Liverpool har startat säsongen relativt starkt med två vinster på sina två första matcher, därtill med en målskillnad om 5-0. Samtidigt har kanske heller inte spelschemat varit det tuffaste med en bortamatch mot Norwich och därefter en hemmamatch mot Burnley. Då blir det ett betydligt tuffare och tydligare test ikväll på var någonstans Liverpool faktiskt befinner sig när de ställs mot Chelsea på Anfield.
Vad lagets samlade målskillnad, fem gjorda mål och noll insläppta mål, möjligen visar på är att Liverpools främsta huvudvärk åtminstone återfinns i de båda ändarna av planen. Helt klart så verkar Liverpool kapabla att göra mål och helt klart så verkar Liverpool fullt kapabla att inte släppa in mål. Fem gjorda mål visar på ett effektivt anfall. Noll insläppta mål visar på ett starkt försvar.
Orosmolnet måste alltså vara om Liverpools mittfält riktigt håller måttet över en hel säsong i ligaspelet. Mot Norwich blev det kanske aldrig någon riktig match, men mot Burnley blev det tuffare. Liverpool hade svårt att verkligen kontrollera matchbilden och mycket av det hade med mittfältet att göra. Något som frustrerade Jürgen Klopp i sådan utsträckning att han började prata om att Burnley spelade rugby.
Liverpools problem på mittfältet fanns där också förra säsongen. Då var det kanske främst en följd av långvariga skador i backlinjen. Klopp försökte hantera den situationen genom att skicka ner Fabinho och Jordan Henderson i backlinjen, med skiftande och kanske inte helt och hållet lysande resultat. Men den här säsongen är Liverpools mittfältsproblem av en delvis annan karaktär.
En del i problemet är spelaren som lämnat klubben. Georginio Wijnaldum var en otroligt värdefull spelare på Liverpools mittfält, en spelare som tillsammans med Henderson och Fabinho formade en formidabel mittfältstrio. En avgörande fråga blir hur Liverpool kommer kunna ersätta Wijnaldum. Kan Thiago Alcantara axla den rollen, en delvis annan spelartyp? Kan den floppade Naby Keita? Kan den unge Curtis Joseph?
En mer taktisk del av problemet är att Liverpools framgångsrika spel under Jürgen Klopp har byggt så mycket på ytterbackarnas framfart. Trent Alexander-Arnold och Andy Robertson har varit ovärderliga vad gäller att ge Liverpool bredd och att producera chanser för Liverpool. En stor anledning till Liverpools problem förra säsongen var att deras ytterbackar inte längre kunde komma upp i planen i samma utsträckning.
Detta berodde delvis, men endast delvis, på skador. Med Virgil Van Dijk, Joel Matip och Joe Gomes samtliga borta från backlinjen så ställde det större defensiva krav på lagets ytterbackar, på Alexander-Arnold och på Robertson. Men en annan faktor var också att motståndarna mer aktivt började rikta in sig på Liverpools ytterbackar, och kort sagt låsa fast dem i större utsträckning.
Liverpools ytterbackar har definitivt haft bättre lycka i början av den här säsongen jämfört med förra säsongen. Inte minst Alexander-Arnold mår bra av att återigen ha Virgil Van Dijk bredvid sig. Motståndet har däremot inte varit tuffast möjliga som sagt. Skadeläget är mer positivt för Liverpool för närvarande, vilket kommer vara en hjälp, men Liverpools motståndare kommer inte sluta att försöka taktiskt låsa fast deras ytterbackar.
Större krav kommer därmed ställas på Liverpools centrala mittfält att faktiskt börja bygga spel och producera chanser på eget bevåg. Liverpools mittfält måste alltså gå från att ha varit primärt bollvinnande till att i betydligt större utsträckning bli chansskapande. Hur Liverpool lyckas med den omställningen kommer forma exakt hur framgångsrika de kommer vara den här säsongen, och framgent med Jürgen Klopp.
