Rent tidsmässigt är detta förmodligen det märkligaste landslagsuppehållet. Efter sommaren hinner klubbsäsongen i princip bara börja innan det plötsligt är dags att göra paus igen i två veckor. Kombinerat med ett transferfönster som stänger rätt precis i samband med detta uppehåll så ger det lätt en känsla av en säsong som har börjat fast den ändå egentligen inte har börjat på riktigt.
Desto märkligare är kanske landslagsuppehållen just i dessa tider eftersom på grund av pandemi och uppehåll så har i det här fallet FIFA tvingats trycka in inte bara två matcher som förut, utan hela tre matcher per uppehåll. Något som kanske borde få de som ondgör sig över hur klubbfotbollen till skillnad från landslagsfotbollen prioriterar välstånd före spelarnas välstånd att kanske tänka om.
Men givet att VM-kvalet nu måste genomföras under ett betydligt kortare och mer pressat tidsschema, och det faktiskt spelas fler matcher under ett och samma uppehåll, så har det å andra sidan också fördelen att göra varje landslagsuppehåll mer avgörande som helhet. Mer kommer att avgöras under ett relativt fåtal dagar än vad som normalt sett brukar vara fallet.
Mitt personliga intresse för landslagsfotbollen är som bekant begränsat. Men den finns där och själva mästerskapen har ändå ett värde. Och genom åtta spaningar från det pågående VM-kvalet går det också att ge en lättare sammanfattning över allt som faktiskt har hänt, åtminstone i det europeiska VM-kvalet.
(8) Cashen ska in?
När jag ser att det bokas in tre VM-kvalmatcher under ett och samma landslagsuppehåll kan jag för all del ha viss förståelse för den tidsmässiga nödvändigheten med detta, även om det så klart hade varit möjligt att lägga upp VM-kvalet på ett annat sätt. Men man är ju på väg att tappa hoppet om mänskligheten när man ser nationella förbund boka in en tredje vänskapsmatch mitt under samma landslagsuppehåll. Den som hävdar något större fotbollsmässigt syfte med detta lurar antingen sig själv eller andra, utan där finns bara finansiella motiv för denna dumhet.
(7) Svaga förbundskaptener
Här har vi för all del en punkt jag brukar återkomma till med jämna mellanrum att det i mycket hög utsträckning nu för tiden tenderar att vara b-laget inom tränarkåren som tar på sig uppdrag som förbundskaptener. Talangen följer pengar, och pengarna finns inom klubbfotbollen. Jag ser förbundskaptener som Didier Deschamps, Fernando Santos, Luis Enrique, Joachim Löw med flera och tänker att där finns inte mycket taktiskt att hämta, utan framgångarna beror i huvudsak på att de råkar ha suttit på några exceptionellt skickliga spelare.
(6) Dansk dynamit
Alright för att det knappast kan räknas som något annat än en hyfsat bekväm VM-kvalgrupp för Danmark, med möjligen Skottland eller Israel som deras tuffaste motståndare. Men fem vinster på fem matcher är ett imponerande facit för laget som charmade alla under EM i somras. Danmark är det första laget som vi tillsammans med England redan kan räkna in i kommande VM från Europa.
(5) Norsk torsk?
Norge befinner sig i ett riktigt getingbo i sin VM-kvalgrupp mot framför allt Turkiet och Nederländerna. Där sitter Turkiet just nu med en liten fördel på elva poäng efter fem matcher, med Nederländerna och Norge bakom på tio poäng. Med exakt halva gruppen kvar att spela ser alltså detta ut att bli rejäl strid på kniven, med lagen kvar att möta varandra en gång vardera. Kämpigt dock för Norge som trots Martin Odegaard och framför allt Erling Braut Haaland ger ett alltför bräckligt intryck i större matcher.
(4) Rekordens Ronaldo
Nu är jag ingen stor beundrade av detta med fotbollens alla rekord, som ju blivit så populärt på senare tid. Men att ha gjort flest landslagsmål av alla spelare någonsin, hur säkra vi nu kan vara på det, är för all del stort. Av naturliga skäl har det ju börjat pratas väldigt mycket denna senaste vecka om hur Cristiano Ronaldo på något sätt nästan skulle vara slut som fotbollsspelare. Naturligtvis går han då och med två mål på stopptid vänder matchen till vinst mot Irland.
(3) VM-kval i hyckleri
Här finns väldigt goda skäl att kritisera FIFA:s beslut att placera ett VM i ett land som Qatar, och därmed ta avstånd från sitt moraliska ansvar och från fotbollens möjlighet att faktiskt påverka världen till det bättre. Men det utesluter ju inte att jag börjar bli heligt trött på länder och dess nationella förbund som naturligtvis aldrig ens överväger att ta någon allvarlig ståndpunkt i frågan, men gärna försöker samla billiga PR-poäng för sig själva genom t-shirts, pressmeddelanden och liknande kosmetika.
(2) Engelsk promenad
Hade faktiskt trott att Ungern och Polen skulle kunna pressa England i den här VM-kvalgruppen, men så verkar onekligen inte bli fallet. England gjorde under andra halvlek av Ungern i Budapest, där publiken skämde ut sig själva både inför och under match genom att bua åt spelarnas knäande precis lika högt som de buade åt exempelvis Raheem Sterling. Ett talande samband, eftersom buandet självfallet alltid handlat mycket mer om hudfärg än det någonsin gjort inbillad marxism.
(1) Svensk succé
Spanien hade inte förlorat en VM-kvalmatch på 28 år. Vilket i sig är enastående, även om det kanske även säger något om VM-kvalets struktur. Men det säger något om kvaliteten på Sveriges insats mot Spanien. Sverige pressade Spanien högt upp i planen på ett helt annat sätt än i EM i somras, vilket kanske avslöjar den svenska landslagsledningens svar på kritiken den gången att de minsann inte kunde spela på något annat sätt än de gjorde för vad det var.