Everton har blivit ett mer kollektivt betonat lag under Rafa Benitez än vad de var under Carlo Ancelotti, när laget hade en betydligt mer individualistisk karaktär. Everton har också blivit ett mindre bollförande lag under Benitez än vad de var under Ancelotti, nu det lag som med ganska exakt 40% av bollinnehavet per match är det lag i Premier League som har bollen minst av alla lag.
Man skulle kunna tro att en sådan utveckling skulle leda till visst missnöje bland Evertons supportrar som både har en viss uppfattning om hur laget bör spela fotboll och även har en viss uppfattning om just Rafa Benitez. Men i hög utsträckning har detta passerat av lite olika skäl. Dels att Everton inledde säsongen starkt. Dels att Everton trots lågt bollinnehav ändå har skapat relativt många målchanser. Dessutom har laget visat god kampvilja.
Men tiden förändras. Evertons positiva start på säsongen har förbytts till en betydligt mer medelmåttig position. Evertons sju senaste matcher inkluderar fem förluster och en enda vinst, en föga imponerande hemmavinst mot Norwich, ligans för närvarande klart sämsta lag. Förlusterna har i sin tur kommit mot Aston Villa, West Ham, Watford, Wolves och, inte minst irriterande, mot QPR i Ligacupen.
Vad som har varit hyfsat uppenbart under dessa senare matcher som Everton i hög utsträckning har förlorat är att lagen har börjat läsa av dem bättre taktiskt. Everton vill i huvudsak kontraanfalla, men dessa ambitioner har neutraliserats av motståndare som har varit väldigt tålmodiga i sitt eget bollinnehav. Everton har i match efter match förlorat kampen på det centrala mittfältet.
Orsakerna spårar vi till Rafa Benitez taktiska uppställning. Benitez sa tidigt att han ville utnyttja kanterna för Evertons offensiv, och att få inlägg och inspel från kanterna till Dominic Calvert-Lewin centralt. Det beslutet innebär däremot att Everton har jobbat med ett tvåmannamittfält under säsongen, vilket har gett Everton ett numerärt underläge på mittfältet som motståndarna inte har varit sena att utnyttja.
Det där var inte lika mycket ett problem när Everton hade Abdoulaye Doucouré som en av dessa två mittfältare. Dennes samarbete med Allan har visat sig väldigt fruktsamt, där Allan tog det lite mer defensiva ansvaret samtidigt som Doucouré var extremt effektiv i både presspelet och chansskapandet framåt. Men med Doucouré skadad har Everton tappat rejält i kraft och slagstyrka på sitt mittfält.
Följden har blivit att Everton har visat sig vara defensivt alldeles för sårbart. Motståndare som Wolves och West Ham har kunnat spela sig förbi Evertons mittfält och fått alldeles för många chanser mitt i boxen framför mål. Everton har under den här perioden förväntats släppa in nästan två mål per match, vilket naturligtvis är alldeles för svagt för ett lag med ambitioner åtminstone för ligans övre halva.
Räddningen i någon mening, åtminstone på så vis att det har hållit gamarna borta från Rafa Benitez, är att Everton har förväntats göra mål i nästan samma utsträckning. Men det betyder naturligtvis inte att Everton faktiskt har gjort mål i samma utsträckning. Tvärtom har Everton under de senaste raden av matcher haft förtvivlat svårt att faktiskt göra mål på sina ofta väldigt goda chanser.
Orsaken känns tämligen uppenbar. Dominic Calvert-Lewin, lagets främste anfallare och målskytt, har missat de senaste nio matcherna, vilket alltså händelsevis inkluderar dessa matcher där Evertons säsong har stannat upp. Benitez uttalade plan att sätta bollarna på Calvert-Lewin har alltså tvingats ersättas av en reservplan. En reservplan som så här långt har stavats Salomon Rondón.
Benitez och Rondón har gott om historia tillsammans. Men än så länge har den kombinationen inte fungerat i Everton. Rondón har ännu efter nästan fem hela matcher inte svarat för en enda målgivande insats, det vill säga inkluderandes mål, assists eller passningar som leder fram till ett mål. Visst, det är en naturlig övergång från kinesiska ligan till Premier League, men Rondón är också 32 år och inte lika pigg som förut.
Skador är alltså en huvudvärk för Rafa Benitez även här. Det är inte bara Calvert-Lewin som har varit frånvarande. Även Richarlison har missat matcher på grund av skada och på grund av landslagsuppdrag. Men kanske är det desto mer dramatiskt för Calvert-Lewin som förra säsongen svarade för en tredjedel av Evertons hela målskytte. Detta i sådan utsträckning att oron var att Everton var alldeles för beroende av Calvert-Lewin.
Vad vi alltså ser den här säsongen skulle möjligen kunna bekräfta denna oro. Utan Calvert-Lewin har Evertons målproduktion sjunkit dramatiskt, och därmed Everton börjat sjunka i tabellen. Vad man kan säga till Benitez försvar är att han ändå har jobbat rent systematiskt på att minska detta beroende. Betydligt fler spelare deltar för närvarande i Evertons anfallsproduktion än vad som var fallet under Carlo Ancelotti.
Med Carlo Ancelotti som manager var det under hela förra säsongen bara fyra spelare i Everton som beräknades göra mer än ett mål var tionde match. Den här säsongen med Rafa Benitez som manager är det hittills tio spelare som beräknas göra mer än ett mål var tionde match. Everton anfaller mer som ett lag under Benitez, och fastän Everton har mindre boll än med Ancelotti så skapar de betydligt fler chanser än med Ancelotti.
Möjligen är detta till föga hjälp eller tröst för Everton just i nuläget. Men det visar på en tämligen positiv potential. Nämligen att när väl Dominic Calvert-Lewin återvänder till laget efter skada så finns det väldigt mycket utrymme för Everton att bli betydligt bättre och mer effektiva. Svaret på frågan om Evertons problem beror på Rafa Benitez eller på Dominic Calvert-Lewin är alltså det kanske väntade.
De beror på båda två.