Derby Countys beslut i fredags att försätta klubben under konkursförvaltning och så kallad rekonstruktion kom som något av en chock, både för Derby Countrys supportrar och för engelsk fotboll i stort, och tydligen även för Derby Countys spelare och manager Wayne Rooney, som menade att han fått reda på det via Sky Sports. Men det kan knappast ha kommit som någon större överraskning.
De senaste åren har präglats av ekonomiska bekymmer för Derby County. De har likt de allra flesta klubbar i EFL Championship en ohälsosamt hög kostnadsmassa i förhållande till klubbens intäkter, och de har drabbats hårt av pandemins effekter på fotbollens och klubbarnas ekonomi generellt. Derby County var satt under transferembargo inför säsongen på grund av finansiella bekymmer och misstanke om finansiellt fifflande.
Vad vi kort sagt ser är en situation där Derby Countys ägare Mel Morris sedan ett tag tillbaka helt enkelt tappat sitt engagemang för klubben. Morris har under flera år redan försökt sälja klubben och har inte minst av det skälet varit ovillig att fortsätta investera i klubben. Men försäljning av klubben har försvårats först av Morris ovilja att sälja klubben till ett pris som inte ger honom pengarna tillbaka, och sedan av pandemin.
De rent fotbollsmässiga konsekvenserna av att Derby County sätts under förvaltning är tämligen enkla, eftersom det finns ett tydligt regelverk för detta. En klubb som försätts under förvaltning bestraffas automatiskt med tolv minuspoäng. Lägg för all del därtill att Derby County hotas av ytterligare nio poängs avdrag för finansiella tveksamheter, och tre minuspoäng utöver det om de inte lyckas betala ut lönerna i tid t ex.
Om det alltså vill sig riktigt illa kommer Derby County att straffas med 21 minuspoäng den här säsongen, kanske till och med 24 minuspoäng eller fler beroende på antalet förseelser. Även om faktiskt bara tolv av dessa poäng har med själva förvaltningen att göra, och övriga minuspoäng möjligen skulle kunna sägas ha att göra med andra typer av förseelser som möjligen kan sägas ha orsakat situationen som skapat förvaltningen.
Skulle Derby County drabbas av 21 minuspoäng eller mer så är det naturligtvis omöjligt att se dem hålla sig kvar i EFL Championship, utan då är nedflyttning till League One mer eller mindre oundvikligt. Även om Derby County mot all förmodan bara skulle drabbas av tolv minuspoäng så är det fortfarande svårt att se dem lyckas hålla sig kvar i EFL Championship, även om det i det fallet i alla fall inte måste vara omöjligt.
Kortsiktigt är detta alltså inga goda nyheter alls för Derby County. De senaste årens kamp för att hålla sig kvar i EFL Championship vore i så fall helt förgäves. Derby County kommer med allra största sannolikhet flyttas ned till League One. Knappast där som Derby County och deras supportrar vill befinna sig, en klubb som bara för några år sedan hoppades på uppflyttning till Premier League.
För all del är väl det där en alltför bekant företeelse i just EFL Championship. En liga bestående av många klubbar som dras med i drömmarna om uppflyttning till Premier League och som i jakten på Premier League drar på sig alltför stora kostnader och därmed alltför stor risk. De klubbar vars drömmar stannar vid drömmar, vilket kanske ändå är majoriteten, tvingas sedan konfrontera den bistra verkligheten.
Detta är vad Derby County nu tvingas göra. Detta är vad många klubbar före dem har fått göra, även under senare år, oavsett om det har handlat om Sheffield Wednesday, Hull City, Sunderland, Portsmouth, Wigan med flera. Det är naturligtvis ingen rolig resa på något sätt, men alla dessa klubbar har också minst en sak gemensamt. Nämligen att de i högsta grad fortfarande lever som klubbar, och kanske i vissa fall faktiskt vunnit på den.
