Man City har envetet och envist hävdat att deras kommersiella avtal minsann är och alltid har varit helt och hållet marknadsmässiga. Något man naturligtvis alltid av en mängd skäl har kunnat himla med ögonen åt. Men det gör det naturligtvis desto mer lustigt (som i haha, inte som i oj…) inte bara att Man City röstar nej till Premier Leagues nya regler om att alla kommersiella avtal måste vara marknadsmässiga, utan till och med hotar med rättsliga åtgärder för att stoppa dessa regler.
Varför Man City skulle vara så starka motståndare till regler som de enligt egen utsago inte på något sätt bryter mot är kanske inte alldeles uppenbart. Snarare skulle man kanske kunna säga att i detta fall som i så många andra fall är det tvärtom så att handling nog talar mycket högre än ord. Med andra ord, de regler som Premier League nu har beslutat att införa som ett direkt svar på Newcastles nya ägande drabbar inte bara Newcastle, de drabbar även Man City.
Vad som alltså har hänt är att Premier League har beslutat att införa nya regler gällande sponsorer och kommersiella avtal för dess klubbar. Alla andra 18 klubbar stod bakom detta beslut, Newcastle och Man City var de båda klubbar som röstade nej. Här vore det kanske frestande att framställa antingen den ena eller den andra sidan som den goda och ansvarstagande, när det väl i själva verket snarast är så att båda sidorna präglas av rent och skärt egenintresse.
Hur kul jag nu än tycker det är att frossa och vältra mig i Man Citys hyckleri gällande just dessa frågor så kan det på ett mer intellektuellt plan inte stoppa mig från att störas över det närmast oanständiga med dessa nya regler. Regler som tillkommit som ett direkt hafsverk på några korta månader, regler som är en direkt respons på ett enda klubbköp, regler som fullständigt missar huvudsaken och istället skjuter in sig på en i själva verket ovidkommande sidosak. Regler som gör Premier League sämre!
Moraliska invändningar är inte bara möjliga utan fullt rimliga vad gäller att nationalstater köper engelska fotbollsklubbar i rent sportswashing-syfte. Men Premier League är så klart inte en moralisk institution som väljer att ta något moraliskt ansvar utöver rena PR-syften, utan tvärtom en finansiell institution som hanterar finansiella problem. Eller i det här fallet klubbar som värnar sina egna kortsiktiga finansiella intressen. Men Newcastles eller för den delen Man Citys ägande är inte ett finansiellt problem för ligan.
Finansiellt är det naturligtvis bara bra för Premier League och för engelsk fotboll att det flödar in kapital och investeringar genom dessa nya ägare. Finansiellt och sportsligt är det naturligtvis bara bra för Premier League ju fler klubbar som klarar av att konkurrera på allra högsta nivå inte bara i den egna ligan utan också i det europeiska cupspelet. Det gör ligan som helhet, det vill säga den så kallade produkten, mer attraktiv och därmed även mer värdefull i både sportslig och ekonomisk betydelse.
Ett bra Man City har helt enkelt gjort Premier League bättre, precis som ett bra Chelsea på sin tid gjorde Premier League bättre. På exakt samma sätt är det väldigt lätt att säga att ett bra Newcastle ofrånkomligen kommer göra Premier League bättre. Detta är så klart något fundamentalt positivt för alla som säger sig tycka om Premier League och engelsk fotboll, och för all del även europeisk fotboll. Men det är väl också just detta som så klart i så hög grad oroar redan etablerade superklubbar.
Här finns självfallet de som gör en väldans stor sak över klubbar som enligt dem ”tjänar sina egna pengar” och försöker göra just detta mer moraliskt högstående. Men utöver att riskera vara tämligen historielöst i flera fall, åtminstone löper man väldigt hög risk att bosätta sig i ett glashus mitt i ett pågående stenkastningskrig, så skjuter man även vid sidan av målet. Om en klubb har pengar spelar det mindre roll varifrån pengarna kommer, så länge det inte är något brottsligt.
Den legitima moraliska invändningen mot Newcastle är inte att Saudiarabien finansierar Newcastle, utan att Saudiarabien äger Newcastle. Om Saudiarabien ändå äger Newcastle är det därefter av tämligen akademisk betydelse, vilket är ett annat sätt att säga mycket låg betydelse, huruvida Saudiarabien finansierar Newcastle. Väljer man ändå att beklaga sig över finansieringen snarare än ägandet så beror nog det främst på man själva inte ser det som ett moraliskt problem, utan som ett konkurrensproblem.
Vad är det då som är så oanständigt med dessa Premier Leagues nya regler? Dels är det självfallet att man alltså tar ett komplext och allvarligt moraliskt problem och reducerar det till ett rent finansiellt spörsmål. Istället för att göra det till en fråga om värderingar gör man det till en fråga om pengar. Dels är det naturligtvis att vi får se ännu en övning där vissa klubbar ska gå in och inte bara berätta vad alla andra klubbar är för klubbar utan även begränsa vad alla andra klubbar ska vara för klubbar.
När nu Premier League alltså till synes storsint men i själva verket ytterst småsint säger sig acceptera marknadsmässiga sponsoravtal så är det både uttalat och outtalat på så sätt att Newcastles sponsoravtal för att kunna anses vara marknadsmässiga ska jämföras med t ex Evertons, Leicesters och West Hams sponsoravtal. Exakt vem och exakt utifrån vilka kriterier det ska bestämmas vilka klubbar som ska jämställas med vilka är naturligtvis höljt i evigt dunkel.
Här krävs självfallet ingen större cyniker för att inse att detta handlar om klubbar som vill rita in om inte världskartan så åtminstone den engelska och europeiska fotbollskartan till sin egen fördel och utifrån sina egna intressen. Men vem fasen har rätt att säga till Newcastle att det mesta de minsann har rätt att önska och förvänta sig är att hålla sig kvar på Evertons eller West Hams nivå? Vem fasen har rätt att säga till Newcastle att de minsann inte får sikta på att bli ännu ett Chelsea, Man City, Liverpool eller mer?
Anfield anser sig säkert ha just den rätten. Liverpools exceptionalism är inte helt och hållet unik för dem, men den är särskilt framträdande hos dem. Den här ständigt lika irriterande viljan att berätta och förklara vilka klubbar som är ”riktiga” klubbar och vilka klubbar som är mindre ”riktiga” klubbar, och av någon anledning är knappt någon klubb riktigt lika riktig som just dem. Alla klubbar av en viss storlek kommer självfallet anse sig själva vara störst, bäst och vackrast. Det ligger i sakens natur. Det är som det ska vara.
Vad som inte känns riktigt lika naturligt, och som inte alls är som det ska vara, utan som tvärtom känns väldigt småttigt, är dessa ständiga försök att förhindra och förbjuda alla andra klubbar från att ens sträva efter att bli störst, bäst och vackrast. Det har ingenting med idrott att göra, ingenting med fotboll att göra, och absolut ingenting med moral att göra. Det har enbart med pengar och med position att göra. Det lär för den sakens skull inte heller vara det minsta effektivt.
Allt man normalt sett uppnår med oanständiga nya regler är att det uppfinns nya sätt att bryta mot dessa regler. Eftersom Premier League tydligen inte lärt sig den läxan med Man City så antar jag att de nu kommer få en ny chans med Newcastle.