Crystal Palace kan på sätt och vis anses ha tagit någon av en risk, en chansning och en gamble på Patrick Vieira som deras nya manager sedan Roy Hodgson bestämt sig för att avsluta sin karriär efter förra säsongen. Chansningen kan sägas bestå både i beslutet att bygga laget runt yngre spelare, och i valet av Vieira självt som trots allt ändå får anses vara en relativt sett oprövad manager.
Chansningen är väl dessutom lite speciell eftersom den redan har misslyckats en gång förut. Crystal Palace försökte ju med exakt samma sak för fyra år sedan när de den gången anställde Frank De Boer med ungefär samma uppgift och uppdrag. Den gången höll det i fyra matcher innan De Boer fick sparken och Hodgson tog över. Crystal Palace har alltså viss historik i att inte ha något större tålamod med detta.
Nu kan det för all del vara en smula orättvis jämförelse. Den gången hade Crystal Palace över huvud taget inte gjort något alls för att anpassa spelartruppen efter den tänkta nya strategin. Det har Crystal Palace faktiskt gjort den här gången. Den gången startade Crystal Palace med fyra raka förluster vilket satte igång brandlarmet. Där befinner sig Crystal Palace inte riktigt ännu.
Matchen och förlusten mot Chelsea i ligapremiären var däremot oroväckande. Visst, det var förmodligen en av säsongens tuffaste matcher på pappret och Crystal Palace kan inte rimligtvis förväntas vinna eller inte förlora på Stamford Bridge. Men sättet som Crystal Palace förlorade på bådade inte väl. Spelet och laget såg väldigt vagt och svagt ut, på ett sätt som inte precis ger något större förtroende för vart Crystal Palace är på väg.
En positiv och värdefull aspekt med Crystal Palaces anställning av Patrick Vieira har det kanske inte pratats så mycket om. Nämligen att han är en av endast ett fåtal svarta managers i Premier Leagues historia, inklusive övriga minoriteter. Om uppgiften stämmer så är Vieira blott den tionde svarta managern, inklusive caretakers, någonsin i Premier League. Vilket självfallet är väldigt lite, och onaturligt lite.
Nu kan det för all del diskuteras om Patrick Vieira anställdes av Crystal Palace primärt för vem han är som manager, eller snarare för hans name recognition som gammal spelare i Premier League. Hade Crystal Palace anställt Vieira om han inte hade varit en av Arsenals gamla spelarlegender? Osannolikt måste man säga. Man måste kanske ändå berömma Crystal Palace för att ha varit vidsynta i sin rekrytering.
Visst går det att säga att huruvida en manager är svart eller vit eller något däremellan enbart är en symbolfråga. Om det faktiskt stämmer är svårt att säga, men oavsett detta så glöms det ofta bort att symboler faktiskt är viktiga. Att där faktiskt finns en svart manager i t ex Crystal Palace är viktigt att se för andra svarta framtida managers, och vidgar allas syn på vem en manager i Premier League faktiskt är och kan vara.
På detta kommer självfallet många en aning självgott bedyra att det minsann inte spelar någon egentligen roll alls, att de minsann är färgblinda och mer normativt att allt sådant här bör vara helt färgblint. Att detta gubevars är det mest jämlika av allt. Detta låter så klart jättefint, men det är naturligtvis ingen tillfällighet att i stort sett alla som någonsin säger sådana här saker råkar vara vita män.
Men av precis samma skäl för varför det är både nyttigt och viktigt att Crystal Palace har anställt en svart manager så riskerar det vara problematiskt och kostsamt Patrick Vieira misslyckas i Crystal Palace eller om Crystal Palace beslutar sig för att sparka Vieira. Något som ofrånkomligen riskerar befästa mer eller mindre medvetna föreställningar om hur svarta eller kanske snarare icke-vita managers inte är bra nog.
Så där är det självfallet aldrig för vita managers. Ingen skulle få för sig att dra slutsatsen av att se Sam Allardyce floppa som manager i West Brom att vita managers kanske helt enkelt inte riktigt har vad som krävs. Men det är ju oftast så det är för alla olika former av minoriteter, att de som ändå kommer fram eller släpps fram görs till representanter för samtliga inom denna minoritet.
Alltså måste man kanske ställa frågan: Om nu Crystal Palace faktiskt har anställt en svart manager, har Crystal Palace därmed också tagit på sig ett särskilt socialt ansvar att inte sparka samma svarta manager i form av Patrick Vieira om inte nöden så att säga verkligen och bevisligen kräver det?
Att där existerar ett slags abstrakt ansvar är ofrånkomligt. Om Crystal Palace sparkar Patrick Vieira så blir detta en symbolhandling på precis samma sätt som det också var en symbolhandling att anställa honom. Det går inte att komma ifrån, även om det heller inte enbart var eller vore symbolhandlingar. Frågan är dock i vilken utsträckning detta abstrakta ansvar bör tillåtas forma Crystal Palaces konkreta beslutsfattande.
Jag lutar åt att det förmodligen inte kan få göra det i någon större utsträckning. Det principiella argumentet för detta är att Crystal Palaces styrelse självklart har ett ansvar att fatta de beslut som är bäst för den egna klubben och dess verksamhet. Nu är det kanske att uttrycka saken alltför svart och vitt, men Crystal Palaces styrelse kan så att säga inte krascha klubben för att axla något slags större socialt ansvar.
Det mer praktiska argumentet är att det förmodligen inte skulle hjälpa kommande svarta managers heller. Om konsekvensen av att anställa svarta managers blir att det så att säga sätter klubbar i skamvrån när det gäller att därefter kunna sparka dessa managers så har vi i själva verket gett alla klubbar ett skäl att inte vilja anställa svarta managers. Även om tanken är god så sätter det ännu ett hinder i vägen för svarta managers.
Men i nuläget finns nog inget annat att hoppas och tänka för Crystal Palace än att Patrick Vieira ändå lyckas sätta färg på deras säsong och deras lag.
:::
En måndag som var traumatiskt fotbollsbefriad. Under tisdagen och onsdagen återfår vi emellertid vår fotbollsfix med en veckoomgång i EFL Championship och Football League i övrigt. Sju matcher i EFL Championship ikväll, och övriga fem matcher imorgon kväll.
Millwall vs Fulham får bli kvällens huvudfokus.