Långsiktigt kan man alltså säga att nyheten om Derby Countys förvaltning möjligen togs emot lite väl hysteriskt av omvärlden. Det skrevs och skrivs om Derby County som om klubben vore på väg att upphöra existera, och det togs som ytterligare något slags bevis på behovet av att reformera den engelska fotbollens styrning, fastän detta egentligen inte har särskilt mycket alls med den frågan att göra.
Wigan är kanske det bästa exemplet att jämföra med Derby County. Dels för att det är exemplet som ligger närmast i tid eftersom Wigan sattes i förvaltning i EFL Championship förra säsongen. Dels för att Wigan precis som Derby County hade finansiella bekymmer samt fick ett skumt uppköp i elfte timmen stoppat, vilket röjde sista chansen för Wigan att den gången undvika förvaltning.
Men är Wigan verkligen missnöjda med det utfallet så här i efterhand? Visst, Wigan åkte förvisso ur EFL Championship, fastän de rent fotbollsmässigt med bred marginal förtjänade att vara kvar. Men Wigan leder för närvarande League One, spelar en fin fotboll, har väldigt goda chanser att ta sig direkt tillbaka till EFL Championship, och har en positiv ny ägare i form av Talal Al-Hammad. Klubben är ekonomiskt återställd.
På kort sikt åkte Wigan för all del ur EFL Championship. På lång sikt är det svårt att inte känna att Wigan med största sannolikhet vann på att försättas under förvaltning. Det var inte något katastrofalt existenshotande scenario för dem utan tvärtom en positiv omstart och förnyelse för klubben. Det finns egentligen inga som helst skäl att tro att det inte skulle kunna bli på precis samma sätt för Derby County.
Här finns förmodligen skäl att tro att Derby Countys styrelse förmodligen insåg att om Derby County försätts i förvaltning så ökar i själva verket Derby Countys möjligheter att köpas av en ny ägare. Nya ägare behöver nu bara inrikta sig på att betala vad Derby County faktiskt är värd ekonomiskt som fotbollsklubb, de behöver inte betala någon premium för att Mel Morris personligen vill ha sina pengar tillbaka.
På så sätt skulle kunna sägas att förvaltarna kommer vara bättre ”ägare” för Derby County än vad Mel Morris själv skulle kunna vara i detta läge. Förvaltaren fattar beslut enbart utifrån Derby Countys intressen där Mel Morris ofrånkomligen skulle vara påverkad att även blanda in sina personliga intressen. Förvaltaren har till skillnad från Morris inga incitament att acceptera också skumma nya köpare bara för att få pengarna tillbaka.
Positivt för Derby County är att det enligt alla rapporter knappast saknas intresserade köpare, och att många av dessa köpare i själva verket har avvaktat just detta beslut om förvaltning, eftersom det skulle ge dem ett affärsmässigt bättre läge. Här finns med andra ord goda förhoppningar om att en försäljning av Derby County till en ny ägare ska kunna genomföras innan årsskiftet.
Just det tidsperspektivet kan nog också vara viktigt för Derby County. Drar det ut på tiden längre än så riskerar Derby County hamna i en situation där andra klubbar kan komma in och köpa Derby Countys bästa spelare, både etablerade spelare och framtida stjärnor som t ex Louis Sibley, Max Bird och Lee Buchanan. Viktiga spelare för klubben och för supportrar, men värdefulla och säljbara tillgångar för en förvaltare.
Förvaltning är alltså inte något som Derby County och dess supportrar behöver se som något stort existentiellt hot. Tvärtom är förvaltning för Derby County en process som erbjuder fler och förmodligen bättre möjligheter för framtiden, och som det alltså finns goda skäl för Derby County att vilja genomföra så snabbt och effektivt som bara är möjligt. Det finns alltså inget värde alls för Derby County att dra ut på det onda.
Priset Derby County förmodligen betalar för detta är nedflyttning till League One. Det är självfallet inte något positivt pris. Men kanske kan det ändå vara ett pris värt att betala för Derby County?!