Tottenham lottades under måndagen mot vinnaren av portugisiska Pacos de Ferreira och nordirländska Larne i Europa Conference Leagues playoff som kommer att spelas under augusti. Men det var väl näppeligen någon som riktigt lade märke till den saken då det knappast var det mest spännande eller uppseendeväckande som hände Tottenham under måndagen.
Betydligt större rubriker blev det av att Harry Kane inte rapporterade till Tottenhams träning igen som han förväntades göra. Här fanns enligt alla rapporter inga som helst godtagbara skäl för Kanes frånvaro utan det handlar enligt alla trovärdiga uppgifter om en avsiktlig frånvaro, en slags strejk som en reaktion mot Tottenhams ståndpunkt att de inte har någon avsikt att sälja Kane denna sommar.
Meningarna går isär huruvida detta är ett motiverat steg att ta för Harry Kane i syfte att tvinga fram ett klubbyte. Här finns de som menar att det är fullt förståeligt att Kane vid denna tid i sin karriär och utifrån var Tottenham befinner sig vill gå till en klubb med bättre förutsättningar på kort sikt att vinna titlar. Här finns andra som menar att man som spelare trots detta hela tiden måste agera professionellt, vilket Kane här inte gör.
Några intressanta analogier har gjorts. För det första hur det hade tagits emot om någon annan i en helt annan bransch bara hade beslutat sig för att inte komma till jobbet enbart för att de var mer sugna på ett annat jobb. För det andra vilka reaktioner det hade blivit om det istället var Paul Pogba som hade valt att inte dyka upp på Man Utds träningar för att han ville tvinga fram ett klubbyte. Båda analogierna har sina poänger.
Vill man ta Harry Kane i något slags moraliskt försvar kan man hävda att han sägs ha fått ett handskak av Daniel Levy på att få lämna Tottenham den här sommaren om han ville. Då kan man för all del förstå om han blir putt ifall denna överenskommelse bryts. Fast å andra sidan borde det inte vara särskilt svårt utifrån Tottenhams tidigare transfersagor att inse exakt hur lite dessa påstådda överenskommelser faktiskt är värda.
Rent formellt är det Tottenham och Daniel Levy som sitter på alla de bästa korten. De har ett kontrakt med Harry Kane som löper vidare flera år framåt i tiden och de har inget som helst behov eller önskan om att sälja Kane. Kane skrev naturligtvis på detta nya kontrakt för några år sedan för att han ville åt dess fördelar i form av högre lön och så vidare, men verkar nu inte alldeles villig att leva med dess nackdelar.
Vad Harry Kane saknar i form av formell kontroll över situationen försöker han nu kompensera med något slags försök till politisk kontroll. Man kan spekulera i om han försöker få klubben att börja se honom som en belastning mer än som en tillgång, eller om han spelar ett spel där han vill att det ska uppstå ett tryck från supportrarna på klubben att sälja honom, att supportrarna helt enkelt inte vill ha honom kvar.
Det senare är ju ett rätt trist perspektiv, inte minst när det gäller Harry Kane och Tottenham. Klubben där han kommit fram som en egen produkt och klubben där han är ”one of their own”. Harry Kane är i mångt och mycket Tottenham, åtminstone de senaste fem-sex årens Tottenham. Allt detta riskeras nu slängas på skräphögen baserat på hur Kane väljer att försöka få till en flytt bort från Tottenham.
Vi har sett flera exempel bara under de senaste månaderna på folk som mer eller mindre skenheligt ojar sig över hur det väljs att protestera och menar att det måste finnas något annat sätt att protestera på utan att ens försöka ge något exempel på hur en sådan protest faktiskt skulle kunna se ut. Det är lätt att ramla i samma fälla med Harry Kane här, men att inte fullfölja sina egna åtaganden känns som att överspela sin hand.
Frågan är om det ens är någon särskilt effektiv åtgärd, i meningen att den faktiskt gör det mer troligt att Tottenham väljer att sälja Kane snarare än vad som minst lika gärna riskerar bli följden, nämligen gör det mindre troligt. Kanes försök till maktspel, att i princip försöka hota eller pressa fram en flytt från Tottenham, riskerar lika väl provocera den fullt rimliga ståndpunkten att Tottenham ”inte förhandlar med terrorister”.
Att ge vika för hot, utpressning och andra former av rena maktmedel är aldrig något som kan uppmuntras eftersom det ofrånkomligen sänder signalen också till andra spelare att det är fullt möjligt att använda sig av sådana metoder för att få sin vilja igenom. Därför tenderar den typen av maktmedel som Harry Kane här använder sig av många gånger trigga en betydligt mycket mer fundamentalistisk motsatt ståndpunkt.
Naturligtvis kommer Harry Kanes transfersaga att fortgå under resten av augusti. Vad vi har fått helt bekräftat är dock att Harry Kane verkligen vill få till en flytt till en annan klubb denna sommar. Det hade vi väl i och för sig redan innan en rätt bra aning om. Vad vi nog inte visste var hur mycket Kane verkligen ville detta och vilka medel han var beredd att använda sig av för att uppnå det. Detta har vi nu fått ett bra och uttömmande svar på.
Men vad gäller frågan om Harry Kane verkligen lämnar Tottenham denna sommar, och i så fall går till vilken klubb, kan man inte säga att det senaste dygnets händelser bidrar med några som helst nya svar i någon av riktningarna. Där vet vi i själva verket inte så värst mycket mer idag än vad vi visste för några dagar sedan eller för delen ens några veckor eller månader sedan.
Men jag misstänker att vi i vilket fall som helst inte kommer se Harry Kane spela mot Pacos de Ferreira eller Larne i Europa Conference Leagues playoff under augusti.