Zinedine Zidane är ett namn som snurrat som en ilsken bålgeting runt Man Utd under mest hela landslagsuppehållet. Även om ingenting så klart har hänt, eftersom Man Utd föga förvånande har svårt att göra sig fria från sin egen ursinniga inkompetens, så verkar det hyfsat tydligt att frågan om Ole-Gunnar Solskjaers närmaste framtid definitivt diskuteras internt i styrelsen.
På ett sätt vore Zidane kanske ändå ett självklart namn för Man Utd. Deras allmänna saktfärdighet har gjort att manager efter manager, världsnamn efter världsnamn, har snappats upp av andra klubbar. Kvar är nästan endast Zidane. Onekligen ett världsnamn, även som manager. Även om det är svårt att känna sig särskilt övertygad om att det faktiskt är en manager i världsklass.
Varje gång man säger den saken så börjas det emellertid tjutas och sväras på en massa olika håll. Knappt ens en mikrosekund hinner passera innan man blir bankad i huvudet med Zidanes tre raka Champions League-titlar med Real Madrid. Vilket naturligtvis som så är en enastående bedrift. Vissa brukar också lite sisådär i förbifarten nämna hans La Liga-titel med Real Madrid.
Men var dessa Champions League-titlar egentligen produkten av en särskilt framstående manager, eller var det snarare så att det i Real Madrid fanns en samling av så enastående individuellt skickliga spelare, med så pass hög vinnarvana, att det egentligen räckte för Zidane att sätta en någorlunda kompetent försvarsorganisation på planen så skötte i grund och botten spelarna och tillfälligheterna resten?
Hur man än säger den där saken så riskerar det naturligtvis bli en smula överdrivet och hårdraget. Men det är rimligtvis ingen blixtrande överraskning att sedan Cristiano Ronaldo lämnade Real Madrid så gick det därefter inte längre särskilt bra alls för Real Madrid i Champions League, med eller utan Zidane som manager. Och La Liga-titeln, kanske är det ändå ingen enorm bedrift av Real Madrid att vinna ligan.
Vad Zinedine Zidane bidrog med som manager i Real Madrid mer än kanske något annat var sin egen karisma och stjärnstatus. Han var en manager som faktiskt kunde göra troligt att vara en större stjärna än någon av spelarna i Real Madrid vid den där tiden, och därmed blev han en samlande figur under vilken alla stjärnor och personligheter i Real Madrid kunde samlas och underordnas.
Här går självfallet att se en slags parallell med Man Utd. För om Man Utd är någonting just nu så är det ju en klubb smockfylld med stjärnor, personligheter och individer som mest spretar åt alla håll. Och hur go och snäll Ole-Gunnar Solskjaer än är så saknar han helt och hållet karisman som krävs för att få dessa stjärnor att snällt och lydigt rätta in sig i ledet. Solskjaer spelar gärna Fergusonkortet, men någon Ferguson är han inte.
Visst går det att se Zidane fylla en betydligt större funktion just i detta avseende, även om det inte är alldeles glasklart vad som faktiskt är hans taktiska sparkapital. Och visst känns det inte heller som något som talar emot en sådan sak att vi nu plötsligt hittar både Cristiano Ronaldo och Raphael Varane i Man Utd, två spelare med en tydlig relation till Zidane från Real Madrid.
På något sätt passar det ju också rätt väl in i Man Utds modus operandi. De har gjort en grej av att värva de coolaste spelarna för de största pengarna. Så varför inte göra exakt samma sak med anställningen av sin manager. Plocka så att säga hem det största namnet, kanske den största stjärnan, även där. Och om Man Utd nu tvunget ska ha en manager som mest jobbar med individuell kvalitet så varför inte anställa den främste?
Huruvida Zidane själv sedan är intresserad av att ta över Man Utd är en annan fråga. Att vara manager för Man Utd i Premier League är inte riktigt samma sak som att vara manager för Real Madrid i La Liga. Konkurrensläget är milt uttryckt ett annat. Risken för flap, det vill säga misslyckande, vore onekligen överhängande. Och managers som Zidane blir så klart inte managers som Zidane genom att ta sådana risker i onödan.
Då är det lätt hänt att man istället säger sådana här saker som att man gärna har ledigt och semester säsongen ut.
:::
”God morgon, idag är en bra dag…”
Så tweetade Barnsley under onsdagen. Detta skulle då alltså trumpeta ut i världen att deras nya manager är svensk, nämligen Poya Asbaghi, som vi kanske främst känner till från Dalkurd FF och IFK Göteborg, innan han det senaste året har varit Sveriges U21-förbundskapten.
När vi alltså undrade vilken obskyrt men kanske lite poppigt namn som Barnsley skulle rycka upp ur den europeiska fotbollens dunklare utrymmen så föreställde vi oss nog inte att det skulle bli en svenne. Men så blev det alltså, och kanske borde vi inte vara väldigt förvånade eftersom Barnsley tydligen försökt anställa Asbaghi redan för två år sedan.
Poya Asbaghis omedelbara uppdrag den här säsongen blir att försöka hålla Barnsley kvar i EFL Championship. Det blir ingen lätt uppgift, även om Derby Countys återkommande poängstraff gör den i alla fall något lättare. Asbaghi slängs in i hetluften på en gång den här helgen, med en väldigt tuff bortamatch mot Fulham.
Kan Poya Asbaghi göra även imorgon till en bra dag för Barnsley?
:::
Gud så kul (!) det ändå måste ha varit för San Marino att få möta England i VM-kvalet!