Det är dags att fråga sig, menar BBC:s högst rankade fotbollsskribent Phil McNulty, om Man Utds manager Ole-Gunnar Solskjaer verkligen duger för uppgiften. Detta blev alltså reaktionen på Man Utds tunga förlust i helgen mot Leicester. Det vore så dags nu hade varit min respons. Snarare är det en fråga som åtminstone i sin mer kritiska mening har kunnat ställas om och om igen under minst de två senaste åren.
Men det är en fråga som väldigt få av de tyngre journalisterna eller experterna i tyngre media riktigt verkar ha viljat ställa. Istället verkar det som om de har gått med i någon slags kult eller kommit till någon slags överenskommelse om att det på något sätt är fult och fel att ifrågasätta varför en manager fortfarande har sitt jobb kvar. Eller rättare sagt vissa managers, andra managers verkar det inte vara några problem med.
Här finns ett och annat knep som de använder sig av för att dölja spåren utav detta prima exempel på grupptänkande. Ett sådant knep är att mumla något otydligt om långsiktighet, lojalitet och respekt. Ett annat knep är att hela tiden beskriva missnöjet med lagets prestationer som vore de otåliga supportrars överreaktioner på ”enskilda matcher”, något som kan upprepas om och om under flera år.
I många fall är inte lagets egna supportrar så väldigt mycket bättre. Det kan t ex finnas en närmast provocerande självgodhet hos dessa supportrar som på fullaste allvar verkar tro att förmågan att blunda för det uppenbara på något sätt gör dem till bättre supportrar än alla andra. Supporterskap för dem verkar inte innebära att faktiskt använda sitt eget huvud. Lojaliteten med klubben förväxlas med lojaliteten med personer.
Vad som är mest frustrerande och upprörande med Man Utds tunga förlust mot Leicester är inte i sig att den inte var det minsta lilla oförtjänt eller orättvis, även om det så klart kan vara irriterande nog. Vad som gör en mest förbannad är att den inte heller var det minsta lilla oväntad. Det var inte alls svårt att föreställa sig inför matchen att den skulle gå på precis det sätt som sedan hände. Vad säger detta om Man Utds ”framsteg”?
Några sådana reella framsteg är i allt väsentligt osynliga. Allt som har hänt under Solskjaers snart tre år som manager är att Man Utd har köpt bättre och bättre spelare för mer och mer pengar, som just eftersom de är bättre spelare åtminstone något har lyckats höja Man Utds lägstanivå. Men Man Utd fortsätter vara ett lag som saknar organisation, saknar taktik, saknar tydlig spelidé och därför saknar nödvändig kvalitet.
Bättre spelare kommer till Man Utd, som väl i Man Utd nästan alltid blir sämre än vad de var innan de kom till Man Utd och vad de är sedan de lämnat Man Utd. Detta är ett annat kännetecken för en dysfunktionell klubb och ett lag utan organisation, utan taktik och utan spelidé. Det mentala självförsvaret bland supportrar, journalister och experter här blir att om och om igen lasta över ansvaret för detta på de aktuella spelarna.
Jadon Sancho övertygade och stundtals dominerande i Bundesliga, värvades som den sista pusselbiten på Man Utds offensiva högersida, men gör en väldigt slät figur i Solskjaers Man Utd där han allt som oftast får utgå från vänstersidan. Man Utd hade en anfallare i Edinson Cavani som fungerade perfekt för dem förra säsongen, men har råddat till även den situationen, inte minst med värvningen av Cristiano Ronaldo.
Man Utd är en klubb som inte vet vad den vill. Eller så är det en klubb som möjligen vet vad den vill men inte har någon som helst aning om hur de ska göra för att uppnå vad de vill. Det märks i Man Utds värvningar vars strategi närmast jämförs med den bortskämda femåringen i godisbutiken. Det märks i att Ole-Gunnar Solskjaer fortfarande är Man Utds manager, mest för att Man Utd inte har en aning om vem de annars skulle välja.
Nu sägs det bland annat till Solskjaers försvar att Man Utds spelare fortfarande gillar och tycker om Solskjaer. Jag vet inte om detta fortfarande stämmer. När t ex Paul Pogba säger att ”någonting” måste förändras finns inte så många alternativ att välja mellan vad detta någonting faktiskt kan vara. Sedan vet jag inte heller om den framgångsrika managerns främsta egenskap kan vara att vara snäll, gillad eller omtyckt.
Här finns många managers man skulle kunna välja att exemplifiera med men vi väljer Alex Ferguson både för att det är Man Utd och för att det är den manager som Solskjaer själv har valt att modellera sig efter. Var Fergusons främsta egenskap verkligen att han var snäll, gillad och omtyckt eller var hans främsta egenskap att han var respekterad, kanske i någon mening att spelarna faktiskt var lite konstruktivt rädda för honom?
Andra ord för snäll i detta sammanhang kan också vara undflyende, ohotande eller kravlös. Ole-Gunnar Solskjaer kan säkert vara väldigt snäll både som människa och som manager. Men snälla är även kossorna i hagen. Det gör dem knappast bättre lämpade att vara managers för Man Utd. Men för närvarande är det svårt att se att det skulle göra någon större skillnad.
Så jo, i en anda av bättre sent än aldrig antar jag, det kan nog vara dags att börja fråga sig om Ole-Gunnar Solskjaer verkligen duger för uppgiften.