Vinst ikväll hemma mot Albanien räcker för att England ska bli klara för VM i Qatar nästa år. Och om inte det skulle gå vägen så har England en andra möjlighet i sista omgången där en vinst mot San Marino är fullt tillräcklig för att uppnå exakt samma sak. Det vore alltså inte precis att betrakta som någon överdrift att säga att England kommer vara klara för VM efter detta landslagsuppehåll.
Detta är ett VM som naturligtvis, eftersom det genomförs under sen höst för den europeiska fotbollen, kommer att påverka ordinarie ligasäsong. Under torsdagen meddelade Premier League sin kalender för kommande år där säsongen kommer pausa efter 16 spelade omgångar i mitten av oktober och därifrån ta ett drygt månadslångt uppehåll.
Nästa ligasäsong kommer starta den 6 augusti och sluta den 28 maj 2023. En fruktansvärt lång säsong med andra ord, som börjar tidigare än vanligt och slutar betydligt senare än normalt. Det är bara en dryg vecka från det att ligorna gör uppehåll tills det att VM sparkar av sin premiärmatch. Det säger också sig självt att detta kommer påverka hur klubbarna planerar sin försäsong inför nästa säsong.
Frågan är självfallet hur detta kommer påverka VM. Givet att där finns knappt någon vila alls inför VM skulle man kunna tänka sig att spelarna kommer till VM tröttare än vad de normalt sett brukar vara. Å andra sidan brukar spelarna kunna vara trötta efter en lång säsong, och inför detta VM kommer de bara vara knappt halvvägs in i säsongen. Kanske talar det för att spelarna i själva verket är piggare.
Vad som däremot är givet är att de deltagande landslagen kommer ha mindre tid än vanligt att förbereda sig för VM. Landslag som normalt sett har väldigt begränsat med tid att kunna bli samspelta kommer ha ännu sämre förutsättningar för detta. Det kommer knappast gynna skönfotbollen, men kanske desto mer gynna den mer defensivt inriktade fotbollen.
Samtidigt finns kanske ingen anledning att gnälla så mycket över den saken. Det är väldigt länge sedan som den bästa fotbollen spelades i VM. Det är liksom inte längre det som är poängen med ett VM. Laget som vinner VM är världens bästa landslag, men det är inte världens bästa fotbollslag. Det skulle förmodligen få svårt att hålla sig kvar i någon av världens fem största ligor, allt annat lika.
Ungefär samtidigt som England alltså är på gång att bli klara för VM 2022 så har Premier Leagues klubbar enhälligt motsatt sig FIFA:s och Arsene Wengers planer på att arrangera VM vartannat år istället, tillsammans med förslaget om färre men å andra sidan längre uppehåll för landslagsfotboll. Vad det hela handlar om är naturligtvis ett slags maktspel mellan landslagsfotbollen och klubbfotbollen.
Och om någon är intresserad av ett lite annorlunda perspektiv runt de stora mästerskapen så skulle jag kunna rekommendera förra domaren Jonas Erikssons självbiografiska bok Korthuset. Om än något självförhärligande så även uppriktigt och upplysande.
:::
Med kvällens match gör Gareth Southgate sin 67:e match som Englands förbundskapten. Detta tangerar Sven-Göran Erikssons rekord och gör Southgate till den mest långvariga förbundskaptenen sedan Bobby Robson.
Frågan om Southgates kontrakt med FA efter VM hänger fortfarande i luften. Märkligt nog framställs det som en påträngande fråga för FA, när verkligheten i själva verket är att det knappast finns så många andra intressenter att anställa Southgate. Dessutom finns vissa frågetecken kring Southgates förmåga att utveckla sina metoder.
Kort sagt, det finns knappast någon anledning för FA att stressa alltför mycket över den saken.
:::
Allting lutar just nu åt att det blir Frank Lampard som tar över Norwich efter Daniel Farke, vilket vore ett modigt beslut av Lampard i detta läge, vilket möjligen gör det desto mer överraskande.
Inte överraskande för att Lampard inte passar in i Norwichs modell, för det gör han väl ganska bra med en offensiv spelidé och en benägenhet att satsa ungt. Men överraskande på grund av den överhängande risken för nedflyttning för Lampard som efter att ha fått säcken av Chelsea borde vara en aning riskavers.
Ett annat namn som kanske kan vara på väg att bli aktuellt är Dean Smith, som inte minst under sin tid i Brentford visade att han är väldigt väl lämpad att jobba just med den sorts modell som Norwich själva tillämpar.
Den gemensamma nämnaren är hur som helst att Norwich knappast har för avsikt att överge sin modell fastän de gjorde sig av med Daniel Farke. Det är ju Stuart Webbers modell i grunden, och han var ju noga med att rikta skulden mot Farke, inte modellen.
Vilket hade varit detsamma som att rikta skulden mot sig själv. Och så gör ingen normalt fungerande sportchef.
:::
Anyone but Newcastle?
Det verkar vara en farhåga för Newcastle att övriga klubbar i Premier League skulle ha gaddat ihop sig mer eller mindre formellt om att minsann inte sälja några som helst spelare till Newcastle under januari, och att detta skulle försvåra för Newcastle.
Oklart hur dock, eftersom det i så fall bara är engelska klubbar, inte europeiska klubbar, som inte vill sälja till Newcastle. Och givet att det är både billigare att värva från europeiska klubbar och dessa har ett betydligt större sortiment så misstänker jag att Newcastle inte behöver oroa sig alltför mycket.
Michael Emenalo som sportchef? Hade nog varit en klok anställning.