Cristiano Ronaldos återkomst till Man Utd och till Premier League har rört om rätt rejält i grytorna redan. Men ett av de mer absurda inslagen är att det plötsligt har väckt en rätt hätsk diskussion i England gällande dess TV-regler, där det exempelvis inte sänds någon fotboll alls klockan fyra svensk tid. Och eftersom Man Utd spelar mot Newcastle just klockan fyra så går det alltså inte att se Ronaldos andra debut på TV.
Detta har fått många att tycka att förbudet mot att sända fotboll klockan fyra svensk tid i England borde upphöra. Oavsett på vilken sida av den diskussionen man landar så borde det gå att vara överens om en sak. Nämligen att det vore fullständigt absurt om orsaken till att förbudet upphörde inte var något mer än enbart att ett gäng människor ville se en specifik spelare spela en specifik fotbollsmatch.
För att förstå diskussionen måste man förstå förbudet och framför allt förstå dess motiv och orsaker. Det har sin bakgrund i 1960-talet när engelsk fotboll först började sändas på TV och klubbarna var rädda för att detta skulle minska antalet åskådare som faktiskt gick på matcherna, vilket i sin tur skulle drabba klubbarnas intäkter hårt. Kort sagt en rätt tydlig kombination av teknikrädsla och oro för ökad konkurrens.
På den tiden var naturligtvis matchdagsintäkterna en betydligt större och viktigare andel av en klubbs totala intäkter även i den högsta engelska divisionen. Alltså var rädslan så klart desto mer påtaglig. Idag ser den engelska fotbollsekonomin helt annorlunda ut i alla fall i Premier League, där TV-intäkterna och kommersiella intäkter istället tagit över. Men längre ned i den engelska fotbollspyramiden ser det fortfarande ut på samma sätt.
Motivet för att behålla förbudet är alltså huvudsakligen att värna klubbarnas ekonomiska hälsa längre ned i det engelska fotbollssystemet, men även att vårda traditionen av att faktiskt gå och titta på fotboll i England på läktarna. Vad man alltså främst är oroliga för är att många av de supportrar som nu går och tittar på sina lokala lag klockan fyra svensk tid istället ska välja att se Premier League-fotboll på TV, antingen hemma eller på puben.
Motivet är alltså inte, som många ändå verkar inbilla sig, att locka de som ändå sitter och tittar på Premier League-fotboll på TV till läktarna istället. Motivet bakom beslutet har alltså i själva verket ingenting alls med Premier League att göra. Vilket naturligtvis har den kanske olyckliga effekten att de som bara bryr sig om eller ser Premier League och just ingenting annat självfallet ser motivet som meningslöst.
Men den engelska fotbollens kanske främsta styrka är dess bredd. Det vill säga antalet klubbar, storleken på klubbarna och storleken på supporterbaserna så långt ned i det engelska seriesystemet. Det är något som gör England nästan unikt i världen, och även om det inte alltid syns och går att ta på så är det ovärderligt för bredden och styrkan även i Premier League som helhet. Det är värt att försvara.
Argumenten för att häva förbudet blir sällan mycket djupare än slagord och rena punchlines. Man säger förnumstigt att det minsann är 2020-talet nu som om förbudet var en historisk relik utan någon som helst relevans dessa dagar, vilket mest visar på att man inte förstått varför förbudet faktiskt finns. Andra tycker det är förfärligt hur det går att se en match på TV i alla länder utom i just det land där matchen faktiskt spelas.
Andra lyfter fram hur den här typen av förbud inte finns i andra länder, som exempelvis i Tyskland, Frankrike och Spanien. Men där har man istället löst det genom att dedikera särskilda matchtider för t ex Bundesliga, Ligue 1 eller La Liga, där det inte spelas någon annan fotboll alls i andra inhemska ligor, liksom omvänt. Det finns med andra ord ett skydd även där, det har bara utformats på ett helt annat sätt.
Här finns en oro över att pandemin har påverkat hur supportrar faktiskt väljer och vill konsumera fotboll. Det vill säga att supportrar som normalt sett har gått och tittat på fotboll på arenorna har vant sig vid att istället se fotboll på TV. Andra ser istället något av en boom i intresset efter pandemin att faktiskt vilja gå och titta på fotboll, och menar att detta måste tas tillvara snarare än att undergrävas av att häva TV-förbudet.
Själv reagerar jag kanske mest över benägenheten att göra problem av något som egentligen inte är något problem. Absolut ingen tänkte på förbudet som något störande eller negativt, absolut ingen agiterade för att förbudet skulle hävas, innan det stod klart att Man Utd värvat Cristiano Ronaldo och just den matchen av rent praktiska skäl inte skulle TV-sändas i England.
Vi har alltså ett TV-förbud under en viss tid på lördagar som skyddar många utsatta klubbar och som samtidigt skadar egentligen ingen klubb alls. Men förbudet ska alltså hävas för att ett gäng människor i England inte vill vänta några timmar på att få se Cristiano Ronaldo debutera för andra gången i Man Utd? Det låter inte som en helt rimlig tankegång.
Särskilt som det ju inte ens finns några garantier i nuläget för att Cristiano Ronaldo ens kommer att spela mot Newcastle.