Borde bara ettan i EFL Championship flyttas upp automatiskt?

Kvällens seriefinal i EFL Championship mellan Fulham och Bournemouth skulle på flera sätt kunna betraktas som bevis A för åklageriet. Dessa båda klubbar, nyss nedflyttade från Premier League, och alltjämt vinnandes på sina fallskärmar, har snart halvvägs in på den här säsongen lyckats öppna upp ett betryggande försprång i toppen av tabellen. Sju-åtta poäng skiljer dem från närmast jagande lag på tredje plats.

Att Fulham och Bournemouth lyckas med detta beror naturligtvis på att de har lyckats samla på sig betydligt starkare och bredare spelartrupper än övriga lag i EFL Championship, och att de genom sina finansiella fallskärmar står betydligt bättre rustade att även kunna behålla dessa spelare fastän de inte längre spelar i Premier League. Det är inte nödvändigtvis tillräckligt alla gånger, men självfallet en bra push på vägen.

Det teoretiska försvaret för fallskärmarnas advokater är att detta helt enkelt ger klubbar en betydligt större ekonomisk trygghet, ger dem några år på sig att anpassa kostnaderna till en lägre serie, och inte minst möjliggör för dessa klubbar att verkligen våga satsa när de tar sig upp till Premier League. Något som teoretiskt kan göra Premier League i sig mer konkurrenskraftigt på längre sikt.

För all del finns det inga fel med dessa försvarsargument. Men kanske pekar det på samma gång på det finansiella gap som har öppnat upp sig mellan Premier League och övriga serier i den engelska fotbollen att man har kommit fram till att den typen av särskilda stödinsatser behövs. Kanske påverkar det konkurrensen i Premier League, men det har även effekter på konkurrensläget i Football League.

Alltså är det inget märkligt med att Fulham och Bournemouth är de två klubbar som har dragit ifrån i toppen av EFL Championship. Men det vore också fel att påstå att detta enbart skulle bero på deras finansiella fallskärmar. Ett annat skäl är att EFL Championship är en betydligt mer anonym liga den här säsongen än vad den har varit under tidigare år, det finns helt enkelt inte några väldigt tydliga lag som sticker ut hakan.

Kanske skulle ett av dessa lag kunna vara West Brom, som ju inledde säsongen väldigt starkt men som nu ligger åtta-nio poäng efter de båda topplagen. Men Valerien Ismaels lag har inte alls haft samma lycka med spelet ju längre säsongen har gått, och det återstår att se om det är en tillfällig formsvacka, eller snarare så att West Brom helt enkelt har så att säga hittat sin nivå.

Sheffield United vore ett annat lag som teoretiskt hade kunnat ställa till problem för både Fulham och Bournemouth. Definitivt är det ju ett lag med samma finansiella fördelar som dessa båda lag. Men Sheffield United har ännu inte återhämtat sig från förfallet som ledde till deras nedflyttning, och nyligen sparkade man Slavisa Jokanovic som man anställde inför den här säsongen. För närvarande ligger laget på trettonde plats.

Vilka andra lag skulle då egentligen kunna utmana Fulham och Bournemouth? Lag som QPR, Blackburn Rovers, Coventry med flera gör för all del bra säsonger, men känns alldeles för tunna för att kunna utmana toppen av tabellen över en hel säsong. Vad som vore mer realistiskt för dem är nog snarare att kunna nypa en playoff-plats, där man får räkna med att det kommer kunna bli rejäl strid på kniven.

Om inte annat är det ju lite talande att både Fulham och Bournemouth har ett sådant försprång i tabellen trots att de i själva verket inte gått överdrivet bra själva under ligans senaste omgångar. Båda har exempelvis misslyckats med att vinna sina två senaste matcher och alltså bara spelat oavgjort. Bournemouth har i själva verket vunnit endast en av sina senaste fem matcher, och förlorat två av dem.

Förhoppningen för de jagande lagen är naturligtvis att de kommer kunna hämta in två-tre poäng på antingen Fulham eller Bournemouth, eller möjligen helst av allt på båda två, den här omgången. I så fall skulle det teoretiskt kanske bara skilja fyra-fem poäng efter den här omgången. Vilket inte är något litet försprång, men ändå ett försprång som känns betydligt lättare att hämta hem än dagens snart tvåsiffriga försprång.

En speciell match är det väl även på så vis att Scott Parker återvänder med sitt Bournemouth till Fulham, varifrån han ju inför den här säsongen fick sparken. Här måste man anta att det ändå finns något slags revanschsug. Men kanske är det ändå en skön känsla för Parker att hur kvällens match än slutar så talar det mesta ändå för att både Fulham och Bournemouth kliver upp till Premier League efter denna säsong.

Möjligen är det just detta som är det lite trista med den här typen av seriefinaler i EFL Championship, att de egentligen inte betyder jättemycket eftersom både ettan och tvåan blir uppflyttade och det egentligen bara är detta som faktiskt betyder något. Om detta istället hade varit i Premier League så hade kvällens match naturligtvis varit en jättematch med närmast enorma implikationer.

Vad man faktiskt skulle kunna göra åt den saken, det vill säga så att även seriefinaler i EFL Championship får samma betydelse, är lite oklart. Precis som att det inte är helt klart om det ens är något som verkligen behöver göras något åt. Ett sätt att komma åt det vore naturligtvis att göra så att endast ettan i EFL Championship erhåller en automatisk uppflyttningsplats.

Det är ett förslag som möjligen är att räknas som idrottsligt sunt. Men listan blir ganska lång över de rent egoistiska skäl som skulle få majoriteten av berörda engelska klubbar att tycka att detta var en fullständigt vidrig idé. Definitivt är det en idé som varken Fulham eller Bournemouth hade röstat för i detta läge. Det passar nog dem alldeles utmärkt att kvällens seriefinal har en betydligt mycket mer begränsad betydelse.

Lik förbaskat kommer jag ändå på något sätt ratta in matchen ikväll mellan Fulham och Bournemouth. Det har nämligen potentialen att bli en rätt bra fotbollsmatch, med eller utan spänningen av en genuin och skarp seriefinal.