Nya ägare verkar vara på skriket i Premier League för närvarande. Newcastle har som vi vet fått helt nya ägare i form av den saudiska investeringsfonden, vilket händelsevis är detsamma som den saudiska staten. Burnley fick nya ägare för inte alls särskilt länge sedan. West Ham har fått in en ny minoritetsägare i klubben. Och nu senast är det alltså Southampton som blivit med ny ägare.
Det är Sport Republic som har köpt förra ägaren Gao Jishengs 80% av Southampton. En investeringsfirma som startats av Henrik Kraft och Rasmus Ankersen, båda med fötterna såväl i den finansiella världen som i fotbollsvärlden. Ankersen har sin bakgrund de sex senaste åren i Brentford, där han varit director of football. Men finansiellt är det den serbiske affärsmannen Dragan Solak som står bakom köpet.
Ofta när en engelsk klubb får ny ägare spekuleras det fritt och vilt om vad detta betyder för klubben rent ekonomiskt. På ett minst sagt märkligt sätt brukar även beprövade journalister blanda samman den nya ägarens privata ekonomi med klubbens ekonomi, som om det var en och samma sak. Men det finns självfallet inget som säger att en ägare skulle använda privata medel för att finansiera en fotbollsklubb.
Ingenting tyder heller på att Southamptons nya ägare innebär något fundamentalt annorlunda för Southampton i ekonomisk mening. Klubben och dess nya ägare har även uttryckligen sagt att det inte ska förväntas några större insatser på transfermarknaden i januari. Om något är uppenbart med Southamptons uppköp så är det att det inte alls är samma typ av uppköp som t ex Newcastles uppköp.
Men detta gör inte uppköpet därför mindre meningsfullt. Visst finns det något spännande med en klubb som helt plötsligt svingar sig uppåt ekonomiskt. Men pengar är bara ena sidan av det bildliga myntet. Myntets andra sida är kompetens, eller kort sagt kunnande. Nya ägare kan ge klubben en ny riktning, nya metoder och en större klarhet i sitt agerande, och detta kan vara minst lika värdefullt som vilka som helst guldbyxor.
Southampton är en klubb med en viss typ av tradition. Det är en tradition som i mångt och mycket har handlat om klubbens akademi, om att utveckla unga spelare och att även värva spelare med det perspektivet. Händelsevis exakt samma strategi som under de senaste tio åren lyft Brentford från League One till Premier League. En resa under vilken Rasmus Ankersen var en av de tunga arkitekterna och konduktörerna.
Varje klubb är självfallet sin egen klubb. Vad som fungerar i Brentford måste inte nödvändigtvis även i Southampton. Men skulle man hitta någon klubb i Premier League som känns mest kompatibel med just Brentfords sätt att arbeta så vore det förmodligen just Southampton. Förutsättningarna borde alltså vara väldigt goda för Brentfords metoder att ge utväxling också i Southampton, i sig en större plattform dessutom.
Southampton återvände till Premier League för ganska exakt tio år sedan. De hade själva gjort sin alldeles egna tämligen imponerande resa upp genom det engelska seriesystemet, precis som Brentford nu har gjort. För tio år sedan var det Southampton som kändes innovativa och fräscha i sina metoder. Och dessutom, som det skulle visa sig, modiga och utanför boxen i sitt beslutsfattande.
Southampton har för all del hållit sig kvar i Premier League under dessa år, så det vore väl synd att säga att de skulle ha tappat det helt. Men under åtminstone de senaste fem-sex åren känns det som om Southampton har stagnerat, både i sitt eget tänkande och i det egna utförandet. Sakta men säkert har det börjat kännas som om Southampton varit på väg att glida in i något slags intetsägande tillstånd.
Förhoppningen är nu att Southamptons nya ägare ska kunna rycka klubben ur detta tillstånd. Ett tillstånd som i förlängningen riskerar leda till ett pågående förfall som i tangentens riktning bara kan leda till nedflyttning. Men med nya metoder och med ny ambition har Southampton faktiskt chansen att återigen bli en av Premier Leagues mest innovativa och fräscha klubbar.
Känslan de senaste fem-sex åren är att Southampton har haft de rätta idéerna men saknat kunnandet och kraften att genomföra dem i handling. Vad Southamptons nya ägare kan ge Southampton är just detta kunnande och denna kraft att omsätta klubbens idé i konkret handling. Det ger kanske inte lika många klicks, inte heller ritar det kanske om den engelska fotbollskartan på samma sätt som Newcastles uppköp.
Det gör inte Southamptons uppköp mindre meningsfullt eller Southamptons nya ägare mindre betydelsefulla.