Antonio Conte sade sig ha inget att skämmas för när han förra veckan återvände till Stamford Bridge med Tottenham för den första semifinalen i Ligacupen. Och nej, varför skulle han ha det? Under sina två säsonger med Chelsea vann han ligan och FA-cupen innan han fick sparken mer av sociala skäl än av sportsliga skäl. Hade han inte kommit med just Tottenham hade kanske läktarna tvärtom sjungit hans namn.
Inför kvällens andra semifinal mellan Tottenham och Chelsea, den här gången på White Hart Lane, vore det kanske mer på sin plats att fundera över om Conte har något att skämmas för å Tottenhams vägnar, eller åtminstone att försöka se till att det inte finns något att skämmas över för Tottenham efter kvällens match. Detta sedan Chelsea vunnit den första semifinalen med 2-0 mot ett synnerligen blekt Tottenham.
Att vända 0-2 i ett cupmöte av det här slaget, inte minst mot ett lag som Chelsea, är naturligtvis väldigt svårt. Men däremot inte omöjligt. Särskilt inte som bortamålsregeln inte tillämpas i Ligacupen. Vad som definitivt inte ska vara omöjligt för Tottenham är att åtminstone göra rejäl match av den här semifinalen. Kort sagt att åtminstone inte vika ner sig utan en rejäl fight.
För all del finns väl knappast någon som såg Tottenham spela mot Morecambe i helgen som skulle betrakta det som över huvud taget möjligt, än mindre troligt, att de skulle kunna vända seminfnalen mot Chelsea. Men det är självfallet också en helt annan match med helt andra ingångsvärden. Kvällens match har mycket högre insatser för Tottenham, både på grund av motståndet och på grund av cupfinalen som står på spel.
Make or break. Att göra eller förstöra om man skulle våga sig på någon slags svensk översättning av det där uttrycket. Här finns för all del en vanligt förekommande tendens att överdramatisera men det går att formulera kvällens semifinal runt dessa båda begrepp. En match som skulle kunna ”göra” Tottenham och Conte. Men också en match som skulle kunna ”förstöra” Chelsea och Thomas Tuchel.
Conte har för all del fått en bra start med Tottenham. Kanske inte en perfekt start, men en bra start. Det är även alldeles för tidigt in på hans tid med Tottenham att börja prata om att ett resultat skulle kunna sänka honom. Men att vända en cupsemifinal på hemmaplan mot just Chelsea av alla möjliga motståndare skulle onekligen kunna vara det där resultatet som ”gör” Conte som Tottenhams manager.
Tuchel kommer för all del heller inte falla enbart på grund av en förlorad semifinal i Ligacupen. Vinsten i Champions League skyddar naturligtvis mot det. Men säsongen som nu gått, och då i synnerhet de senaste månaderna av säsongen, har väckt en och annan kritisk synpunkt på Tuchel. Att tappa en 2-0-ledning till förlust i Ligacupen mot just Tottenham av alla möjliga motståndare skulle kunna ”förstöra” Chelseas säsong.
Alltså är det kanske inte make or break, göra eller förstöra, som gäller för kvällens Ligacupsemifinal mellan Tottenham och Chelsea. Snarare i så fall make and break, göra och förstöra. Det vill säga under förutsättningen att Tottenham vänder och vinner semifinalen mot Chelsea så är det ett resultat som kommer kunna få helt olika konsekvenser för de båda lagen och dess respektive säsonger.
På ett sätt som är svårt att säga blir fallet om det mer sannolika inträffar, och därmed även det minst omstörtande, att Chelsea med mer eller mindre stora besvär lyckas försvara sin ledning och ta sig till Ligacupens final.
:::
Ungefär samtidigt som England genomför sina semifinaler i Ligacupen så väljer Spanien att genomföra sin egen bastardiserade version av Ligacupen i form av det som kallas för Supercupen.
Supercupen, eller en supercup, t ex Community Shield som den heter i England, är så klart ett rätt enkelt begrepp. Ligavinnaren möter cupvinnaren i en mer eller mindre vänskapligt inriktad match. Något dylikt finns i de flesta länder.
Nu har Spanien istället fått för sig att låta Supercupen bli någon slags minicup mellan ettan och tvåan i La Liga respektive ettan och tvåan i Copa del Rey, den spanska cupen.
Just den här säsongen resulterar detta alltså i en Super Cup mellan Real Madrid, Barcelona, Atlético Madrid och Athletic Bilbao. Liksom man väl kan förmoda att de tre första lagen kommer ingå i nästan varenda upplaga av denna Super Cup.
Självfallet skickar man även ut denna spanska Super Cup till något annat land. Den här gången till Saudiarabien av alla ställen. Detta spektakel handlar naturligtvis mest av allt om att cashen ska in.
Ännu en påminnelse om att när det gnälls över kommersialiseringen i Premier League så finns det andra ligor som tar det ännu längre. Liksom om hur väldigt selektivt det är när storklubbarna säger sig vilja ha färre matcher respektive fler matcher.
De spanska fansen? Tystnad. Något säger mig att om FA och Premier League hade försökt sig på samma trollkonster med Community Shield så hade det blivit ett himla liv på de engelska fansen.
Fast å andra sidan, varför inte?!