Vad Man Utd saknade mest av allt för närvarande, menade alltså Solskjaer, var momentum och konfidens, bara för att anglifiera det hela totalt. Momentum, fungerar både på engelska och svenska, och självförtroende alltså. Vilket känns en smula märkligt eftersom dessa båda saker enligt mig inte ens platsar på en topp åtta-lista över allt vad Man Utd saknar mest.
Men det är självfallet ingen tillfällighet. Solskjaer är inte precis dum på det sättet, utan han säger så klart de där sakerna av två olika men besläktade skäl. Dels för att rikta bort uppmärksamheten från Man Utds verkliga problem som i flera fall faller helt och hållet under hans ansvar. Dels för att reducera och minimera problemens grad och omfattning och få dem att framstå som mer temporära och tillfälliga än vad de faktiskt är.
Just detta beteende är för övrigt vad som kanske mest av allt har fått mig att surna till på Solskjaer även som person, i dennes roll som manager. Viljan att framställa saker på ett sätt som de helt enkelt inte är, att sopa saker under mattan, att gärna spela med i det där trötta narrativet att de som inte köper detta helt enkelt är sämre supportrar än alla andra, och så ofta som möjligt spela det så kallade Fergusonkortet.
Att prata om momentum och konfidens är egentligen bara en slags variation på samma typ av trötta gammalbrittiska managerklyschor som vi frekvent gör narr av så fort vi hör dem från sådana som Tony Pulis, Timmy Sherwood, Sam Allardyce m fl. Det vill säga dessa som verkar tycka att taktik är för töntar och nördar. Men få säger det, kanske för att Solskjaer är norsk, kanske för att adressen råkar vara en klubb som Man Utd.
Nu har Ole-Gunnar Solskjaer alltså fått sparken ändå. Så allt detta är väl kanske inte aktuellt eller relevant längre, annat än möjligen som någon slags uppsummering och avslutning. Vad man ändå kan spinna vidare på, samtidigt som Man Utd navigerar sig framåt med deras sedvanliga delusioner av grandiositet, är vilka dessa minst åtta saker är som Man Utd faktiskt saknar mer än momentum och konfidens?!
(8) En sammanhängande taktisk idé!
När David De Gea säger att Man Utd inte har en aning om vad de ska göra med bollen och inte har en aning om hur de ska försvara sig så är det extremt talande. Det är inte på något sätt en uppseendeväckande iakttagelse, den passar väldigt väl in i allt vi har sett under en längre tid, det enda uppseendeväckande är kanske att det sägs.
Problemet som De Gea beskriver är naturligtvis inte exklusivt för försvarsspelet. Vi ser samma sak med Man Utds anfallsspel. Det är många gånger långsamt, idéfattigt, det finns ingen riktig samordning mellan spelarna, inga riktigt tydliga mönster, och till slut kör man fast i rena slentrianlösningar.
Väldigt få lag är bättre än Man Utd på pappret. Väldigt många lag är bättre än Man Utd på gräset, alltså planen, eller åtminstone alldeles för många lag. Detta har helt och hållet att göra med coachningen och avsaknaden av taktisk idé, avsaknaden av ett system som gör sina spelare bättre, både var och en för sig och som ett lag.
Momentum och konfidens pratar Solskjaer om, men det är snarare effektvariabler. Det kommer automatiskt för ett lag som faktiskt vinner sina matcher, för att uttrycka sig lite slängigt. Om Solskjaer anser att Man Utd saknar momentum och konfidens borde han snarare ha frågat sig vad Man Utd saknar för att vinna tillräckligt med matcher.
(7) En central mittfältare!
Nu är det väl för all del ingen nyhet detta med att titta på Man Utd och säga att de saknar den och den spelaren eller spelartypen. Det är ju minst sagt något som har dragits till leda under Solskjaers hela tid som manager. Är det inte en anfallare, så är det en högerforward, så är det en mittback, så är det en högerback, och så vidare.
Men vad som är uppenbart, och som har varit uppenbart under mycket lång tid, det vill säga ända sedan Michael Carrick slutade spela fotboll, är att Man Utd saknar en Michael Carrick på centralt mittfält. Vad man alltså gör istället, ett exempel bland många andra, är att pynta norr om £70m för en högerforward man därefter knappt ens använder.
(6) Tålamod!
Detta kan ju låta extremt märkligt givet att många, bland dem jag naturligtvis, har suckat en längre tid över hur Man Utd envist och envetet har hållit sig kvar vid Solskjaer som manager, fastän alla tecken har visat att det varit hopplöst. Men vad man gör då är att förväxla tålamod med handlingsförlamning och brist på idéer.
Rom byggdes inte på en dag, och så ej heller Man Utd. Och det är ett problem med Man Utd att väldigt många vill se omedelbar framgång, och väldigt kvickt blir bittra och besvikna när detta ofrånkomligen inte uppnås. Detta leder till ett kortsiktigt agerande, trots allt tjafs och hittepå om ”long-term vision”, som skadar mer än det hjälper.