Värvningen av kanske framför allt Thiago Alcantara signalerar att detta är något som Liverpool och Jürgen Klopp har insett. Men det är naturligtvis en lång väg från att möjligen inse ett problem i tanken, och från att värva en och annan spelare, till att konkret genomföra en omfattande förändring också i handling. Det är dessutom psykologiskt svårt att ändra på ett vinnande koncept.
Kvällens match mot Chelsea blir ett tydligt test på Liverpools förmåga vad avser denna taktiska omställning. Chelsea baserar sin fotboll i hög utsträckning på att dominera och kontrollera mittfältet. Det vore nog inte en orimlig tankegång att Chelsea för närvarande har Premier Leagues bästa mittfält. Kan Liverpools mittfält dominera mot Chelsea ikväll finns även goda möjligheter för Liverpool att dominera titelstriden denna säsong.
Kvällens match mellan Liverpool och Chelsea kommer avgöras på mittfältet. Kanske kommer även titelstriden den här säsongen avgöras åtminstone delvis på Liverpools mittfält.
:::
Kort om lördagens matcher:
Man City vs Arsenal. Man anar att Mikel Arteta ställde ut ett så starkt lag som han gjorde mot West Brom i veckan för att han anade att detta skulle bli ännu en torsk och att gå in i landslagsuppehållet med fyra förluster vore politiskt dumt.
Aston Villa vs Brentford. Man måste ana att Dean Smith ändå känner ett starkt styng av stolthet när hans nuvarande klubb nu ska möta hans tidigare klubb i Premier League. Han kan dock inte ägna sig alltför mycket åt den känslan om han ska ha alla poängen.
Brighton vs Everton. Brighton har inlett säsongen med två vinster. Om de vinner mot Everton så börjar jag misstänka att Brighton på riktigt inte är något skämt den här säsongen, utan kan bli dess stora överraskning.
Newcastle vs Southampton. Steve Bruce var skarpare än vanligt när han lät meddela att det var den ”förra managern” som skeppade iväg Adam Armstrong, som nu återvänder med Southampton. Ett onödigt taskgrepp som inte precis andas självförtroende.
Norwich vs Leicester. Det har sagts att Norwich är ett delvis annat lag än det Norwich som var i Premier League förra gången. Visst har Norwich en extremt tuff start på säsongen, men det börjar ändå bli dags att visa sig att uppfattningen stämmer.
West Ham vs Crystal Palace. Samtidigt som West Ham öser in mål så har Patrick Vieiras Crystal Palace ännu inte gjort ett enda mål den här säsongerna. Likheterna med Frank De Boers olycksaliga tid i klubben otäcka och olycksbådande.
Liverpool vs Chelsea. Lördagens huvudmatch alla kategorier, ett tidigt kraftprov mellan två lag som rimligtvis måste förväntas slåss om ligatiteln den här säsongen. Dags att få ett första svar på vilkas titelcredentials som just nu står starkast.
:::
TRANSFERKOLLEN
Moussa Sissoko, Tottenham till Watford. Etablerad mittfältare i Premier League som nog kan sägas ha gjort sitt i Tottenham men som fortfarande kan ha bra saker att bidra med till ett lag som Watford. Bra i positionsspelet, bra i brytningsspelet och bra i passningsspelet. Frågan är i vilken utsträckning detta är en värvning tänkt att ersätta Will Hughes som sägs vara på gång till Crystal Palace. Betyg: Godkänd – (++)
Cristiano Ronaldo, Juventus till Man Utd. Det finns ett och annat frågetecken kring den här värvningen även om flertalet frågetecken ändå går att avfärda som mer eller mindre akademiskt trams. Cristiano Ronaldo är en av världens absolut främsta spelare, även i den ålder han nu befinner sig, och både den kvalitetsmässiga och känslomässiga kicken för Man Utd kan visa sig väldigt betydelsefull. Betyg: Berömlig – (+++++)