Tänka sig att det bara är några veckor sedan som det för fullt och med goda skäl pratades om en titelstrid innehållandes tre lag. Utan att säga att detta egentligen var felaktiga påståenden, särskilt inte när de gjordes, så befinner vi oss hastigt och lustigt i ett läge där titelstriden kan vara reducerat till ett lag. Det vill säga ingen titelstrid alls.
Kanske är det Leicester som nu lite oväntat har dunkat spiken i titelstridens symboliska kista. Inom loppet av bara några dagar har de nu mött både Man City och Liverpool, förlorat mot de första och vunnit mot de senare. Sex poäng skiljer plötsligt Man City och Liverpool i tabellen, och Man City kan utöka ledningen till tolv poäng innan Liverpool spelar sin nästa match.
Sex poäng är för all del inte något ointagligt försprång. Men känslan är väl även att om det är något lag man absolut inte ska ge något sådant försprång så är det just Man City, som inte precis har för vana att tappa sådana försprång.
Det där med Leicester är så klart inte enbart en schematisk tillfällighet. Den större skillnaden är att Leicester borta mot Man City på annandagen ställer ut ett lag och en attityd som inte indikerar att de hade någon egentlig tanke på att försöka vinna matchen, även om de sprattlade på rätt bra i andra halvlek när alla redan trodde att matchen var avgjord.
Vad som var uppenbart redan då, och som naturligtvis blev ännu mer uppenbart två dagar senare, var att Leicester primära och huvudsakliga fokus under julfotbollen inte var bortamatchen mot Man City utan snarare hemmamatchen mot Liverpool. Det var hemma mot Liverpool som Leicester tänkte hämta sina poäng, och delvis ”bondeoffrade” de matchen mot Man City med det syftet.
Detta är egentligen inte ett försök att ropa foul, utan det är helt enkelt den typen av asymmetrier som ingår i varje ligasäsong. För några år sedan retade jag upp många när jag visade att Liverpool hade fått ett väldigt lätt och turligt spelschema under julfotbollen, mitt i brinnande titelstrid. Den här gången hade Liverpool istället lite otur med spelschemat. Shit happens liksom.
Svårt att inte känna att Man City har tagit ett bastant järngrepp om ligatiteln om de vinner borta mot Brentford ikväll.
:::
Jürgen Klopp, Thomas Tuchel med flera tröttnar verkligen aldrig på att oja och voja sig över antalet avbytare i Premier League. Som små barn som helt enkelt inte klarar av att höra ett nej.
Och som vanligt blir det hela naturligtvis inte det minsta lilla mindre larvigare av att samma managers normalt sett väljer att inte ens använda alla de byten de redan kan göra. Det är som ett absurt aprilskämt.
:::
Norwichs positiva effekt med Dean Smith blev mycket kortlivad. Norwich har 0-14 i målskillnad under sina fem senaste matcher. Egentligen är det smått sjukt att Norwich inte redan är i praktiken nedflyttade, utan har häng på nedflyttningsstrecket.
Men i slutänden är det mer eller mindre omöjligt att se Norwich ha ett enda lag bakom sig i tabellen, än mer omöjligt att se dem ha tre lag bakom sig. Nedflyttningen är att betrakta som på gränsen till garanterad.
:::
Ferran Torres blev sannerligen inte långvarig i England och i Man City. Lite av José Antonio Reyes-vibbar på honom.
:::
I dagarna exakt 100 år sedan FA förbjöd damfotboll i England. Detta bara något år sedan 53,000 packade sig in för att se dammatchen mellan på Goodison Park mellan The Dick, Kerr Ladies och St Helen’s Ladies, ett klubblagsrekord inom damfotbollen som stod sig i 98 år, alltså fram till för bara några år sedan.
FA:s förbud mot damfotboll, eller mer formellt men som i praktiken betydde samma sak, förbud för damer att spela fotboll på arenor som drevs av klubbar som var medlemmar i FA, höll i sig i 50 år, det vill säga fram till 1971. Ett halvt århundrade således då damer inte ens fick spela fotboll.
Att det ofta var fler åskådare på The Dick, Kerr Ladies’ matcher än på herrarnas matcher på samma arena, och att damfotbollen sågs som ett hot mot herrfotbollen, kan ju tänkas ha haft viss betydelse för förbudet.
Apropå att ha motarbetats, och apropå det där rätt tramsiga ”marknadsargumentet” som killgissarna alltid dammar av så fort det pratas damfotboll.
:::
Varför inte en god bok under helgerna? Boba Fetts bok exempelvis.