Champions League drar alltså igång igen. Första kvällen var igår och det vore väl inte helt fel att säga att Champions League började precis som Champions League slutade förra säsongen både för Chelsea och för Man Utd. Det var liksom inte särskilt mycket som hade hunnit med att förändras där.
Andra kvällen av Champions Leagues första gruppomgång har vi ikväll. Den här gången är det Man City och Liverpool som ger sig in i handlingen. Och för både Man City och för Liverpool kan man kanske säga att Champions League för närvarande är det största och viktigaste som finns för dem, fast av olika skäl.
Champions League är störst och viktigast för Man City eftersom det är titeln de aldrig har vunnit. Den titeln är vad Man Citys ägare köpte klubben för att vinna, den titeln är vad som håller Man City borta från att kunna räknas bland de riktigt stora lagen genom historien. Det är titeln alla stora lag måste vinna.
Champions League är störst och viktigast för Liverpool eftersom det är den titel som de har vunnit flest gånger av alla engelska klubbar. Det är deras speciella claim to fame and greatness. Den europeiska fotbollen är en del av Liverpools identitet på ett sätt unikt bland engelska klubbar, möjligen med undantag för Man Utd, fast återigen av olika skäl.
Lite ironiskt kan man påpeka att både Man City och Liverpool ikväll möter två av sina respektive spegelbilder i Tyskland och Italien. Ett Man City som är hyfsat nya i toppen av europeisk fotboll möter den tyska uppkomlingen RB Leipzig. Liverpool möter en av Italiens klassiska storklubbar, likaså med stolt europeisk cuphistoria, i Milan.
De allra flesta ögonen kommer med största säkerhet riktas mot Anfield. Det lovar att bli en riktigt intressant match mellan Liverpool och Milan, som är tillbaka igen i Champions League efter många års frånvaro. Allt som kanske hade gjort matchen maximalt intressant hade väl varit om inte Zlatan Ibrahimovic varit borta från matchen.
Liverpool har haft några rätt tunga säsonger i Champions League. De har åkt ut relativt tidigt mot först Atlético Madrid och sedan mot Real Madrid. Båda gångerna kändes det dessutom rätt onödigt och som att Liverpool nog egentligen var det bättre laget. Men så funkar som vi vet inte europeiskt cupspel.
Den här säsongen hoppas Liverpool helt säkert på mer i Champions League. Samtidigt är de kanske något sämre rustade än tidigare. Dels vill de säkert visa i ligan att den där ligatiteln förrförra säsongen inte var någon tillfällighet, samtidigt som de krigar mot flera tuffa konkurrenter. Dels känns laget tunnare, särskilt på mittfältet.
Skadan på Harvey Elliott mot Leeds var därför kanske dubbelt olycklig. Det är naturligtvis alltid trist att få en spelare skadad på det sättet, men det var kanske lite typiskt för Liverpool att det var just en mittfältare som blev skadad, när det är just på mittfältet som de känns rätt tunga. Elliott var en möjlig ljuspunkt på det sättet.
Samtidigt har Liverpool sett riktigt starka ut i början av säsongen. Vinsten mot Leeds imponerade inte enbart till resultatet, utan spelmässigt var Liverpool på en helt annan nivå än Leeds. Det är helt uppenbart att Liverpool definitivt är starkare den här säsongen än vad de var förra säsongen.
Liverpools anfall har hittat frisk luft, en lagdel som långa stunder såg rätt gammal ut förra säsongen. Diogo Jota har här kommit in med mycket ny energi, till synes först och främst på Roberto Firminos bekostnad. Bredvid honom fortsätter Mohamed Salah visa att han håller hög världsklass. Fjärde säsongen i rad för ”ensäsongsundret”.
Man City har för all del både ligan och Champions League i siktet även de, men de är kanske inte splittrade kring det på riktigt samma sätt som Liverpool. För dem är det kanske mer naturligt att de ska göra både och. Liverpool verkar fortfarande befinna sig i tänket att behöva välja det ena eller det andra.
Om Liverpool har imponerat i början av säsongen är det svårt att säga vad Man City egentligen har gjort. De har varken imponerat eller för den delen imploderat. Första matchen mot Tottenham förlorades, och senaste matchen mot Leicester visade att där finns saker att jobba med. Samtidigt vann Man City den matchen ändå.
Där borde finnas en god dos av revanschlusta hos Man City, som ju var så väldigt nära att vinna Champions League förra säsongen. Där finns naturligtvis också en viss historik i Champions League att ett lag som förlorar finalen ena året vinner Champions League nästa år, så kanske är detta ett gott omen för Man City.
Båda kvällens matcher känns som något av nyckelmatcher i respektive grupp för Man City och Liverpool. Man City är kanske favoriter att gå vidare i sin grupp tillsammans med PSG, men om det är något lag som ska kunna störa det utfallet så är det väl RB Leipzig. Så att vinna mot dem ikväll och inte ge dem något syre i onödan kan vara nog så viktigt.
Läget är lite detsamma för Liverpool, fast i en tajtare grupp. Porto och Atlético Madrid är övriga lag i den här gruppen, så det är ingen promenad. Det är inte en grupp Liverpool har råd att ge motståndarna något försprång i, och att vinna mot Milan är direkt viktigt för att kontrollera sitt eget utfall och ge sig själva en god chans att gå vidare.
Så på ett sätt är alltså kvällens matcher bara de första matcherna i Champions Leagues gruppspel för Man City och Liverpool. Själva textboken för odramatiskt. Men på ett annat sätt inleder både Man City och Liverpool med något av nyckelmatcher för sina respektive grupper. Desto mer dramatiskt.
Åtminstone betydligt mer dramatiskt än vad Chelseas och Man Utds matcher igår kväll var på pappret och på förhand.