Det ska inte spelas Premier League-fotboll på fredagar. Dels eftersom det fram tills för några år sedan aldrig spelades Premier League-fotboll på fredagar, och vissa saker måste man helt enkelt hålla för heliga. Dels eftersom fredagar är den kväll i veckan då man har råd i både bokstavlig och bildlig mening att faktiskt låta allt engelskt fokus ligga på Football League och EFL Championship.
Men lik förbaskat ska det nu ändå spelas Premier League-fotboll en fredag kväll. Det är Newcastle och Leeds som drabbar samman på St James Park. För all del en match som kittlar både intresset och fantasin. Det är tveklöst en match mellan två engelska storklubbar, som både på lite olika sätt och av lite olika anledningar, har haft och delvis fortfarande har en väldigt problematisk modern historia.
Newcastle och Leeds skulle kunna sägas befinna sig i en mycket liknande situation. Båda lagen har haft riktigt tuffa starter på sina respektive säsonger, och båda befinner sig för närvarande i botten av tabellen. Newcastle under nedflyttningsstrecket på en poäng och Leeds strax ovanför nedflyttningsstrecket på två poäng. Spelet har inte alls stämt för något av lagen. Men ungefär där upphör kanske också likheterna.
Newcastle kunde i betydligt högre utsträckning antas befinna sig där nere i nedflyttningsstriden, och kan nog förväntas bli kvar där eller därabouts. Leeds antogs nog inte ligga riktigt där nere och skulle nog istället kunna förväntas klättra i tabellen. Det är kort sagt lite mer överraskande att hitta Leeds därnere, även om det naturligtvis är så tidigt på säsongen att ingenting kanske är överraskande på så vis.
Newcastle har haft ett spelschema som ärligt talat borde ha gett dem goda möjligheter att ha mer än en poäng. Med hemmamatcher mot West Ham och Southampton, och mellan dem en bortamatch mot Aston Villa, är det tämligen svagt att bara ha lyckats plocka en poäng. Även om Leeds ännu inte vunnit en match har de haft ett betydligt tuffare spelschema, med matcher mot Man Utd, Liverpool, Everton och Burnley.
Newcastle har en manager som är mer eller mindre föraktad i de egna leden, men som envist hävdar att Newcastles problem minsann inte är hans fel. Leeds har en manager som är älskad och beundrad i de egna leden, och som envist menar att han hittills är mest missnöjd med sin egen insats som manager. Man undrar om det kanske skulle kunna finnas något slags samband mellan attityd och känsla där.
Båda har naturligtvis både rätt och fel, om än kanske i varierande utsträckning. Visst har Steve Bruce helt rätt när han säger att Newcastle har betydligt större problem än honom, men det betyder naturligtvis inte att han som manager inte är ett av Newcastles ganska uppenbara problem. Visst har Bielsa en viss poäng när han påpekar sitt ansvar för lagets just nu bristande taktik och organisation, men det är ju inte hela sanningen.
Steve Bruce klamrar sig envist kvar vid jobbet som Newcastles manager och säger explicit att han vägrar lämna det ifrån sig frivilligt. Vissa menar att han inte vill bli av med de pengar han har rätt till genom sitt kontrakt med Newcastle, andra att han inte har några bättre jobb att få tag på. Med Marcelo Bielsa är snarare känslan att skulle han känna att han inte var önskad eller nyttig så skulle han hellre välja att lämna Leeds själv.
Allting talar för att Newcastle befinner sig i tabellen där de nu gör som en direkt konsekvens av klubbens systematiska och strukturella problem. Allting talar också för att Leeds just nu befinner sig där de gör mer utav rena tillfälligheter. Om vi skulle ta den utgångspunkten så känns det kanske troligt att det är Leeds som kontrollerar och rimligtvis vinner kvällens match mot Newcastle. Men riktigt så enkel är sällan fotbollen.
Det är fredagskväll i Premier League. Fotbollsmatch under flodljusen på St James Park. Ett St James Park som med största sannolikhet kommer vara fullsmockat med galna och högst sannolikt tämligen väloljade supportrar. Det är fredagskväll och de har ju hela helgen på sig. Newcastle möter Leeds, en match mellan två storklubbar. Atmosfären kan mycket väl bli elektrisk på St James Park.
Kanske är det framför allt skälet som angavs för att införa Premier League-fotboll på fredagar som gör mig både förbannad och frustrerad. För det huvudsakliga argumentet varför Premier League-fotboll skulle börja spelas på fredagar angavs som att det skulle vara ett sätt att hjälpa de engelska klubbarna i det europeiska cupspelet, genom att som är vanligt i andra länder ge dem ytterligare tid mellan matcherna.
Allt vore kanske väl och gott med detta. Jag vet inte om det övertygar mig att ändra uppfattning men det var åtminstone ett gott skäl med ett tydligt syfte. Men så kommer vi till den enkla men tämligen tragiska omständigheten att om det sedan beslutet fattades har spelats totalt cirka tjugotalet fredagsmatcher i Premier League, så har endast en enda match faktiskt använts för detta ändamål.
För all del är det väl bara att titta på kvällens match som ett belysande exempel. Newcastle möter Leeds. Spelas det över huvud taget någon europeisk cupfotboll nästa vecka? Nej. Spelar Newcastle eller Leeds över huvud taget i europeiska cuper? Nej. Men hur var det då förra fredagen, inför denna vecka när det faktiskt var europeiskt cupspel, spelades det någon fredagsmatch då? Nej.
Hade detta varit ett undantag så hade man väl för all del kunnat acceptera den saken, sådant händer. Men detta är inte undantaget, det är snarare regeln. Nästan varenda fredagsmatch som någon gång har spelats i Premier League följer exakt samma mönster som kvällens match mellan Newcastle och Leeds. Att det skulle hjälpa engelska klubbar i europeiskt cupspel var bara bluff och båg.
Det var naturligtvis bara ännu ett sätt att tjäna lite mer pengar.