Åtta anledningar varför Harry Kane inte fick rött kort

Hur som helst har mängder av åskådare och kommentatorer plötsligt upptäckt vad de tydligen inte hade någon som helst aning om, fastän de gnäller över exakt samma sak i match efter match och har gjort så i åratal, nämligen att fotbollens domslut är imperfekta och många gånger inkonsekventa. Vilket inte borde komma som någon överraskning för någon eftersom fotbollens domslut ofrånkomligen innehåller mänskligt omdöme.

Självfallet kommer inkonsekvens att likställas med inkompetens av människor som aldrig själva har varit ens i närheten av att döma någon fotbollsmatch på den här nivån eller egentligen på någon nivå över huvud taget. Inga jobb i världen är självfallet riktigt så enkla som för de som i realiteten inte har någon som helst aning om vad dessa jobb faktiskt innehåller och vad det går ut på.

Harry Kane gjorde en regelvidrig tackling som han bara fick gult kort för, men som han rimligtvis borde eller åtminstone kunde ha fått rött kort för. Andy Robertson gjorde i sin tur en regelvidrig tackling han också, som han fick rött kort för fastän Kane bara fick gult kort för sin. Detta är naturligtvis ingen ovanlig situation, tvärtom är det väl en typ av situation som vi ser mer eller mindre varenda helg och varenda omgång.

Det råder sannerligen ingen brist på fantasi när det kommer till olika konspirativa försök att förklara varför Kane inte fick rött kort när Robertson fick rött kort. Den kanske mest underhållande teorin var att domarna skyddar Kane eftersom de är biased för engelsmän och mot utlänningar. Vilket i just det här fallet är lite rikt när Robertson råkar vara brittisk spelare han också, möjligen skotte, men knappast någon ”utlänning”.

När människor plockar fram den där typen av förklaringar ligger det nära till hands att tro att de nog själva väldigt gärna vill tro på dem. Särskilt när det ändå finns ett antal andra mindre långsökta men mer naturliga förklaringar. Ingen av dessa förklaringar säger i sig själva om det var rätt eller fel att inte ge Kane rött kort, men de kan ge olika svar på varför Kane inte fick rött men Robertson fick rött.

(8) Domarna uppfattar situationerna på olika sätt

Saker händer på fotbollsplanen under några få ögonblick, och runt varje händelse händer också en massa andra saker som pockar på domarnas uppmärksamhet. Domarna ser också sakerna från olika vinklar och synfält. Under mycket kort tid ska domarna tolka all information som matas in i deras hjärnor. Det hade ärligt talat varit mer märkligt om det inte uppstod inkonsekvens.

(7) Ej samma typ av tackling

Det är lätt att sätta likhetstecken mellan Kanes och Robertsons tackling enbart för att båda tacklingarna är vårdslösa och skulle kunna motivera rött kort. Men det är inte därför identiska tacklingar i dess faktiska utförande, och även detta är något som kan påverka hur en domare faktiskt uppfattar och tolkar situationen.

(6) Kanes tackling sker i början av matchen

Regelnörden kommer här upprört påpeka att det minsann inte spelar någon som helst roll när under matchen en tackling äger rum, och hen har rätt i teorin. Men i praktiken finns det oändligt med vittnesmål om hur domarna är betydligt mindre benägna att hårt bestraffa en regelvidrig tackling tidigt i matchen jämfört med senare i matchen. Rätt eller fel är det så det ligger till. Kanske ligger det någon form av tanke att inte vilja påverka matchen alltför mycket som domare. Kanes tackling ägde rum i början av matchen, Robertsons tackling i slutet av matchen.

(5) Hemmaplan eller bortaplan

En annan faktor som vi vet påverkar domare är hemmapubliken. Det brukar babblas om att så kallade storlag har domarfördelar, när det enda som faktiskt har lyckats ledas i någon slags bevis är att hemmalag har domarfördelar. Inte heller detta är rätt enligt regelboken, det bara är som det är. Visst kan det påverka domaren att publiken i söndags absolut inte vill att Kane ska få rött kort, men absolut vill att Robertson ska få rött kort.

(4) Pigga eller trötta domare

Egentligen är väl detta en förklaring som är rätt nära besläktad med den allra första förklaringen, nämligen hur domare uppfattar situationer. Men man skulle på sätt och vis kunna säga att det inte är riktigt samma domare som bedömer Kanes och Robertsons respektive situationer. Domaren är pigg när han ska bedöma Kanes tackling men trött när han ska bedöma Robertsons. Även detta kan trots exakt samma input leda till olika output.

(3) Gamla relationer och erfarenheter

Även detta är självfallet något som inte ska vara i teorin men som lik förbaskat spelar roll i praktiken. Domare har relationer med lag, med spelare och med managers, på gott och på ont. Detta kan färga hur de faktiskt upplever situationer på planen och hur de väljer att reagera på dem. Det verkar finnas någon form av historik mellan Liverpool, Jürgen Klopp och domaren Paul Tierney, att döma av sådant Klopp själv säger under och efter matchen, och det är väl inte alldeles omöjligt att detta spelar in.

(2) Utgångspunkten för VAR:s bedömning

Många missförstår VAR:s utgångspunkter i sådan här bedömning. Det verkar som om de flesta tror att de ska titta på varje situation och självständigt komma fram till rätt beslut. Utan att veta exakt hur VAR kommunicerade med Paul Tierney i detta fall, är det däremot så att VAR:s uppgift är att flagga för domaren om de anser att hen kan ha gjort ett klart och tydligt fel i sitt domslut. Detta ger inte alltid exakt samma resultat som att öppet be dem komma fram till ”rätt domslut”.

(1) Spelarnas stjärnstatus

Vi kan avsluta med en förklaring som för all del inte är helt olik tankegången som jag narrades lite med i inledningen att Kane vore positivt diskriminerad. Men i så fall inte för att han är engelsman, utan mer för att han är en stjärnspelare. Även detta haltar för all del eftersom Robertson inte precis är någon anonym dussinlirare från ett dussinlag han heller. Men vissa mer namnstarka spelare kommer helt enkelt undan med lite mer på planen, oavsett om detta gäller Harry Kane, Cristiano Ronaldo, Leo Messi m fl.