Vi är på väg in i ännu ett Manchesterderby i vilket Man Utds kanske bästa och enda hopp är att sabotera för Man City i titelstriden, något genuint och realistiskt hopp att passera Man City i titelstriden existerar knappast, eftersom Man Utd inte på något genuint eller realistiskt sätt är med i titelstriden. Manchesterderbyt som alltså borde kunna handla om så mycket mer handlar återigen endast om prestige och möjligen skadeglädje.
Vi har den här gången ett desto märkligare Manchesterderby eftersom ena klubben har Pep Guardiola som manager och där det kanske börjar växa fram en viss oro över vad som egentligen kommer hända när Guardiola till synes rätt snart lämnar klubben, och andra klubben har Ole-Gunnar Solskjaer som manager och många där nog snarare undrar vad som egentligen kommer hända om Solskjaer inte lämnar klubben.
Förra gången Man Utd sprang ut på Old Trafford så slutade det med en svårt förnedrande 0-5-förlust mot Liverpool, en av klubbens kanske värsta förluster i modern tid, för att inte säga all tid. Många tog för givet att det var det sista vi såg av Solskjaer som Man Utds manager. Men då hade man möjligen överskattat Man Utds beslutskraft och underskattat Man Utds allmänna kverulans.
Vad som hänt sedan dess beskrivs kanske bäst som någon slags av desperat överlevnadskonst. Man Utd besegrade ett helt happlöst Tottenham med 3-0, en match som gjorde slut på Nuno Espirito Santos tid som manager i Tottenham och verkade ses av Solskjaer som någon slags kompensation för förlusten mot Liverpool. Därefter en sen kvittering från ingenstans av Cristiano Ronaldo mot Atalanta i Champions League.
Är detta verkligen nog för att få godkänt på det test som Man Utd tydligen ska ha gett Solskjaer efter matchen mot Liverpool, det vill säga att visa under de tre kommande matcherna innan landslagsuppehållet varför han inte ska få sparken? Kanske, kanske inte, det borde egentligen inte vara det men är det förmodligen. Mycket beror kanske just på hur det går i den sista av dessa tre matcher, dagens match mot Man City.
Resonemanget är självfallet en absurt. Även om Man Utd skulle vinna mot Man City så borde inte detta i sig motivera att ha Solskjaer kvar som manager, lagets brister är mycket mer systematiska över betydligt längre tid än så. Men i själva verket är det istället så med största sannolikhet att även om Man Utd förlorar mot Man City så kommer det inte resultera i så mycket mer än upprepade klyschor om ”långsiktig strategi”.
Någon sådan långsiktig strategi existerar naturligtvis inte i Man Utd. Och det är ju inte minst det som förklarar den nuvarande och de senaste snart tio årens stora skillnad i kvalitet mellan Man Utd och Man City. Den ena klubben har haft plan, kompetens och organisation. Den andra klubben har saknat detta. Den ena klubben vill vinna. Den andra klubben vill spela i Champions League.
Ole-Gunnar Solskjaer måste ändå känna sig rätt nöjd med hur de senaste veckorna har utvecklat sig. Vinsten mot Tottenham, och den sena poängen mot Atalanta som kanske räddade Man Utd kvar i Champions League, höll honom kvar på jobbet och fick därtill Tottenham att snappa upp Antonio Conte som på goda grunder sågs som det allra största externa hotet mot Solskjaers anställningstrygghet.
Den som möjligen känner större lojalitet med Man Utds utveckling än med Solskjaers anställningstrygghet ser kanske inte riktigt lika ljust på situationen. Conte är en av världens bästa managers som nu gled Man Utd mellan fingrarna. Det ställer därtill en annan fråga. Även om Man Utd nu under landslagsuppehållet skulle få för sig att sparka Solskjaer, vilken manager finns där i så fall att ersätta Solskjaer?
Unai Emery, Paulo Fonseca, Lucien Favre eller något av dessa namn som kopplats samman med Newcastle och Aston Villa de senaste veckorna? Mja, bra managers som dock känns lite för lättviktiga för Man Utd. Om någon säger Graham Potter så skriker jag i vredesmod! Erik ten Hag? Ja kanske, det hade varit en spännande anställning, men också en djupt osäker anställning.
Det skulle kanske vara Zinedine Zidane. Och det är klart, om man nu ska ha en manager som sätter någon slags defensiv grundorganisation men i övrigt förlitar sig i huvudsak på individuella stjärnor, så ska man väl i så fall ha den bäste på det.
Det enda rationella skälet Man Utd kunde ha för att avböja Antonio Conte som manager var att de föredrar Mauricio Pochettino. Men även om Pochettinos position i PSG verkar tämligen skakig så känns det ändå som ett långskott i nuläget att han skulle lämna PSG redan under detta landslagsuppehåll. Därmed finns alla skäl att misstänka att Man Utd kommer fortsätta ihärda med det outhärdliga.
För Man City har dagens Manchesterderby andra och större stakes. De krigar så klart på i titelstriden och kan med en vinst mot Man Utd sätta press på Chelsea och på Liverpool som spelar därefter. I synnerhet Liverpool har en tuff bortamatch mot West Ham. Men en förlust eller poängtapp på Old Trafford skulle naturligtvis uppmuntra dessa ytterligare och riskera utöka ett redan besvärande poängunderläge.
Pep Guardiola lyckades ju dessutom få de brittiska journalisterna att ängsligt greppa sina manbags under veckan när han menade att matchen mot Club Brügge minsann var viktigare än matchen mot Man Utd. Vad Premier Leagues största skitsnackare menade den här gången var förvisso inte mer dramatiskt än den tämligen sunda attityden att det alltid är nästa match som är den viktigaste matchen.
Inget att göra i brallorna för över den saken. Manchesterderbyt i sig brukar normalt sett vara alldeles tillräckligt för att få folk att göra i brallorna.