Vilka lärdomar kan Newcastle dra av Chelsea och Man City?

Låt oss dock säga att det är en uppfattning som är minst sagt enkelriktad. Liverpools supportrar verkar hur som helst inte ha något alls emot när deras egna managers pratar om andra klubbar. Och det är svårt att inte känna att detta är något som eskalerat rejält med Jürgen Klopp som manager. Jürgen Klopp har kort sagt både bildligt och bokstavligt en väldigt stor käft.

Senast är det naturligvis Newcastle som befunnit sig i skottlinjen för Jürgen Klopps munväder. Klopp har självfallet samma rätt som alla andra till sin uppfattning, men man kan inte hjälpa att känna att han kanske blir något hysterisk när han beskriver ett lag som alltjämt ligger näst sist i tabellen som ett superlag med närmast oändliga resurser, särskilt som vi ännu inte vet med säkerhet att detta faktiskt är vad PIF-Saudiarabien vill.

Därefter gör Klopp sig direkt löjlig när han försöker dra någon slags parallell för att inte säga likhetstecken mellan Newcastles uppköp och de sex superklubbarnas, inte minst hans egen klubb Liverpool för övrigt, försök för några månader sedan att bilda den där europeiska superligan. Två vitt skilda saker naturligtvis, egentligen utan något som helst samröre, där enda syftet att blanda samman dem är att blanda ihop begreppen.

Visst kan det vara så att Newcastle inom en inte alltför avlägsen framtid är en av dessa engelska superklubbar, och en av den engelska fotbollens dominanter. Men det är ingenting vi kan säga med säkerhet. Vad vi däremot vet med säkerhet är att oavsett vilket så är det en process som kommer att ta sin goda tid, och en process som kommer innehålla både medgångar och motgångar längs vägen.

Man skulle med lätthet kunna säga att bara dessa två första veckor av Newcastles nya ägande demonstrerar just detta. Det har inte alls gått lika snabbt och lätt som så många trodde det skulle göra. Newcastles nya styrelse har snubblat och snavat. Steve Bruce är fortfarande manager. Extrapolera nu dessa två första veckor i Newcastles nya liv och vi får en rätt trolig bild av Newcastles närmaste år.

Jämförelsen med Chelsea och Man City är närmast självklar. Det är de två klubbar som faktiskt har genomgått samma typ av metamorfos som nu Newcastle har påbörjat, eller möjligen förväntas påbörja. Gemensamt för båda dessa är att deras omvandling inte skedde över en natt, utan i hög utsträckning var ett resultat av trial and error, även om det tog olika lång tid för dessa klubbar, delvis beroende på var de först befann sig.

Den kanske lite större frågan är i så fall vad Newcastle faktiskt skulle kunna lära sig av Chelseas och Man Citys motsvarande processer. Vilka fallgropar och fiaskon, vilka styrkor och succéer från Chelseas och Man Citys respektive resor till toppen av engelsk och europeisk fotboll kan Newcastle ta med sig och i liknande utsträckning försöka undvika som försöka upprepa?

Rom byggdes inte på en dag. Den första lärdomen är att det kommer ta tid, och helt säkert vara en framväxande process under flera år. Det tog fyra år för Man City att ens befinna sig i en position då de faktiskt kunde vinna ligan, och det tog dem ännu längre att verkligen etablera sig i europeisk fotboll. Det gick snabbare för Chelsea, av naturliga skäl, men även där var det första året en slags övergångsfas.

Att övertyga inåt och utåt. Det sägs att Man City började tas på allvar som en ny stormakt när de värvade Yaya Touré. Med köpet av Touré övertygades både klubbens interna intressenter men även dess externa omvärld. Man City var inte längre bara ett skämt som kunde utnyttjas för en hög payday, utan Man City var på allvar. Newcastle måste hitta sina motsvarande spelare att fylla en liknande funktion.

Att värva lätt, och att värva rätt. Precis som för Chelsea och för Man City så kommer det vara väldigt lätt för Newcastle att värva spelare. Problemet är att det inte behöver vara rätt spelare. Att studera Chelseas och Man Citys första år är att studera ett minst sagt omfattande resursslöseri där pengar slängdes till höger och vänster på spelare som helt enkelt inte var rätt för dem varken på kort sikt eller på lång sikt.

Organisation, kompetens och planering. Detta är den tunga lärdomen från både Chelsea och Man City att vad Newcastle behöver först innan de börjar värva spelare som galningar är att ge klubben en sund struktur, med rätt personer och rätt kompetens på rätt plats, t ex en sportchef och en VD, eftersom detta kommer göra det möjligt för Newcastle att i betydligt högre utsträckning värva rätt spelare vid rätt tidpunkt.

Managern är viktig! Chelsea lämnade nästanpositinen så fort de anställde José Mourinho som sin manager. Det var först med Roberto Mancini som Man City började ta form på allvar. Stora projekt med stora ambitioner behöver stora namn som managers för att framstå som trovärdiga. Denna trovärdighet i sig tillåter sedan Newcastle i det här fallet att börja göra saker de annars aldrig skulle kunna göra.

Det är desto viktigare att Newcastle verkligen lär sig av Chelseas och Man Citys fiaskon och framgångar, eftersom Newcastles utgångspunkt är så mycket tuffare än deras. För det första börjar Newcastle från en betydligt svagare position. För det andra finns där redan t ex Chelsea och Man City, där finns ett antal andra väldigt köpstarka klubbar, det vill säga konkurrensen är en helt annan än för tolv år sedan, eller för 20 år sedan.

Jag tror liksom inte det är särskilt nödvändigt för Jürgen Klopp att börja drabbas av hysteriska anfall riktigt ännu. Särskilt som de själva är ett alldeles utmärkt exempel på att det alls inte är någon omöjlighet att konkurrera med klubbar som Man City, Chelsea och i framtiden kanske även Newcastle. Jürgen Klopps och Liverpools egna bedrifter motsäger i själva verket hans egen analys.

Men så kan det många gånger gå när man har en väldigt stor käft. Orden ramlar ut betydligt snabbare än vad tankarna faktiskt hänger med.