Ny säsong måste medföra ny energi för Liverpool

Här finns mängder av anledningar som Liverpool kan komma på för varför detta ska betraktas som en udda säsong och som en isolerad händelse. Allting med pandemin gjorde det till en väldigt märklig säsong som skapade unikt svåra förutsättningar som drabbade Liverpool hårt. Några rejält tunga skador på ett par av Liverpools viktigaste spelare kom också att få svårt negativa konsekvenser för Liverpool.

Naturligtvis måste det vara frestande att klamra sig fast vid dessa anledningar och därmed tänka att dessa inte längre kommer vara aktuella och relevanta när nu Liverpool ska planera och genomföra nästa säsong. Och delvis kan man nog säga att det är en tankegång som håller vatten. Det vore hur som helst både dumt och naivt att utgå från att Liverpool inte kommer vara bättre den här säsongen än förra säsongen.

Flera av de faktorer som störde Liverpool förra säsongen är inte längre faktorer under säsongen som kommer. Pandemin är i allt väsentligt över, i alla fall för stunden, publiken är tillbaka på läktarna och spelschemat kommer vara mer som vanligt. Laget har haft en normal försäsong. Flertalet av Liverpools skadade spelare har återvänt och är återigen redo att spela fotboll. Liverpool befinner sig så att säga vid stormens slut.

Men lika dumt och naivt vore det kanske att enbart därför anta att Liverpool mer eller mindre automatiskt kommer kunna ta sig tillbaka till den maximalt höga nivå de befann sig på mellan cirka 2018 till och med 2020. Där fanns flera faktorer till Liverpools förfall förra säsongen som inte var specifika för och begränsade till just den säsongen, utan som fortfarande präglar laget.

Den kanske mest uppenbara är att Georginio Wijnaldum har lämnat Liverpool, som ännu inte har värvat någon uppenbar ersättare. Wijnaldum har varit en otroligt viktig pjäs på mittfältet för Liverpool under samtliga deras framgångsrika säsonger under de senaste åren. Utan Wijnaldum är det lätt att få ett intryck av att Liverpools mittfält helt enkelt inte längre har samma matchvinnande energi som det haft under så lång tid.

En andra faktor är att Liverpools anfall inte längre känns lika dominant, eller anfallarna riktigt lika engagerade. Delvis var det under förra säsongen en konsekvens av att de inte hade samma support från lagets bakre delar. Men spelare som kanske framför allt Mohamed Salah och Roberto Firmino har heller inte gett samma intryck av att vara ”på” som tidigare, åtminstone inte lika konsekvent ”på” som förut.

En tredje och för all del betydligt mer spekulativ faktor är att vi börjar närma oss år sex och sju av Jürgen Klopps tid med Liverpool. Det var fallet med Dortmund att det var ungefär här som det började falla samman för dem med Klopp och det är inte orimligt att åtminstone överväga möjligheten att Liverpools upplevda energitapp kan tänkas bero på något liknande.

Jürgen Klopp har byggt upp Liverpool och höjt Liverpool upp till en maximalt hög nivå, en nivå där Liverpool återigen konkurrerar om och vinner både ligatitlar och europeiska cuptitlar. Detta kan knappast ifrågasättas, fakta talar så att säga för sig själv. Utmaningen gäller nu för Klopp och för all del även för Liverpool att hålla sig själva kvar på denna maximalt höga nivå.

Om Jürgen Klopp och Liverpool ska klara av den utmaningen förutsätter detta inte bara att de lyckas få tillbaka alla gamla beståndsdelar från sin tidigare framgång, utan att de även lyckas blåsa nytt liv och ny energi in i Liverpool som lag. Kanske var det ingen tillfällighet att en av få spelare i Liverpool förra säsongen som verkligen kändes pigg, fräsch och riktigt hungrig var nyförvärvet Diogo Jota.

Anfallstrion med Mohamed Salah, Roberto Firmino och Sadio Mané har naturligtvis varit strålande under flertalet år för Liverpool. Och den är naturligtvis fortfarande väldigt bra, men detta är också fjärde säsongen i rad där dessa spelare i princip inte har några som helst konkurrenter inom det egna laget. Gapet ner till övriga spelare är helt enkelt för stort. En känsla av mättnad och bekvämlighet kan ha smugit sig in.

Även mittfältet kan behöva en liknande energiinjektion. Här hittar vi flera värvningar under de senaste säsongerna som ännu inte riktigt har fått den effekt som Liverpool helt säkert hade hoppats att de skulle få. Men framför allt som sagt så handlar det om att på ett eller annat sätt hantera och kompensera för Wijnaldums avsked, en av Liverpools allra viktigaste spelare i det tysta de senaste åren.

Jag skulle nog även gå så långt som att säga att behovet av ny energi i Liverpool även inkluderar Jürgen Klopp själv. Det var naturligtvis väldigt svåra omständigheter under förra säsongen, men Klopp gjorde i princip aldrig situationen lättare för Liverpool med sitt många gånger gnälliga och konfrontativa mindset. Förståeligt till viss del, inte minst av rent personliga skäl, men ändå något som behöver lättas upp.

Frågan är med vilka resurser och förutsättningar som Liverpool kommer kunna genomföra en möjlig förnyelse. Tidigt i somras gjorde Liverpool klart med Ibrahima Konaté som mittback, en bra värvning. Men därefter har det varit rätt tyst, och där puttrar i bakgrunden frågor om löner etc. Lönen var en faktor varför Wijnaldum flyttade till Paris och lönen verkar bli en faktor igen när Jordan Hendersons kontrakt ska omförhandlas.

Hur som helst kommer Liverpool gå in till den här säsongen tillsammans med Man City och Chelsea som en av tre huvudsakliga kandidater till ligatiteln. Men varken ligatiteln eller ens titelstriden kommer heller att komma av sig självt till Liverpool.

:::

TRANSFERKOLLEN

Kristoffer Ajer, Celtic till Brentford. Norsk mittback som under fem år med Celtic har spelat regelbundet både i Skottland och i europeisk fotboll. Kombinerar en styrka i de mer fysiska aspekterna av försvarsspel med god teknik och kontrollerade passningar uppåt i planen. Något som borde ligga mycket nära de egenskaper som Brentford söker i sina mittbackar. Betyg: Väl godkänd – (+++)