Jodå, äntligen verkar det som om engelsk fotboll har tagit sitt förnuft till fånga, återgått till sina sinnens fulla bruk, fått rumporna ur vagnen som det brukar heta, och äntligen är på gång högst konkret och inte bara på något flummigt idéstadium, att faktiskt ta tillbaka ståplats till de engelska arenorna i Premier League och i EFL Championship.
Det var under onsdagen som det meddelades av det så kallade Sports Ground Safety Association att klubbar i dessa båda ligor nu kan ansöka om att introducera områden på sina läktare med så kallad safe standing från och med den 1 januari. Det vill säga, redan den här säsongen kommer vi få uppleva engelska ståplatser igen!
Glada nyheter för flertalet engelska klubbar där sådana luminära storheter som Chelsea, Liverpool, Man City, Man Utd, Tottenham och Wolves redan har installerat de nödvändiga komponenterna för att omedelbart kunna införa safe standing. Arsenal ligger naturligtvis efter, och ska tydligen nu börja ”konsultera” supportrarna som det heter.
Hur stort nu det behovet av konsultation faktiskt är. Supportrarna har lobbat för den här reformen egentligen ända sedan de engelska ståplatserna förbjöds i kölvattnet av kanske framför allt Hillsborough och övriga engelska läktarincidenter runt den tiden. Det var den så kallade Taylorrapporten som då var dödsstöten för ståplatsläktarna.
Man ska däremot inte blunda för att där även fanns ekonomiska motiv. Den engelska fotbollen genomgick en marknadsanpassning och ville framför allt få den välbeställda och köpstarka medelklassen till arenorna. Bekväma sittplatser blev en viktig del i detta. Drygt 25 år senare talar de ekonomiska motiven tvärtom för safe standing.
Men att motivera den förändringen med ekonomi låter sig liksom inte göras. Alltså valde man istället moraliska säkerhetsargument. Det är självfallet omöjligt att orka säga emot när motstånd mot ståplatsförbud framställs som om man i själva verket var för ännu ett Hillsborough. På samma sätt är det inte de ekonomiska motiven som betonas idag.
Kanske var det mänskligt förståeligt när det begav sig att det omedelbart i samband med dessa katastrofer uppstod viss hysteri och moralpanik. Otäcka händelser tenderar orsaka överdrivna motreaktioner. Samtidigt har de senaste dryga 25 åren i påträngande detalj visat hur dessa katastrofer hade väldigt lite med ståplatsläktare att göra.
I takt med att den insikten så smått har börjat sjunka in så har även det engelska stigmat runt ståplats börjat försvinna. Det bidrar självfallet också att det finns så tydliga exempel på moderna och säkra varianter av ståplatsläktare, just så kallad safe standing. Det är även tydligt hur mycket sådan ståplats betyder för atmosfären på arenorna.
Ståplatsläktare skulle i själva verket kunna lösa flera problem i en smäll för den engelska fotbollen. Supportrar som söker olika upplevelser på läktarna behöver inte längre vara i vägen för varandra. Prisdifferentiering gör fotbollen tillgänglig för fler supportrar. Det gör atmosfären på läktarna bättre och därmed produkten bättre, både på plats och på TV.
Jag bankade näven i bordet redan för fem år sedan och menade att ståplats i engelsk fotboll var en idé vars tid hade kommit, och att det bara var en tidsfråga innan det återigen införts. Vad jag kan säga nu så här fem år senare att det enda jag kanske är lite förvånad över är att det ändå tog så lång tid som fem år.
Ironiskt nog återinförs nu alltså ståplats vid en tid när samma orosmoln som för drygt 25 år sedan användes som slagträ för att förbjuda ståplats börjar dyka upp igen i allt högre utsträckning i engelsk och europeisk fotboll. Bråk på läktarna, bråk utanför arenorna, kravaller och demonstrationer. Naturligtvis en produkt av samhällets utveckling.
Det var så att säga det enda jag för fem år sedan menade skulle kunna sätta stopp för ståplats i engelsk fotboll, att den typen av oroligheter och våldsamheter blossade upp igen och skulle användas som politiskt och retoriskt tillhygge för att krossa reformen, och spela på de gamla irrationella strängarna runt Hillsborough etc.
Men så verkar alltså inte vara fallet. Något som möjligen bara förstärker min misstanke att beslutet att förbjuda ståplats, precis som beslutet att nu tillåta ståplats, i själva verket hade mycket lite med säkerhet att göra, och desto mer med ekonomi att göra. I dessa frågor likväl som i mer eller mindre alla frågor är rådet ständigt detsamma:
Följ pengarna!