När vi normalt sett rör oss nedåt i det engelska seriesystemet så möts vi många gånger av rätt skrämmande berättelser och trista historier. Inte minst har kanske detta varit fallet under de senaste två åren under vilka pandemins effekter på den engelska fotbollen gradvis har blivit allt tydligare och allt mer markanta. Men den här gången stöter vi istället på vad som bara kan beskrivas som en solskenshistoria.
Om vi skulle bege oss allra längst ut i utkanten av England så befinner viss oss på dess sydvästra kust, mitt på den utskjutande halvö som sträcker ut sig mot Atlantens vidder, så kommer vi ofrånkomligen till landskapets största stad. Plymouth ligger som hjärtat i Englands trädgård, en brittisk hamnstad som gjort den bökiga men ändå lyckade resan från industri till innovation.
Kanske är det ofrånkomligt att stadens utveckling har gått i någon slags parallell med klubbens utveckling. Plymouth Argyle har svåra år bakom sig men verkar för närvarande se betydligt ljusare år framför sig. Med 16 matcher spelade i League One ligger de tvåa i tabellen, efter att ha förlorat ligapremiären mot Rotherham har de därefter spelat femton matcher i rad utan att förlora, och EFL Championship verkar allt annat än omöjligt.
Om vi spolar tillbaka tio år är bilden av Plymouth Argyle tvärtom en bild vi känner igen alltför väl. En engelsk fotbollsklubb i finansiell kris, satt under konkursförvaltning. Några år senare befann sig Plymouth Argyle även på fotbollens avgrund, när de stirrade nedflyttning från Football League i vitögat ända in på säsongens sista dag. Plymouth Argyle lyckades dock rädda sig kvar, både ekonomiskt och sportsligt.
Åren därefter har sannerligen inte varit någon dans på rosor för Plymouth Argyle. En uppflyttning till League One uppnåddes 2016-17 bara för Plymouth Argyle att åka ned igen två år senare. Men den resan fick åtminstone med sig det positiva att Plymouth Argyle fick in en ny ägare i form av mångmiljonären Simon Hallett, född, uppvuxen och utbildad i just Plymouth.
Säsongen därpå, det vill säga 2019-20 tog sig Plymouth Argyle tillbaka till League One igen, och där befinner de sig alltså i detta nu. Det blev en något blygsam första säsong i League One där Plymouth Argyle till slut landade på artonde plats, men denna andra säsong ser det alltså ut som om Plymouth Argyle har hittat nivån i League One och kanske till och med börjat titta uppåt mot Premier League.
Jaha, så har vi då här den klassiska engelska fotbollssagan där en klubb blir med en miljonär till ägare och av det skälet snabbt stiger i seriesystemet? Nej, riktigt så enkelt är det faktiskt inte. Plymouth Argyle må ligga i toppen av League One, deras lönebudget placerar dem emellertid på nedre halvan i League One. Inte heller redovisar Plymouth Argyle stora förluster, utan gör tvärtom under pandemiåret vinst med över £300,000.
Den klubb som inte köper framgång måste rimligtvis skapa framgång. Och Plymouth Argyle är först och främst en klubb som skapat sin egen framgång. Med en ny ägare har kommit en helt annan form av professionalism. Moderna analysmetoder har letat sig ned ända hit, och framför allt för rekryteringen av nya spelare har datastött beslutsfattande visat sig vara väldigt värdefullt.
Taktiskt har Plymouth Argyle också utvecklats. Manager Ryan Lowe, tillsammans med sitt tränarteam samt även VD:n Andrew Parkinson med bakgrund i Liverpool, har introducerat ett progressivt 3-5-2-system, med fokus på offensiv och bollinnehavsbaserad fotboll. Det har visat sig framgångsrikt. Kombinerat med ett väldigt effektivt system på offensiva fasta situationer har Plymouth Argyle blivit ett av ligans mest effektiva lag.
Akilleshälen under Plymouth Argyles första säsong i League One var försvarsspelet. Med 80 insläppta mål på 46 ligamatcher släppte Plymouth Argyle in överlägset flest mål av alla lag i ligan, det vill säga nästan två mål per match. Detta är naturligtvis en målstatistik i baken som fullständigt skriker nedflyttning. Men hittills den här säsongen har Plymouth Argyle bara släppt in fjorton mål på 16 matcher, mindre än ett mål per match.
Orsaken hittar vi kanke framför allt i en betydligt mer rutinerad och erfaren backlinje. Det är framför allt den lagdelen som Plymouth Argyle fyllde på med nya spelare inför säsongen. Här hittar vi värvningar som James Bolton, Brendan Galloway, James Wilson, Dan Scarr och Macaulay Gillesphey. Flera spelare har även skapat både stabilitet och ökad hållbarhet, och en konstruktiv konkurrenssituation bland spelarna.
Plymouth Argyle har skällts för att vara en stor klubb utan ambitioner. Sant är att Plymouth Argyle är en stor klubb på sin nivå, en klubb som utan problem skulle kunna höra hemma i EFL Championship, och mindre klubbar än Plymouth Argyle har även lyckats ta sig hela vägen till Premier League. Sant är emellertid inte längre att Plymouth Argyle är utan ambitioner.
Plymouth Argyle vill till EFL Championship. Plymouth Argyle vill helt säkert till Premier League också. Men där finns ingen vilja att ge sig in i den engelska fotbollens pyramidspel och börja chansa med klubbens ekonomiska framtid bara för att nå dessa mål. Plymouth Argyle är just nu något så pass unikt som en engelsk fotbollsklubb i Football League som gör vinst både på fotbollsplanen och i bokslutet.
Det är den unikheten som har tagit Plymouth Argyle till toppen av League One, och som mycket väl kan komma att ta dem till EFL Championship. Vad som kan hända därefter är svårt att säga, men att sätta segel mot en oviss framtid i jakt på stora drömmar är något man är född och uppvuxen med i Plymouth. Det var härifrån som de första pilgrimerna lämnade England för den Nya Världen för 400 år sedan.
Kanske blommar det ännu en gång i Plymouth framåt maj.