När Premier League drar igång säsongen för fullt igen, förhoppningsvis den första helt normala säsongen sedan två-tre år tillbaka, så är det kanske ingen tillfällighet men definitivt väldigt passande att de väljer att öppna den nya säsongen med Brentford, en klubb som endast vid ett enda tidigare tillfälle har befunnit sig i den engelska högsta divisionen, och det var för 74 år sedan.
Att Brentford nu spelar i Premier League är på samma gång överraskande som helt och hållet förutsägbart. Överraskande eftersom Brentford är en klubb som har spenderat merparten av de senaste 20-30 åren i antingen League Two eller i bästa fall League One. Förutsägbart eftersom Brentford ända sedan Matthew Benham köpte klubben för nio år sedan har tagit steg efter steg uppåt och framåt i sin utveckling.
Brentford och Benham har aldrig agerat riktigt så som engelska klubbar traditionellt har agerat, utan tvärtom valt sina egna vägar och egna metoder. Klubbens fokus på kvantanalys och mätbara nyckeltal i sitt beslutsfattande har uppfattats som udda i en engelsk fotboll som under lång tid och för all del även fortfarande i viss utsträckning styrs i sitt beslutsfattande av tradition, hävd, intuition och vidskeplighet.
Men det kanske största och mest udda beslutet kom när Brentford för fem år sedan beslutade sig att lägga ned sin ungdomsakademi. Istället skapade de ett mer elitinriktat B-lag, med syftet att bli bättre på att utveckla unga spelare för A-laget. Även ekonomiska skäl motiverade beslutet. Akademin kostade klubben stora pengar samtidigt som klubben helt saknade skydd när större klubbar kom och norpade deras unga spelare.
Att beslutet kan anses ha varit rationellt och motiverat gjorde emellertid inte beslutet mindre kontroversiellt. Så mycket av synen på vad en engelsk fotbollsklubb är och ska göra ligger i att klubben har en ungdomsakademi. Annars är det så att säga inte en klubb, åtminstone inte en god och ansvarstagande klubb. Kritiken mot Brentford, både internt och externt, var omfattande och mycket skarp.
Efterklokhet är ofta populärt, och det är även lätt att i efterhand sitta och koka ihop orsakssamband som egentligen aldrig existerade, men det kan diskuteras om Brentford hade spelat i Premier League nu om det där beslutet inte hade fattats. Man kan göra ett ganska starkt case för att med beslutet blev Brentford mer fokuserat på sin uppgift och kunde bli mer effektiva i sina prioriteringar, vilket kanske var helt nödvändigt.
Den mer filosofiska förklaringen bakom Brentfords framgång och uppflyttning till Premier League hittar vi i att Brentford har varit väldigt tydlig i sin metod och strategi, och hela tiden valt att agera helt i enlighet med detta. Brentford har inte tagit sig till Premier League genom någon större enskild satsning eller isolerad investering. Brentfords uppflyttning till Premier League är betydligt mer organisk än många andras.
Alltså finns det heller ingen anledning att förvånas över att Brentford fortsätter agera på ungefär samma sätt när de nu befinner sig i Premier League. Om vi tittar på hur Brentford har agerat den här sommaren så hade de i själva verket lika gärna kunnat fortfarande spela i EFL Championship. Inget märkligt med det, en metod som har tagit Brentford till Premier League förtjänar naturligtvis att också prövas i Premier League.
Däremot betyder det också att Brentfords möjligheter i Premier League förmodligen underskattas en aning. Eftersom den vanliga tendensen är att bedöma lags chanser utifrån vilka spelare som finns i laget och, framför allt i nykomlingarnas fall, vilka värvningar som har gjorts under sommaren. Att istället bedöma laget som enhet och dess allmänna koherens är svårt, suddigt och subjektivt.
Detta sagt så måste nedflyttning naturligtvis betraktas som en fullt realistisk risk för Brentford den här säsongen. Premier League är en tuff och oförlåtande liga. Och det finns, vilket vi har sett flera exempel på bara under de senaste åren, inga garantier alls för att en fotboll som framgångsrikt tar ett lag till Premier League är tillräckligt bra för att hålla laget ifråga kvar i Premier League.
Men nedflyttning är långt ifrån någon självklar eller nödvändig destination för Brentfords allra första säsong i Premier League. Här finns precis samma utrymme för Brentford som det fanns för Wolves och Leeds före dem att klara sig betydligt bättre i Premier League än vad många tror på förhand. Ett utrymme som finns där helt enkelt eftersom Brentford är en av Englands absolut bäst skötta fotbollsklubbar.
Många vill mena att detta helt enkelt inte räcker, och att det helt enkelt måste spenderas stora pengar och investeras på ett visst sätt för att klara sig i Premier League. Det är en uppfattning som är om inte helt felaktig så åtminstone grovt förenklad. Det är i själva verket ett sätt att tänka som i dess förlängning landar någonstans där Barcelona befinner sig just nu, som en av världens absolut sämst skötta fotbollsklubbar.
Kanske är det på sätt och vis lätt passande att Brentfords första match i Premier League är mot Arsenal. En klubb som i själva verket under många år mellan 2004 och i runda slängar 2014 gärna såg sig som en av Englands bäst skötta klubbar och som letade efter unika konkurrensfördelar genom att på samma sätt som Brentford göra saker på sitt eget sätt, gå sina egna vägar, och jobba med en tydlig idé och med tydliga metoder.
Arsenals experiment, fastän det var både populärt och prisat på många håll, inte bara misslyckades i sitt direkta syfte utan startade det långsamma men ofrånkomliga förfall som Arsenal alltjämt brottas med att ta sig ur. Vad säger då att Brentford skulle kunna lyckas bättre, är inte Arsenals misslyckande i själva verket ett argument för just det naiva med den här typen av idéstyrda klubbprojekt?
Det primära svaret på den frågan vore kanske att Brentfords idé och metod, till skillnad från Arsenal, dels grundar sig på en betydligt mer korrekt konkurrensanalys, dels i större utsträckning tar sin utgångspunkt i korrekt analys snarare än kollektiv hybris.
:::
TRANSFERKOLLEN
Romelu Lukaku, Inter till Chelsea. Vad som framför allt talar för att Lukaku kommer lyckas betydligt bättre i Chelsea än vad han gjorde i Man Utd är inte att Lukaku är en annan spelare utan att Chelsea är ett helt annat lag nu än vad Man Utd var då. Lukaku är en av världens tre-fem absolut främsta anfallare för närvarande, och just den typ av spelare som ett redan starkt Chelsea saknade. Berömlig – (+++++)