Brendan Rodgers är ett namn som har snurrat runt rätt friskt i engelsk press de senaste månaderna i samband med kanske framför allt att både ett nyrikt Newcastle och ett krisande Man Utd antingen har letat eller fortfarande letar efter en ny manager. Men i båda fallen har det aldrig blivit mer än friskt snurrande och Rodgers själv har i båda fallen, om än kan tyckas efter att ha tagit gott om tid på sig, kommit att avfärda detta.
Visst finns det skäl att reagera på hur Rodgers inte omedelbart har tagit avstånd från dessa rykten och rapporter. Han har för all del avfärdat som exempelvis respektlösa, men egentligen först sedan det stått klart att hans namn stod inte ens i närheten av högst upp på klubbarnas respektive kortlistor. Man skulle alltså kunna säga att satt ned foten först när det har varit opportunt för honom själv att göra så.
För all del vore det väl lite larvigt att begära av Brendan Rodgers att han inte skulle vara intresserad eller kanske till och med attraherad om det finns en möjlighet att bli manager för exempelvis Newcastle eller Man Utd. Åtminstone i ena fallet, men troligtvis i båda fallen, handlar det om klubbar med betydligt högre status och kapacitet än vad Leicester rimligtvis och realistiskt kan erbjuda.
Men kanske måste man också fråga sig i vilken utsträckning Rodgers agerande också kan bero på att han själv känner att han faktiskt i någon mening har nått vägs ände med Leicester. Eller kanske till och med åtminstone till viss del bero på att Rodgers möjligen känner att Leicester själva börjar fundera på i vilken utsträckning de har nått vägs ände med Rodgers. Vilket bör vara en tankegång som föresvävat dem.
Ingen kan rimligtvis förneka att Brendan Rodgers har gjort ett riktigt gott jobb med Leicester. Kort sagt att Leicester har uppnått med Rodgers mer eller mindre exakt vad de hoppades att uppnå när de hämtade honom från Celtic och anställde honom för snart tre år sedan. Leicesters mål har hela tiden varit att utmana om och etablera sig runt de europeiska cupplatserna i Premier League-tabellen.
Där är Leicester onekligen nu. Med Rodgers som manager har Leicester två säsonger i rad krigat ända in i slutomgångarna till och med om Champions League-platser. Egentligen den enda plumpen i Leicesters och därmed Rodgers protokoll under dessa säsonger är att de på något sätt har misslyckats med att knyta ihop säcken, och misslyckats med att ta sig till Champions League trots vad som varit väldigt gynnsamma lägen.
Misslyckandet är emellertid i högsta grad relativt. Bara att vara så nära är naturligtvis en framgång i sig för Leicester, och mer än så är helt enkelt inte rimligt att begära av en klubb som Leicester. Men allt har heller inte handlat enbart om europeiskt cupspel. Förra säsongen kröntes av Leicesters vinst i FA-cupen, med andra ord ännu en titel för en klubb som knappast kan anses vara bortskämd med titlar.
Utifrån det perspektivet kan det naturligtvis låta som galenskap att bara ett halvår senare prata om vägens ände mellan Leicester och Brendan Rodgers. Men faktum är även att den här säsongen har börjat och därefter fortsatt betydligt svagare för Leicester. Vilket leder fram till den ofrånkomliga tankegången att Leicester nådde någon slags kulmen under de två föregående säsongerna, och att trenden härifrån är sviktande.
Här finns två sätt att se på saken. För det första rent tabellmatematiskt där Leicester just nu befinner sig på en tolfte plats i tabellen, med 15 poäng efter tolv omgångar. Inte bara är detta långt nedanför Leicesters tidigare positioner, utan särskilt oroande är kanske att Leicesters framskjutna placeringar under tidigare säsonger har byggt på en väldigt stark start på säsongen. Den starka starten har den här säsongen uteblivit.
För det andra mer gruppsykologiskt. Här pratar vi framför allt om det förståeligt svåra i att ladda om batterierna för ett lag som har varit så nära att ta sig till Champions League två säsonger i rad, bara för att stupa på mållinjen båda gångerna på ett tämligen och minst sagt demoraliserande sätt. Inte mindre demoraliserande just för att samma sak händer två gånger i rad. Kan luften ha gått ur Leicester och Rodgers?
Om svaret är ja på den frågan, och det finns en hel del, man skulle till och med kunna säga det mesta, som tyder på att så är fallet, så finns det goda och rationella skäl för Leicester att fundera på om en annan manager skulle ha bättre möjligheter att pumpa upp Leicester igen. Var sak har sin tid, var manager har sin tid, detta är enbart naturligt, och kanske har Rodgers och Leicester haft sin tid med varandra.
Vad som möjligen förstärker den tankegången är att Leicesters sviktande form inte enbart hör ligaspelet till. Vi ser exakt samma mönster i det europeiska cupspelet. Gruppspelet i Europa League har varit minst sagt svajigt till karaktären för Leicester, som med två matcher kvar löper en överhängande risk att faktiskt åka ur redan i gruppspelet. Även om Leicester vinner ikväll hemma mot Legia Warszawa blir det tufft att ta sig vidare.
Något gick så att säga sönder i Leicester i Europa League redan i första matchen, där de hade Napoli i ett rejält nackgrepp långt in i matchen, med en 2-0-ledning hemma på King Power Stadium. Leicester släpper den ledningen, matchen slutar 2-2 och det gick att se och ta på hur detta i realiteten var som en förlust för Leicester. Den moraliska förlusten följdes sedan upp av en faktisk förlust i andra matchen mot Legia på bortaplan.
Förlust mot Legia Warszawa ikväll och Leicesters möjligheter att gå vidare i Europa League vore extremt långsökta. Endast oavgjort mot Legia Warszawa ikväll och Leicester kommer behöva vinna borta mot Napoli i sista omgången för att kunna gå vidare i Europa League. Vinner Leicester mot Legia Warszawa ikväll så får Leicester lik förbaskat inte förlora borta mot Napoli i sista omgången för att kunna gå vidare.
Det säger sig självt att det är en väldigt svår uppgift, särskilt som Napoli själva kommer behöva vinna eller åtminstone inte förlora för att gå vidare. Man behöver för att komma fram till det inte ens ägna sig åt larviga överdrifter som att Napoli är den tuffaste bortamatchen i europeisk fotboll, eller vilka som helst barnsliga påhitt en del ägnar sig åt för att intala sig själva att de är coolare än alla de andra små barnen.
Leicester är för all del en klubb med viss nutida historik av att kunna hantera till synes väldigt tuffa och närmast bragdbetonade uppgifter. Frågan är ändå vilka slutsater som Leicester kommer att dra, kanske till och med måste dra, om de efter halva säsongen befinner sig inte enbart på nedre halvan av Premier League utan dessutom utslagna ur Europa League.
Liksom i vilken utsträckning som Brendan Rodgers själv redan har dragit exakt samma slutsatser.