Kanske gjorde faktiskt Pep Guardiola det klokast att hålla sig till själva fotbollen. Varje gång han väljer att prata om något annat än fotbollen så har han hur som helst en tendens att antingen göra bort sig eller allra minst trampa foten rätt i klaveret. Oavsett om ämnet gäller den egna klubbens investeringar i nya spelare, jämställandet av Man City med en klubb som Villarreal, eller något mer allvarligt som mänskliga rättigheter.
Den här gången är det Man Citys supportrar han har lyckats irritera genom att uttala sig kritiskt om att Etihad inte var fullsatt när Man City mötte RB Leipzig i veckan i Champions League. Man får väl för all del anta att Guardiolas uppmaning kom från ett gott ställe, men den var samtidigt tämligen tondöv och vittnade om någon som nog ser sig själv som en supportrer mer än vad han faktiskt är det.
Representanter för Man Citys olika supportergrupper var tämligen kvicka med att ta avstånd från Guardiolas synpunkter. Även om dessa personer för all del har sina mycket tydliga skäl att försvara supportrarna och sig själva i vått och torrt så gjordes ändå några kloka invändningar. Som det faktum att det helt enkelt blir mycket dyrt för supportrarna med alla biljetter, särskilt i dessa tider. Man Citys egna biljettrutiner ställde också till det.
Något mer löjeväckande blev det kanske när en representant menade att Man Citys supportrar minsann är mer ”hardcore” än andra klubbars supportrar, och därför delvis underförstått inte kunde förväntas bry sig lika mycket om en vanlig gruppspelsmatch i Champions League på samma sätt. Detta möjligen som en replik på invändningen att biljetterna väl knappast är billigare för andra klubbars supportrar.
På det stora hela var det ändå ganska lätt att se supportrarnas större poäng. I vilket fall som helst är det knappast någon särskilt god idé att börja gnälla på supportrarna för att de inte vill komma och titta på lagets fotbollsmatcher. Det är så att säga deras fulla rätt. Då vore det kanske mer på sin plats att fundera över om produkten är bra nog, oavsett om produkten i detta fall är Man City eller Champions League.
Om nu Pep Guardiola hade hanterat detta klokt så hade han låtit det vara därvid. Han hade fört fram sin åsikt, som kanske var motiverad åtminstone i den utsträckningen att han tog upp Man City-supportrarnas understundom barnsliga attityd till Champions League. Kanske hade han rufsat till fjädrarna något på supportrarna, men det var så att säga ingenting som inte hade varit ganska snabbt överspelat och glömt.
Men eftersom Pep Guardiola ofta som manager verkar låta sig styras av sin egen stolthet så hanterade han det inte alls särskilt klokt. Han väljer istället att gå i polemik med sina egna supportrar, envist hävda att han minsann inte har någonting att be om ursäkt för, och dessutom halvt vagt börja prata om att om supportrarna ser honom som ett problem så kanske det är dags för honom själv att kliva åt sidan.
(Den som håller räkningen noterar nu att detta är andra gången på kort tid som Pep Guardiola vagt droppar en något näsvis antydan, med viss grad av plausible deniability, om att han skulle kunna tänka sig att lämna klubben.)
Motivet bakom detta agerande kan diskuteras men den bakomliggande logiken är så att säga densamma. Pep Guardiola är en manager som vill ha vad han ber om och en manager som inte tycker om att bli ifrågasatt. Något annat skäl än det senare fanns så klart inte för Guardiola att inte bara släppa diskussionen efter första rundan. Men den egna stoltheten satte tydligen stopp för den saken.
Just den där stoltheten fäller krokben både för Pep Guardiola själv och för Man City från stund till annan. Här finns goda skäl att tänka att det är just Guardiolas stolthet som till stor del får honom att börja ”övertänka” taktiskt när Champions League går in i sina slutomgångar, som varit fallet under säsong efter säsong. Eftersom Man City inte bara måste vinna utan också vinna tack vare Guardiolas taktiska geni.
Även om det är som vissa säger att Pep Guardiola egentligen bara ville garantera maximalt stöd för Man City i dagens match mot Southampton så kan man göra två rätt självklara invändningar. För det första att det i så fall var ett synnerligen klumpigt sätt att framföra det på. För det andra att det är tämligen nedvärderande mot supportrarna som definitivt inte brukar svika under ligamatcherna.
Att Pep Guardiola är en av världens bästa managers borde vara glasklart för var och en vid det här laget. Men kanske börjar det gå upp också för en och annan Man City-supporter att den där personkulten som omger honom kanske inte är i alla lägen helt nyttig. Varken för honom själv eller klubben han är manager för.
:::
Kort om lördagens matcher:
Wolves vs Brentford. Väldigt viktigt för Wolves att de nu faktiskt lyckas följa upp vinsten senast mot Watford med ännu en vinst mot Brentford på Molineux. En match de helt enkelt bör vinna.
Burnley vs Arsenal. Burnley måste helt enkelt börja vinna fotbollsmatcher och måste anse sig ha goda chanser hemma mot ett labilt Arsenal. Arsenal å sin sida är så klart rakt tillbaka på ruta ett om de inte vinner mot Burnley.
Liverpool vs Crystal Palace. Känns som att Crystal Palace har fått lite vind i seglen vilket inte minst märktes genom 3-0 senast mot Tottenham. Men Liverpool på Anfield är så klart en helt annan sak i nuläget, och Liverpool är stora favoriter.
Man City vs Southampton. Hittills den här säsongen har inte Man City gjort färre än fem mål hemma på Etihad. Det bådar väl knappast särskilt gott för ett kanske ganska sårbart Southampton.
Norwich vs Watford. Känslan är väl nästan att om inte Norwich vinner den här matchen, efter att hittills ha förlorat alla matcher, så vinner de aldrig. Eller åtminstone att om de förlorar även denna match så börjar det stinka nedflyttning om dem.
Aston Villa vs Everton. Everton har inlett starkt med Rafa Benitez, är obesegrade och har bara tappat två poäng. Men Everton har också varit behjälpta av ett kanske inte överdrivet tufft spelschema. Härifrån börjar det bli jobbigare.