Om Leeds hade haft en annan manager, vilken som helst annan manager, så hade det kanske funnits vissa skäl att känna sig lite orolig för dem. Det är Leeds andra säsong tillbaka i Premier League, en säsong som brukar kunna vara notoriskt svår för relativt nya lag i Premier League. Leeds har inte vunnit någon av sina första tre matcher, tagit endast två poäng, och hunnit med att förlora stort på Old Trafford igen.
Men med Marcelo Bielsa som manager för Leeds är det svårt att faktiskt känna någon större oro för dem. Lagets spelidé, organisation och taktiska system sitter så klart och så tydligt att motgångar alltid är temporära och att några snedsteg aldrig riskerar bli till fritt fall. Dessutom har Leeds knappast haft något lätt spelschema, med bortamatcher på Old Trafford och Turf Moor och en hemmamatch mot Everton.
Motståndet blir för all del inte lättare den här söndagen när Leeds hemma på Elland Road tar emot självaste Liverpool. Ett av ligans bästa lag och en av titelfavoriterna inför säsongen. Men det säger naturligtvis något om Leeds styrka och om vad Marcelo Bielsa har lyckats göra med detta Leeds att det absolut inte känns som en match i vilken Leeds är några stora underdogs, om ens underdogs över huvud taget.
Över en hel säsong kommer Liverpool med allra största sannolikhet sluta före Leeds i tabellen. Men över kortare perioder, och i synnerhet över en enda match, så kan Leeds gå tå mot tå med alla möjliga motståndare i Premier League. Detta är vad som gör Leeds till Leeds, och vad som gör Leeds så väldigt speciella som relativa nykomlingar i Premier League. Leeds är inte vilken nykomling som helst.
Oftast och mest pratas det kanske om Leeds matcher mot Man Utd. Men även Leeds matcher mot Liverpool har bjudit på några riktiga upplevelser genom åren. Här finns en historisk rivalitet mellan de båda klubbarna, om än mer koncentrerad till fotbollen än vad som är fallet med Man Utd, i och med att det i hög utsträckning var Liverpool som tog över den engelska fotbollshegemonin efter Leeds runt mitten av 1970-talet.
Vi har Tony Yeboahs fantastiska volleymål mot Liverpool från mitten av 1990-talet, fortfarande ett av Premier Leagues bästa mål någonsin. Vi har Mark Vidukas fyra mål mot Liverpool när Leeds vänder 0-2 och 2-3 och vinner en match under hösten 2000. Vi har Liverpool som med 4-0 på Elland Road i början av 2002 gör slut på Leeds titelhopp och början på slutet på deras Champions League-plats och Premier League-existens.
Vi har mot slutet av 1998-99 Michael Owens första allvarliga hamstringskada, som många menar var början på slutet av Owens annars fantastiska karriär, där Owen faller till marken på Elland Road. Owens skada framkallade matchens största jubel från en hemmapublik som sannerligen inte kände någon som helst sympati med vare sig Owen själv eller med Liverpool som klubb.
Mängder med vatten har naturligtvis runnit under bron sedan dess. Leeds har inte minst själva varit borta från Premier League under sexton år ända sedan början av 2000-talet till början av 2020-talet. Men när Leeds väl kom tillbaka till Premier League så inledde de med en rejäl bang, i en 3-4-match på Anfield i förra säsongens ligapremiär som närmast gav Liverpool skrämselhicka och visade att Leeds skulle bli väldigt farliga.
Leeds slutade nia i Premier League under sin första säsong tillbaka. Här skulle för all del olyckskorparna kunna börja kraxa att en annan klubb från Yorkshire minsann också slutade nia som nykomling i Premier League säsongen innan dess för att sedan under sin andra säsong ta två poäng på 17 matcher och kvickt bli nedflyttade igen under sin andra säsong. Men Leeds är naturligtvis inte något Sheffield United.
Exempelvis har Leeds haft helt andra förutsättningar att faktiskt förbereda sig för sin andra säsong i Premier League. Leeds har även värvat klokt i form av Raphina förra säsongen, och Junior Firpo och Daniel James den här säsongen. Leeds har fortfarande potential kvar att få fram i spelare som Diego Llorente, Rodrigo och Robin Koch. Och Leeds har som sagt Marcelo Bielsa som manager.
Marcelo Bielsas största rent fotbollsmässiga bedrift med Leeds måste vara att han har lyckats bygga ett högst kompetent Premier League-lag runt spelare som för bara några år sedan nog mest ansågs som normalbegåvade spelare i EFL Championship. Stuart Dallas, Patrick Bamford, Luke Ayling, Liam Cooper och Kalvin Phillips. Bielsas betydelse för dessa spelare, där två nu spelar för England, är i princip omöjlig att övervärdera.
Nu är det för all del populärt att prata om hur dessa spelare i någon mån har överpresterat, ett rätt trött begrepp som mest verkar användas så att experter inte ska behöva säga att de tänkte fel redan från början. Men en fråga är i vilken utsträckning dessa spelare spelade på entusiasm och inspiration under sin första säsong i Premier League, och i vilken utsträckning denna effekt i så fall avtar denna andra säsong.
Men givet att det är just Marcelo Bielsa som är manager för Leeds, med hans kända krav för hårt arbete, hög energi och intensitet i både träning och matchning, så är det svårt osannolikt att någon spelare kommer gå ned sig i fokus. Dallas, Bamford, Ayling, Cooper och Phillips blev inte plötsligt bättre för att Leeds spelade i Premier League. De har blivit bättre för att de har Marcelo Bielsa som manager, och därför spelar de i Premier League.
Vilket gör att det enda som kanske oroar en smula med Leeds är just det att det egentligen inte finns någon anledning att oroa sig för dem. Men exakt hur övergående just den känslan är kan Leeds visa redan ikväll mot Liverpool på Elland Road.