Tottenham anfaller långsamt och omständligt. De har hittills lyckats göra endast nio mål på nio ligamatcher den här säsongen och spelet demonstrar tämligen tydligt varför detta är långt ifrån någon olycklig tillfällighet. Visst brukar Tottenham klara av att kontrollera matchbild och bollinnehav tämligen väl, men det finns också en anledning varför Tottenham inte alls fått ut något av Harry Kane den här säsongen. En anledning som inte har något alls med Kane själv att göra.
Man Utd kan väl knappast anklagas för att anfalla långsamt när de väl anfaller. Men de är å andra sidan tämligen begränsade till att nästan endast kunna anfalla effektivt på kontring. När de tvingas anfalla på andra sätt demonstreras tydligt den brist på kollektiva anfallsidé som präglat Man Utd under Solskjaers hela tid som manager. Man Utd har gjort 16 mål på nio ligamatcher den här säsongen, men nio av dessa mål kom på två hemmamatcher mot Leeds och Newcastle.
Om det är någon match den här säsongen som alltså på förhand fullständigt skriker blivande 0-0-match så vore det alltså kvällens match mellan Tottenham och Man Utd på White Hart Lane. Egentligen det enda som talar emot att det skulle bli 0-0, och det är väl inte precis något som heller talar till något av lagens fördel, är att inget av lagen, om än kanske i synnerhet Man Utd, precis imponerar defensivt heller. Risken att man alltså slarvar in mål bakåt är därmed överhängande.
Nu vet inte jag om Sky Sports ser något större marknadsföringsvärde i att promota kvällens match som möjligen säsongens sämsta match. Inte heller vet jag om det faktiskt blir säsongens sämsta match. Ibland när man tror så kan det ju visa sig att lagen har just ingenting att förlora och istället blir det hela havet stormar. Men det skulle väl onekligen förvåna just denna gång. Varken Nuno Espirito Santo eller Ole-Gunnar Solskjaer känns väl riktigt lagda åt det hållet rent mentalt.
Båda lagens managers är naturligtvis hårt kritiserade, ifrågasatta och satta under rejäl press i sina respektive jobb. Precis som sig bör kan tyckas. Ännu har inte riktigt de tunga avgångskraven börjat höras mot Nuno Espirito Santo, även om en stor grupp av Tottenhams supportrar var rätt tveksamma redan vid hans anställning, men det beror rimligtvis endast på att han är så pass ny på jobbet. Men för Solskjaer låter det alltmer som att det i realiteten bara är en ren tidsfråga.
Kanske beror det också en aning på att Tottenhams och Man Utds säsonger har tagit lite olika skepnader. Tottenhams säsong går lite upp och ned, fram och tillbaka. De började med att vinna tre matcher i rad, sedan förlora tre matcher i rad. Därefter vann de två matcher igen för att nu förlora senast mot West Ham. Man Utds säsong inleddes däremot starkt men har efter cirka de fyra-fem matcherna tagit en rätt rejäl och skarp sväng ned mot det närmast oacceptabla.
Lite skulle man även kunna tänka sig att det bygger på de båda lagens förutsättningar och förväntningar inför säsongen. Alla misstänkte nog att Tottenham skulle få problem den här säsongen, givet allt de brottats med under sommaren i fråga om jakt på ny manager och the troubles med Kane. Man Utd slutade däremot tvåa och många trodde och tänkte, om än väldigt naivt, att de efter värvningar av Jadon Sancho, Raphael Varane och Cristiano Ronaldo skulle utmana om ligatiteln på blodigt allvar.
Nu visar det sig naturligtvis, ungefär precis så som gick att ana redan på förhand, att båda lagen nog kommer få kämpa väldigt hårt ens för att ta sig till Champions League nästa säsong. Detta kommer självfallet och som sagt inte som någon större mental eller emotionell överraskning för Tottenham och deras supportrar. Men det orsakar rimligtvis en tämligen existentiell identitetskris hos Man Utd och många av deras supportrar, som kanske låtit sig luras lite av de senaste årens tabellplaceringar.
Kanske säger det sig självt att den manager som vinner ikväll kommer att få åtminstone något litet andrum samtidigt som den manager som förlorar kommer få uthärda en ännu mer brutal kritik. Detta är naturligtvis ingen match i nedflyttningsstriden, men det är ändå en match med samma typ av logik. Det handlar så att säga om att inte förlora och om att inte bli ytterligare avhängda. På det sättet är kanske 0-0 eller oavgjort ett resultat som egentligen inte hjälper något av lagen eller någon manager.
Här finns bland annat utifrån dessa båda klubbar en diskussion i det lämpliga eller möjligen det moraliskt anständiga av att gå så långt i sin kritik av en manager att förorda att denne skulle få sparken. Jag har lite svårt att ta det på något större allvar. En manager i Premier League vet precis jobbets förutsättningar, han kompenseras generellt extremt väl om han skulle få sparken, och oftast har han från början fått jobbet för att någon annan manager fick sparken innan honom. Allt som kanske såras lite är deras egon.
En annan diskussion gäller om Tottenham och Man Utd i själva verket båda är klubbar som föredrar svaga managers. Tanken har ju framförts framför allt gällande Solskjaer i Man Utd att det är en fördel som Man Utds klubbledning ser med honom, att han är lätt att kontrollera på så sätt, till skillnad från en etablerad världsmanager. Det känns lite mer långsökt för Tottenham med Nuno Espirito Santo, som till skillnad från Solskjaer ändå inte skulle sakna alternativ i engelsk eller europeisk fotboll om han fick sparken.
Alltså är det inte bara i tabellen som Tottenham går in som det starkaste laget inför kvällens match mot Man Utd. Frågan är bara vilket lag som går starkast ut efter den här matchen. Oavsett utfall kan det knappast råda någon större tvekan om att det just nu är två svaga lag som går in till den här matchen, precis som det oavsett utfall kommer vara två svaga lag som kommer ut efter den här matchen. Både Tottenham och Man Utd vill vara lag som fajtas i toppen men som istället mer befinner sig i ett race mot botten.
Det är inte så det ska vara. Det är inte så det borde behöva vara. Men det är otvetydigt och ofrånkomligt så det är. Det enda oklara med detta är egentligen om detta är något de faktiskt själva inser och när de i så fall väljer att försöka göra något åt det.