Man får väl ändå säga att det finns en viss ironi i detta med att det alltid brukar tjafsas om hur UEFA:s Champions League-lottningar minsann är riggade. Om strulet och klanteriet som ägde rum när UEFA under måndagen skulle lotta Champions Leagues slutspel hade något gott med sig så var det väl kanske som någon sa att det visade att UEFA knappast är skickliga nog att rigga en lottning utan att det skulle märkas.
Till slut så fattade väl ändå UEFA det enda beslut som i själva verket kunde fattas. Det vill säga lottningen gjordes om. Stackars Real Madrid gick från att ha lottats mot Benfica till att få möta PSG redan i åttondelsfinalen, något som avslöjade att många av deras anhängare verkar vara av uppfattningen att det är bättre med en felaktig lottning som ger dem lätt motstånd än en korrekt lottning som ger dem tufft motstånd.
Någon större skillnad blev det kanske ändå inte för de engelska lagen. Huruvida PSG eller Atlético Madrid är den tuffare lottningen känns väl mest som en fråga om smak och möjligen om dagsform. Chelsea och Man City fick väl på ett ungefär likvärdigt motstånd, definitivt Chelsea som lottades mot Lille båda gångerna. Det vore väl då Liverpool som till slut fick Inter på sin lott.
Hur som helst, en lottning är en lottning, och det viktigaste med lottningar i sådana här sammanhang är naturligtvis att de verkligen går rätt till. Allt annat skulle ju allvarligt kunna inverka på turneringens integritet och trovärdighet. Om då detta betyder att man behöver göra om lottningen för att det ska gå rätt till, då får man göra det, och då får man naturligtvis acceptera utfallet.
Vad ska man då säga om utfallet utifrån ett engelskt perspektiv? Det vill säga, vad har vi för tankar om de engelska slutspelsmatcherna framåt februari?
Sporting vs Man City
Allt Man City behövde oroa sig för när lottningen gjordes om var om de skulle behöva skicka in en andra betalning till UEFA, var det någon lustigkurre som skämtade. Frågan är om inte omlottningen hjälpte Man City. Extremt svårt att se att Sporting ska kunna vara ens nära att störa Man City i den här åttondelsfinalen. Tvärtom vore det en av de större sensationerna genom åren om Man City inte gick vidare.
Chelsea vs Lille
Även Chelsea får väl ändå sägas vara rätt nöjda med den här lottningen, särskilt som de ju ändå slutade tvåa i sin grupp. Det hade naturligtvis kunnat bli betydligt otrevligare motstånd för Chelsea än Lille. Samtidigt ska Lille heller inte underskattas. Det är ett ytterst välorganiserat fotbollslag som absolut har kapaciteten att kunna störa Chelsea under ett vanligt dubbelmöte av det här slaget. Chelsea måste vara på tårna.
Atlético Madrid vs Man Utd
Det vore väl fel att påstå att det är särskilt svårt att föreställa sig matchbilden i den här åttondelsfinalen. Om Man Utd verkar ha fasligt svårt att göra mål lag som t ex Burnley och Crystal Palace så kan det naturligtvis bli desto svårare mot ett lag som Atlético som dessutom besitter en helt annan eldkraft. Tuff lottning för Man Utd, och om matcherna hade spelats nu hade jag trott rätt rejält på Atlético. Men det är långt till februari.
Inter vs Liverpool
Givet att Liverpool spelade ut Milan ur Champions League redan i gruppspelet med vad som nog bäst kan beskrivas som ett Ligacuplag så dikterar någon slags logik att de borde kunna göra detsamma med ett enligt den italienska ligatabellen svagare Inter. Fotbollen är däremot sällan logisk på det sättet. Inter är regerande ligamästare och känns betydligt mer redo för Champions League än Milan. Liverpool är favoriter, men inte med mycket.
Rapid Wien vs Tottenham/Vitesse
Eftersom West Ham som gruppsegrare står över första slutspelsomgången i Europa League så hoppar vi direkt över till Europa Conference League. Tottenhams situation försvåras där av att de inte ens vet om de tar sig till slutspelet. De har en uppskjuten hemmamatch mot Rennes kvar att spela, som de måste vinna. Tottenham borde vara stora favoriter mot Rapid Wien, på pappret. Men då måste deras ögon vara på uppgiften.
Leicester vs Randers
Exakt hur entusiastiska stackars Leicester är över att spela slutspel i Europa Conference League är inte helt glasklart, men att döma av Brendan Rodgers minst sagt njugga kommentarer om att han inte riktigt visste vad det var för turnering så får man väl kanske intrycket att Leicester nog anser att de har bättre saker för sig under våren än att spela Europa Conference League. Trist inställning, som nog lär spegla sig på planen.