Positiva nyheter för Tottenham kan tyckas. De får behålla sin talisman och sin kanske bästa och viktigaste spelare, en av dem definitivt. Visst lär väl relationen mellan spelare och supportrar vara en aning sargad, men vi har sett sådant repareras ganska kvickt förut och det finns absolut ingen anledning att tro att så inte även ska bli fallet mellan Kane och Tottenham.
Man kan självfallet betrakta utfallet som en direkt missräkning för Man City, som sannerligen inte gjort någon hemlighet av sin vilja att värva Harry Kane. Å andra sidan tror jag kanske misslyckandet överspelas åtminstone en smula när det antas kraftfullt påverka Man Citys titelchanser negativt. Dessutom är jag inte, vilket jag utvecklar lite senare, säker på att Man City egentligen ska vara så missnöjda med utfallet.
Vad vi däremot ganska enkelt och tämligen okontroviersiellt kan konstatera är att Man City gjorde en serie av misstag givet att deras uttalade ambition ändå var att faktiskt värva Harry Kane. Misstag som resulterade i att de misslyckades med att värva Kane, och nu står med fem-sex dagar kvar på sig att värva en anfallare. Men vilka var då dessa Man Citys misstag?
Man City dopade sin egen marknad!
Det var klart från start att Man City den här sommaren ville värva Jack Grealish och Harry Kane. Vem som helst insåg att detta skulle kunna bli väldigt svårt. Om det skulle lyckas gällde det att hålla tungan rätt i mun och göra saker i rätt ordning.
Genom att inte blinka över att betala £100m för Jack Grealish, vilket var dennes utköpsklausul och garantin för att affären skulle gå igenom utan krångel, så skapade Man City så att säga sin egen marknad.
Att betala den summan för Grealish gjorde det inte bara möjligt utan dessutom fullt rimligt för Tottenham att hävda att en acceptabel summa, ett nyckelbegrepp i sammanhanget, för Kane var betydligt mycket högre än så.
Vad Man City borde ha gjort, eller åtminstone försökt göra, är att ha väntat med att värva Grealish och istället värvat Kane först. Det vill säga utan att först så övertydligt ha spelat sina kort med Grealish. Det hade ökat sannolikheten för framgång.
Men kanske säger beslutet att göra annorlunda också något om Man Citys prioriteringar denna sommar, eller åtminstone om Pep Guardiolas prioriteringar. Kanske var det viktigare att få Grealish över mållinjen än vad det var Kane.
Man City läste situationen helt fel!
Hela idén bakom Man Citys agerande gav intrycket av ett slags chicken race. Det vill säga att ju mer transferfönstret närmade sig desto mer press skulle det läggas på Tottenham och på Daniel Levy att faktiskt sälja Harry Kane.
Men Man City läste situationen helt fel. Problemet för dem var att det var Tottenham som i själva verket satt på precis all makt och ammunition. De har Kane på ett långt kontrakt, inget behov av att sälja, och Kanes ekonomiska värde kommer inte sjunka drastiskt.
När transferfönstret närmade sig var det alltså inte för Tottenham som klockan tickade, utan snarare för Man City. Maktbalansen i den här förhandlingen talade i själva verket aldrig till Man Citys fördel.
Man City lärde sig inte av historien!
Man City verkade ta för givet att det skulle vara möjligt att påtrycka Tottenham och Daniel Levy sin egen vilja. Övertyga Harry Kane om att vilja komma till Man City så löser sig det andra på något sätt till slut.
De verkade inte riktigt ha studerat hur Tottenham och Levy faktiskt har agerat förut i exakt den här typen av situationer. Oavsett om det har handlat om t ex Michael Carrick eller Luka Modric så har Levy alltid stått emot alla dessa krav.
Hänvisningar till så kallade gentlemen’s agreements borde väl rimligtvis också ha setts som en non-starter. Naturligtvis eftersom dessa alltid kommer med förbehållet att Levy och Tottenham får ett bud på spelaren som de själva anser vara acceptabelt.
Vilket naturligtvis är fullständigt subjektivt. Man City, och för all del Harry Kane själv, kan naturligtvis lipa bäst de vill helt i eget intresse om hur de tycker att £100m minsann är ett acceptabelt bud. Det betyder naturligtvis inte att Tottenham måste tycka detsamma.
Och som sagt, Man City tog själv död på trovärdigheten i den ståndpunkten genom att betala £100m för Jack Grealish.
Man City överskattade möjligheten att casha in på egna spelare!
En tanke för hela sommaren var att Man City skulle finansiera båda sina enorma bud på Jack Grealish och kanske framför allt Harry Kane genom att sälja några av sina spelare från a-laget, då kanske i första hand Bernardo Silva och Aymeric Laporte.
Men det har, kanske inte alldeles oväntat, särskilt på denna marknad, visat sig vara lättare sagt än gjort. Med mindre än en vecka kvar av transferfönstret så är Silva kvar i Man City, liksom Laporte för övrigt.
När Man City säger sig vilja ha runt £70-80m för Laporte så avslöjar det att de kanske inte precis jobbar med en helt realistisk uppfattning om var någonstans marknaden befinner sig för närvarande.
Det är svårt att mäta den exakta betydelsen i konkreta termer, men Man Citys oförmåga att casha in på sina spelare hittills under sommaren har helt säkert påverkat deras vilja att höja buden på Kane.
Bör Man City verkligen vara missnöjda?
Visst blir det inte alltid som man har tänkt sig, men det är inte alltid det är något man måste vara missnöjd för. Det händer då och då att det i själva verket är något utav en blessing in disguise när man faktiskt misslyckas med något.
Det är för all del inte svårt att förstå varför Man City vill värva Harry Kane. De behöver en anfallare och Kane är en av världens absolut bästa anfallare. Kane är dessutom engelsman vilket det finns goda skäl att ana snart kan bli ännu viktigare än det redan är.
Men Kane är redan 28 år gammal, och heller inte helt befriad från skadeproblem. Att betala £150m eller mer för en sådan spelare är inte nödvändigtvis jättebra business, hur bra spelaren än är.
Man kan även påpeka att Kane känns som en något udda typ av anfallare för Pep Guardiola. En anfallare som inte passar perfekt med Guardiolas vanliga sätt att tänka fotboll, vilket kanske märks på att Guardiola rätt tydligt prioriterade Grealish.
Det har gjorts stor sak av att Kane skulle ersätta Sergio Aguero. Men Aguero gjorde inte många ligamatcher förra säsongen, så det är inte väldigt mycket som faktiskt ska ersättas på så sätt. Guardiola hade dessutom som vi vet alltid en rätt njugg attityd till Aguero.
Om Man City nu ändå ska bränna iväg galna pengar på en anfallare, oavsett om de gör det denna sommar eller nästa sommar, så är det kanske klokare att i så fall göra det på en yngre anfallare och en anfallare som bättre passar Guardiolas profil.
Om det nu skulle kunna finnas någon sådan anfallare som redan råkar ha vissa familjeband till Man City.