärta på mittfältet när de slog Frankrike och så när slog Spanien.
LFW: Lorenzo Insigne, Italien. Hårt arbetande, kreativ och teknisk forward som passar perfekt för Italiens fotboll och som måste vara en skräck att möta för motståndarförsvaren. Har presterat väldigt bra genomgående för Italien redan från EM-premiären till och med EM-semifinalen.
FW: Kasper Dolberg, Danmark. Här finns många spelare som skulle kunna göra anspråk på den här platsen, men jag har fastnat för Dolberg som inte bara växte in i turneringen utan som nästan tog över hela turneringen. Bra skott, bra inspel och fint samspel med andra spelare, både målfarlig och idéspruta på planen.
RFW: Raheem Sterling, England. Utan Sterling så kommer inte fotbollen hem för England i detta EM. Sterling är den som i ett väldigt försiktigt och därför många gånger orörligt England hela tiden har stått för initiativen i Englands anfallsspel. Producerar inte bara själv, utan drar isär motståndarförsvaren med sin fart och kreativitet.
:::
EM:s förbundskapten: Roberto Mancini, Italien. Gareth Southgate är på väg att bli helgonförklarad i England som vi kanske vet, men taktiskt och kulturellt är det ändå Mancini som har haft störst och mest positiv effekt på sitt landslag. Om Southgate har gett England hjärna så har Mancini gett Italien hjärta.
:::
EM:s spelare: Christian Eriksen, Danmark. Detta är för all en symbolisk utmärkelse men det är inte enbart symbolism. Jag skulle utan problem kunna hävda att Eriksen inte har missat en minut av detta EM, utan hela tiden varit med Danmarks lag och att ingen spelare i detta EM har haft större betydelse för sitt lag än Eriksen.
:::
EM:s match: Italien vs Spanien. Fantastisk match i semifinalen mellan båda dessa länder, en match som helt säkert kommer räknas som en EM-klassiker under många år framöver. Absolut ingen hade protesterat om detta hade varit EM-finalen, och det är nog mycket möjligt att många i efterhand kommer se det som den moraliska finalen.
:::
EM:s mål: Karim Benzema, 1-1 vs Schweiz. Patrick Schicks distansmål, Kasper Dolbergs avslut på magisk dansk spelsekvens mot Tjeckien, men jag fastnar nog mest ändå för Benzemas närmast Bergkampska bollmottagning på liten yta vid Schweiz straffområde och därefter kyliga avslut som betydde 1-1 mot Schweiz i åttondelsfinalen.