Leeds tillbringade 16 år i rad utanför Premier League, och därmed även 16 år med att mer eller mindre realistiskt drömma om att ta sig tillbaka till Premier League. Gång på gång blockerades däremot deras drömmar inte enbart av deras egen inkompetens utan även av de klubbar som blivit nedflyttade från Premier League men fortfarande hade en avgörande konkurrensfördel genom sina fallskärmsbetalningar.
Leeds var av naturliga skäl inte särskilt sena med att där och då påpeka det till synes ojämna och orättvisa i detta konkurrensförhållande. När Leeds alltså befann sig i Football League, och till synes satt fast i Football League, så hade de alltså en typ av syn på detta med finansiell rättvisa i engelsk fotboll. Men när Leeds nu återigen är tillbaka i Premier League så verkar även deras syn på finansiell rättvisa ha genomgått en omfattande förändring.
Framför allt är det kanske Angus Kinnear, Leeds VD, som har placerat både sig själv och klubben i hetluften genom att i sina kommentarer om Tracey Crouchs utredning om den engelska fotbollens styrning ha beskrivit ett par av dess förslag på reformer som maoism och ”as flawed as they are radical”. Men man måste anta att åtminstone Kinnears mening, om än kanske ej ordvalet, är något Leeds som klubb ändå står bakom.
Vad gäller ordvalet så är det naturligtvis ytterst olämpligt. Att jämställa förslag om en oberoende myndighet för engelsk fotboll samt om en mindre skatt på transfers med ett samhällsprojekt som utöver ett allmänt och omfattande mänskligt förtryck även rent konkret resulterade i 40-50 miljoner döda genom svält visar på en genande och genant oförmåga att sätta saker i sina rätta proportioner och perspektiv.
Nu har för all del det där blivit någon av allmänt använd retorisk tankefigur först för brunhögern och sedan gradvis även för normalhögern. Nämligen detta att beskriva sådant de inte gillar med allehanda socialistiska invektiv. Att ta ett knä mot rasism blir därmed hastigt och olustigt marxism, fastän ingen som säger detta har minsta lilla aning om vad marxism faktiskt är. Reglering blir som vi ser maoism.
Kanske är det så att Angus Kinnear i själva verket är väldigt inläst på vad maoism faktiskt är, var och vad det stod för. Det är svårt att säga, även om det kanske inte känns så värst sannolikt. Desto mer sannolikt känns det kanske att han mest väljer att försöka klistra en etikett på förslag han inte gillar, ungefär som när fotbollsspelare väljer att säga fake news om rykten och rapporter som de av någon anledning inte riktigt gillar.
När Angus Kinnear pratar vackert om hur det är den fria företagsamheten som har gjort engelsk fotboll stor och stark så missar han för all del rätt många saker. Dels att engelsk fotboll präglats av mycket mer än enbart fri företagsamhet. Dels att fotbollen har tagit sig många andra former med framgång i andra länder. Men inte minst att mängder av engelska klubbar, inte minst Leeds för övrigt, ofta redovisar enorma förluster.
På något sätt känns det onödigt eftersom Kinnear faktiskt gör en och annan poäng som är svår att säga emot. Ja, vad vi skulle kunna kalla för kapitalismen inom engelsk fotboll, även i den meningen det skulle kunna beskrivas som en slags kollektiviserad kapitalism, är en förklaring både till dess storlek och dess styrka. Ja, att bara skicka pengarna nedåt i systemet riskerar utgöra incitament för oansvarig klubbstyrning.
Visst är det grovt förenklat att enbart säga att klubbar längre ned i systemet enbart har att spendera inom vad de faktiskt drar in, om inte annat så för att vad de drar in så klart är något som påverkas av systemets utformning. Men det är också i högsta grad sant att de engelska klubbar som har hamnat i allvarliga problem utan undantag har gjort det för att de själva valt att spendera mycket än vad deras intäkter faktiskt kan täcka.
Men istället för att rikta in sig på det grundläggande problemet väljer många att rikta in sig på den betydligt mer populistiska tankegången att det på något sätt skulle vara Premier Leagues fel som inte ger dessa klubbar mer pengar. Som om dessa klubbar och deras klubbägare plötsligt skulle sluta att spendera mer pengar än vad de har bara de skulle få mer pengar att spendera.
Vad klubbarna längre ned i det engelska seriesystemet i första hand behöver är inte att få mer pengar till skänks från ovan, det vill säga från Premier League, vilket i sin tur enbart kommer göra dem mer och mer beroende av Premier League, och ge Premier League mer och mer makt och inflytande. Vad dessa klubbar behöver är att deras ligor blir bättre på att generera sina egna sponsorer och TV-avtal.
Nu är det för all del knappast någon större filosofisk omtanke eller solidaritet med den engelska fotbollen som får Leeds och Angus Kinnear att säga vad de säger och tänka vad de tänker gällande dessa förslag. Precis som alla andra klubbar tycker och tänker Leeds naturligtvis utifrån vad som är bäst för enbart dem själva. Vilket naturligtvis även förklarar varför Leeds tyckte en sak i Football League, och en helt annan sak i Premier League.
Här skulle man kunna tänka sig att Leeds helgarderar sig. För om Leeds skulle lyckas hålla sig kvar i Premier League så vill de naturligtvis dela med sig så lite som möjligt av de intäkter som detta ger. Om Leeds däremot skulle åka ur Premier League igen, vilket ju är fullt möjligt, så vill de naturligtvis väldigt gärna ha samma konkurrensfördelar att ta sig upp igen som de förut under 16 år beklagade sig över att andra klubbar hade.
Vinsten på tilläggstid senast mot Crystal Palace borde dock ha lugnat ned Leeds en aning. De vann den där matchen som de verkligen behövde vinna. Dessutom vann de en match som de förmodligen inte riktigt förtjänade att vinna, på samma sätt fast omvänt som de förut kanske misslyckats med att vinna matcher de förmodligen kanske ändå förtjänade att vinna. Kanske var det något slags trendbrott för Leeds.
Om det var ett trendbrott så behöver Leeds nya trend inkludera att de följer upp detta med att vinna hemma mot Brentford under eftermiddagen. Det är sannerligen en match som Leeds bör kunna förvänta sig att vinna, och en vinst skulle för kanske första gången den här säsongen skicka Leeds inte enbart uppåt uppåt i tabellen, utan upp på ett ändå betryggande avstånd till det där nedflyttningsstrecket.
Vem vet, kanske skulle det kunna få Angus Kinnear att inte längre känna riktigt samma säkert fullständigt genuina oro över maoismens våldsamma effekter på engelsk fotboll som han för närvarande verkar känna sådan skräck för.