Man måste säga att för många, både i och utanför England, är FA-cupens tredje omgång en av de finaste helgerna under säsongen. Med all rätt naturligtvis, man behöver inte ens vara överdrivet nostalgiskt lagd för att tycka så. För mig är det definitivt på det viset. Även om just den här helgen blev lite tryckt av en förkylning för egen del. För all del var det så klart en ytterst manlig förkylning!
Man är ju för övrigt lite tveksam i dessa dagar att visa sig förkyld eller berätta om sin förkylning på något sätt. Att göra det verkar nu för tiden fylla ungefär samma funktion som om man varit spetälsk på medeltiden, eller HIV-smittad under 1980-talet. Det är ju även lite förunderligt hur många verkar ha fått för sig att helt vanliga förkylningar har tagit paus i och med Covid.
But I digress…
Den tredje omgången är för all del inte helt och hållet färdigspelad. Vi har kvällens sladdmatch mellan Man Utd och Aston Villa på Old Trafford. I FA-cupen kan ju som vi vet allting hända så frågan är om det i tredje omgångens allra sista match till slut blir en jätteskräll och Man Utd faktiskt lyckas vinna mot Aston Villa. Eller om vi får se nya sätt på vilka Man Utd kan ställa till det för sig själva.
Ändå börjar det väl bli möjligt att sammanfatta den tredje omgången. Kan man lotta den fjärde omgången, vilket gjordes igår kväll, så måste man kunna sammanfatta den tredje omgången. Här är alltså mina åtta främsta take-aways från den tredje omgången:
(8) Man Citys motvind
Snacket inför matchen var om Man Citys problem med Covid och om hur de skulle få svårt att ställa upp med ett vettigt lag mot Swindon. Sedan kom laguppställningen inför matchen och man insåg kvickt att vad för all del Man City men även andra lag betraktar som problem bara kan beskrivas som rena lyxproblem.
Alternativt så var kanske problemet överdrivet till att börja med. Detta sagt ska man för all del även säga att det finns något fint och hedervärt i Man Citys benägenhet att ta båda cuperna på precis det allvar de faktiskt ska tas. Detta utan att gnälla alltför mycket om saken. Deras konkurrenter skulle kunna dra lärdom.
(7) Cambridges superskräll
På varje lista över FA-cupens största skrällar genom tiderna har Newcastle det tveksamma nöjet att hitta sig själva två gånger om. Först mot Hereford och sedan mot Stevenage. Nu är det nog dags att räkna hem en tredje plats på den listan för Newcastle, efter den i högsta grad uppseendeväckande förlusten mot Cambridge på hemmaplan.
Förlusten kanske inte i sig betyder väldigt mycket för Newcastle, även om den säger både ett och annat om allt de har att jobba med under våren. Vinsten betyder emellertid allting och kanske lite till för en klubb som Cambridge. Detta är kanske det största i deras klubbs historia, något de aldrig glömmer. I sig självt skäl nog för cupens existens.
(6) Sagolika bortaföljen
Ett annat övertygande skäl för FA-cupens existens hittar vi i de bortaföljen som hängde med runtom i England under helgen. Erik Niva drog exempelvis en del statistik med mellan 5-6,000 som hängde med klubbar som Cambridge, Chesterfield och Shrewsbury på deras matcher till Englands största arenor.
Niva gick så långt som att hävda att engelska Champions League-finaler och globala TV-avtal betydelselösa i jämförelse med detta som enligt honom är den engelska fotbollens sanna styrka. Även om jag inte håller med om att t ex TV-avtalen är betydelselösa ens i jämförelse så håller jag med om vi här hittar den stora eller sanna styrkan.
(5) West Ham mot Leeds, verkligen?
Givet att så stor del av marknadsföringen runt FA-cupen, och då i synnerhet dess tredje omgång, handlar om de mindre klubbarnas kamp mot de stora, så är det minst sagt en smula märkligt att av de TV-sända matcherna under helgen så sänds inte någon sådan match, utan endast matcher mellan Premier League-klubbar.
Förklaringen är på sätt och vis enkel. Matchen mellan West Ham och Leeds drar helt enkelt fler TV-tittare än vad t ex Cambridge mot Newcastle hade gjort, och TV-bolagen följer naturligtvis sin affärsmodell. Ändå kan man tycka att om nu FA verkligen ville något särskilt med FA-cupen så skulle de välja att själva tänka helt annorlunda gällande detta.
(4) Nottingham Forests halvskräll mot Arsenal
Matchen stod länge och vägde men till sist var det ändå som om Nottingham Forests tyngre meritlista och erfarenhet av att vinna de stora titlarna i den europeiska fotbollen vägde över. Det var ju ett litet lustigt skämt under gårdagskvällen att i matchen mellan Forest och Arsenal möttes två lag med sammanlagt två Champions League-titlar.
Sanningen att säga var detta faktiskt en rätt tuff cuplottning för Arsenal. Nottingham Forest är starka den här säsongen, Steve Cooper har fått ordning på laget och att börja prata om uppflyttning till Premier League känns inte längre enbart som nostalgiskt önsketänkande. Visst kan de vinna mot ett ojämnt och sårbart Arsenal.
(3) Chelseas tur med lottningen
Genom åren har jag valt att närmast göra en skämtsam grej av Chelseas tendens att i cuperna lottas på hemmaplan mot de mindre klubbarna. Den här säsongen gör hittills ingen besviken i det avseendet. Först Chesterfield på hemmaplan i den tredje omgången, och nu alltså Plymouth på Stamford Bridge i den fjärde omgången.
(2) Leicesters titelförsvar?
Leicester gjorde processen kort på hemmaplan mot Watford och tog sig utan några större mankemang vidare till den fjärde omgången. De regerande mästarna i FA-cupen led alltså inte av några svåra nervåkommor när de nu för första gången alltså skulle försvara titeln de vann i maj.
Fast där hade Brendan Rodgers en rätt klok tanke. Nämligen att det alls inte handlar om att försvara någon FA-cuptitel. Den har Leicester redan vunnit och den kan ingen ta ifrån dem. Vad det handlar om för Leicester är att vinna denna FA-cuptitel. Jag kan tycka att detta med att försvara titlar fungerar i ligasammanhang, men inte i cupsammanhang.
(1) Tottenhams skrämselhicka
Englands kralligaste räkor i form av Morecambe, den steroidstinna räkan på The Shrimps klubbemblem käftar man liksom inte med, var så när på att ge Tottenham en rejäl käftsmäll, men istället blev det bara skrämselhicka. Länge ledde Morecambe matchen på White Hart Lane innan tre sena mål gav Tottenham förlängt liv i FA-cupen.
Kanske var det tur det. Efter en synnerligen neslig och förnedrande exit ur den europeiska cupfotbollens oönskade sladdbarn Europa Conference League redan i gruppspelet hade det kanske varit för mycket för Tottenhams ömma själar att drabbas av ännu en förnedring under samma säsong.