För första gången på fem år ska det spelas kvartsfinaler i Ligacupen utan att Man City är ett av de åtta lagen som spelar om att vinna den minst värdefulla men inte därför på något sätt värdelösa av de tre så stora engelska titlarna. Det såg minsann West Ham till efter att ha knackat ut Man City på hemmaplan på straffar i den fjärde omgången. En vinst som man måste säga lämnar fältet öppet och fritt för alla lag.
Belöningen för West Ham, efter att alltså ha eliminerat i tur och ordning både Man Utd och Man City ur Ligacupen den här säsongen, blir en bortamatch mot Tottenham. Det hade självfallet kunnat vara en betydligt bättre eller lättare lottning. Dels Tottenham, dels bortaplan. Lägg därtill att det dessutom är ett direkt rivalmöte mellan två klubbar som vi vet sedan länge absolut inte gillar varandra.
Betydligt bättre lottning fick väl i så fall Arsenal. De har inte bara lottats på hemmaplan utan dessutom mot det enda återstående laget som inte spelar i Premier League. Det fanns en tid när en cupmatch mot Sunderland hade varit en betydligt mer besvärlig proposition än vad det är i dessa dagar. Men hur mycket tradition det än finns i namnet så är Sunderland ändå i nuläget föga mer än en bättre League One-klubb.
Här finns alltså alla chanser för Arsenal och för Mikel Arteta att fortsätta bygga på sin positiva goodwill med en rejäl cup run. När vi nu befinner oss i affärsänden av den här säsongens Ligacup så måste Arsenal självfallet anses ha en fullt rimlig chans att stå där som vinnare i slutänden. Visst kan de knappast räknas som favoriter när Liverpool, Chelsea och Tottenham alla är kvar, men de har ändå en god chans.
Bitarna har verkligen fallit på plats för Arsenal och för Mikel Arteta efter bullret och bråket med Pierre-Emerick Aubameyang. Ett beslut att peta en sådan spelare riskerar självfallet bli desto mer kontroversiellt och politiskt problematiskt om resultaten inte går Arsenals väg i det här fallet. Men för Arsenal har det istället blivit tre raka vinster och åtminstone ett litet om än något tafatt grepp om den fjärde Champions League-platsen.
Egentligen är det inte särskilt mycket som förvånar eller förbryllar med detta. Vi har redan sedan åtminstone något år tillbaka kunnat konstatera att Arsenals främsta framtid ligger i deras skickliga truppspelare och i deras väldigt lovande yngre spelare; snarare än i dessa stjärnor som de har envisats med att antingen behålla eller värva under de senaste fyra-fem åren. Bättre att jobba med spelare som vill samma sak som klubben.
Att Arsenal krigar på allvar om Champions League-platsen, även om både Man Utd och Tottenham rent tabellmässigt har möjlighet att passera dem i tabellen enbart baserat på färre antal spelade matcher, är tveklöst att se som ett framsteg jämfört med de senaste säsongerna. Vad som återstår att se är om detta är ett framsteg som Arsenal kan behålla hela säsongen ut.
Att Arsenal krigar på allvar om att vinna Ligacupen är på sätt och vis ett framsteg också det. Även om Arsenal faktiskt lyckades vinna FA-cupen under Artetas första säsong med klubben. Framsteget består kanske inte så mycket just i själva den möjliga titeln, men som komplement till att Arsenal samtidigt börjar hävda sig i ligaspelet är det ändå ett övertygande tecken i tiden.
Allt detta kan naturligtvis slås sönder och samman om Arsenal mot all rimlig förmodan skulle förlora mot Sunderland ikväll. Att åka ur Ligacupen på hemmaplan mot ett League One-lag, oavsett hur traditionsrikt klubbnamnet än är på motståndaren, kommer aldrig kunna bli annat än en stor sak. Just den här kvällen har Arsenal alltså allting att förlora och inte särskilt mycket att vinna. Arsenal ska ta sig till semifinal.
Tottenham har just nu några rejält tunga dagar. De har precis blivit utslagna ur Europa Conference League efter ha fått sin uppskjutna match mot Rennes bokförd av UEFA som en wo-match, det vill säga förlorad med 0-3. Regelverket är naturligtvis som det är, men det går ändå inte att tycka och tänka något annat än att det var ett synnerligen ynkligt beslut av UEFA. Men absolut ingen låter sig väl längre förvånas över detta.
Inte heller tror jag väl att Tottenham sörjer alltför mycket för den sakens skull. Europa Conference League stod nog väldigt långt ned på deras agenda den här säsongen. Man kan självfallet fråga sig hur högt upp på agendan Ligacupen befinner sig. Här finns en rätt rolig tankegång att de däremot i de tre sista omgångarna skulle kunna få ställas mot West Ham, Arsenal och Chelsea, eller möjligen West Ham, Chelsea och Arsenal.
Att Tottenham skulle vilja förlora någon av dessa matcher vore självfallet väldigt långsökt, men att inte vilja förlora är samtidigt inte riktigt detsamma som att vara extremt hungriga på att vinna. En cupfinal kommer för all del alltid vara en cupfinal, men innan dess så anar jag att Antonio Conte i alla fall inte kommer toppa sina lag i Ligacupen på någon slags bekostnad av ligaspelet.
Något uppehåll verkar det ju i nuläget heller inte bli i ligaspelet. Premier League meddelade under måndagen att de planerar genomföra julfotbollen enligt ordinarie spelschema, och att det alltså inte blir aktuellt att skjuta upp några omgångar. Ett beslut som säkert inte gör Liverpool eller Jürgen Klopp det minsta lilla lyckliga. Men just den här gången tror jag för all del inte att de är ensamma om detta.
Arsenal, Chelsea, Liverpool, Tottenham, Leicester och West Ham måste ändå sägas vara en väldigt stark besättning om sex klubbar i Ligacupens kvartsfinaler. Något som bekräftar bilden av Ligacupen som för tillfället väldigt öppet och fritt, up for grabs som det brukar heta. Att Brentford och Sunderland är de två udda fåglarna i detta sällskap känns tämligen givet.
Osannolikt minst sagt att någon av Sunderland och Brentford skulle vara kvar i Ligacupen när det vankas semifinaler. Men å andra sidan sägs det väl vara den där tiden på året när små mirakel ändå är tänkta att ske.