Vem som än blir manager för Man Utd kommer alltså att utsättas för en närmast extrem press. Det måste vara ett av fotbollens just nu tuffaste för att inte säga mest omöjliga uppdrag just därför, inte enbart på grund av bristen på struktur runt omkring utan även på grund av dessa orealistiska och många gånger barnsliga förväntningar.
(5) En kompetent klubbledning!
Solskjaer är naturligtvis inte på något sätt befriad från sitt ansvar för sitt eget misslyckande. Han kan näppeligen klaga vare sig på spelarmaterialet han har haft tillgång till eller de väldiga pengar som faktiskt har investerats i spelartruppen. Men han var självfallet långt ifrån Man Utds enda problem eller orsak till deras misslyckanden.
Exemplen på klubbledningens bristande kompetens ända sedan Alex Ferguson och David Gill lämnade klubben för åtta och ett halvt år sedan är väldigt många. Det senaste i raden är så klart att lyckas ha övervägt att sparka Solskjaer i en hel månad, men ändå inte ha någon som helst susning om vem som faktiskt ska bli deras interim manager.
Bristen på kompetens, bristen på planering och bristen på både idéer och kunskap är naturligtvis helt och hållet iögonfallande. Det finns säkert saker som Man Utds ledning är väldigt bra på, men fotboll är tyvärr inte på något sätt en av dessa saker. Vilket är lite trist, givet att Man Utd trots allt innerst inne ändå är en fotbollsklubb.
(4) En vinnande kultur!
Att skriva detta känns på sätt och vis extremt märkligt, för under så väldigt många år var ju Man Utd den ultimata vinnarklubben. Klubben där vinnandet satt i väggarna, och egentligen ingenting annat spelade någon roll. Som Robin van Persie sade efter sin flytt, att i Arsenal ville man vinna, men i Man Utd måste man vinna.
Det var då, nu är nu. Från topp till botten har nu Man Utd, precis som Arsenal före dem, blivit en klubb där att vinna inte längre är viktigast. Standarden liksom förväntningarna, har gradvis sjunkit. Att få delta i Champions League är viktigast, pengarna före pokalerna helt enkelt. Kvalitet, prestationer och resultat sjunker som en funktion av detta.
(3) En äkta vilja!
En punkt möjligen besläktad med den förra, men som ändå berör ett delvis annorlunda fenomen med Man Utd. Nämligen att det är omöjligt att ana något konkret vad Man Utd verkligen vill. Det vill säga att sätta en tydlig mission och målsättning och därefter arbeta konkret och målmedvetet för att uppnå just detta.
Vi hör självfallet de vackra fraserna. Man Utd ska naturligtvis vara världens största och bästa klubb och så vidare. Men vad som har blivit alltmer uppenbart, pinsamt uppenbart många gånger, är att ”for show” har blivit viktigare än ”for real”. Det viktigaste är att verka vara världens största och bästa klubb, inte att faktiskt vara det.
Perception har alltså i någon mening blivit viktigare än verklighet för Man Utd, vilket kanske följer tätt i spåren av en klubb som år efter år har tappat alltmer av substans och mest försöker upprätthålla en alltmer spräcklig yta. Symboliken av ett Man Utd som försöker ”kontrollera narrativet” på sociala medier skriver sig självt utifrån detta.
(2) En faktisk probleminsikt!
Kanske kan detta ses som ett slags amalgam av övriga punkter. Men Man Utds problem är inte enbart att de saknar en kompetent klubbledning, en vinnande kultur och en äkta vilja. Man Utds problem är dessutom att de helt och hållet verkar sakna någon som helst insikt om att de faktiskt saknar alla dessa saker.
En klubb som inte vet om att de har problem kommer självfallet inte hitta några lösningar på dessa problem, eftersom de inte ens letar efter några lösningar. Det första steget för att bota en åkomma eller en sjukdom är naturligtvis att göra sig själv medveten om att man faktiskt är sjuk. Men, som sagt, momentum och konfidens…
(1) En manager i nutid!
Vad Man Utd definitivt saknar är en Man Utd som faktiskt jobbar i så kallad nutid, med laget och med dess problem och möjligheter som existerar här och nu. Med vilket inte nödvändigtvis ska missförstås en manager som ”ska vinna här och nu”, vilket är en något annan typ av tankegång.
Men Man Utd har antingen haft managers som antingen har varit någon slags anspelning på klubbens stolta och titelrika historia, eller en anspelning på någon sorts ständigt obestämd framtid då allt ska falla på plats igen, om än oklart hur. Ole-Gunnar Solskjaer har ett absurt sätt varit både och på en och samma gång.
Fotboll spelas emellertid i nutid, och varje manager måste jobba och fungera i nutid. Den kan inte anställas av mer eller mindre enbart sentimentala skäl, för att återskapa något som ändå inte går att återskapa så som det då var. Den kan inte heller anställas enbart baserat på något slags allmänt önsketänkande om framtiden.
Just nu saknar så klart Man Utd inte enbart en manager i nutid, utan i själva verket bara en manager över huvud taget!