Everton har värvat mest efter att ha redan ha hunnit få in tre spelare i form av Vitaliy Mykolenko, Nathan Patterson och Anwar El Ghazi. Aston Villa skulle nog kunna anses ha värvat bäst sedan den senaste veckan har sett dem plocka in både Philippe Coutinho och Lucas Digne till klubben. Vi har för all del bara kommit halvvägs genom januarifönstret, men detta skulle kunna fungera som en rätt god uppsummering.
Ändå är det självfallet runt Newcastle som det första och största intresset riktar sig. Och det är väl inget konstigt med det. Motiv, medel och möjlighet brukar vara de tre hörnen i den så kallade brottstriangeln, och när det gäller Newcastle så har de både väldigt stora motiv att värva, omfattande medel att värva och närmast obegränsade möjligheter att värva. Naturligtvis är detta den stora snackisen.
Inte heller kan man väl säga att Newcastle har gjort någon särskilt besviken dessa första veckor. Möjligen med undantag för dem som kanske trodde att Kylian Mbappe, Robert Lewandowski med flera skulle bege sig til St James Park, men dem behöver man å andra sidan inte bry sig så mycket om. Kieran Trippier var en ambitiös värvning som visade på kraft. Chris Wood bör nog mer betraktas som en smart värvning.
Båda är emellertid bra värvningar. Tillräckligt bra för att Newcastle åtminstone skulle kunna tänkas utmana Aston Villa om att ha värvat bäst hittills. Även om jag misstänker att både Coutinho och Digne är namn som folk nog på förhand hade gissat skulle gå till Newcastle snarare än till Aston Villa. Möjligen är det tillfälligheter, möjligen är det geografi, möjligen är Steven Gerrard mer intressant än saudiskt prestigeprojekt.
Vad som slår mig är att Newcastle har värvat på ett sätt som inte riktigt motsvarade förväntningarna på dem, eller möjligen farhågorna. Här fanns så klart en misstanke att de skulle börja springa efter de stora namnen och prestigevärvningarna, och kanske slösa en hel del tid just på detta. Här fanns även en misstanke att de skulle börja vittja de största klubbarnas överskottslager, vilket sällan brukar bli så bra som man hoppas.
Vi kan ju som exempel notera att de där värvningarna från Man City som tydligen skulle vara helt klara hittills lyser med sin frånvaro. Föga förvånande kanske givet källan på dessa rykten. Istället har Newcastle plockat hem en engelsk landslagsback från La Liga samt plockat en etablerad Premier League-anfallare från en av Premier Leagues mindre klubbar. Mer substans än stil med andra ord.
Möjligen är det så att Eddie Howe har haft ett klokt ord med i laget. Han vet så klart att om Newcastle ska kunna hålla sig kvar i Premier League så är det viktigt med ett enat och harmoniskt omklädningsrum under våren. Något som blir väldigt svårt att uppnå om vissa spelare sitter på helt andra löner än övriga spelare. En viktig funktion med Newcastles värvningar så här långt är att de inte spränger klubbens lönestruktur, och därmed ej heller lagets sociala struktur.
Man kan ha skilda åsikter om Chris Woods kvaliteter som anfallare. Newcastle betalar £20m för Wood, vilket har beskrivits som en hög summa. Enkelt sagt motsvarar beloppet Woods utköpsklausul från Burnley. Det har poängterats att Newcastle behöver just en anfallare som Wood. Att matcha klausulen gör att värvningen gick fort. Dessutom, som många påpekat, att plocka Wood från Burnley försvagar en direkt konkurrent.
Och kanske är det just Burnley som förmodligen helt oönskat framträder i tydligast relief hittills under detta januarifönster. De ligger under nedflyttningsstrecket, de har bara lyckats vinna en enda match den här säsongen och tendensen pekar snarare nedåt än uppåt. Laget har tappat mycket av sitt sting och sin stabilitet, och nu har klubben alltså sålt sin bästa anfallare till annan klubb i nedflyttningsstriden.
Burnley har tveklöst varit en av Premier Leagues solskenshistorier under de senaste tre-fem åren. Definitivt den klubb som överpresterat mest utifrån sina resurser. Men detta att överprestera går bara att upprätthålla över en viss tidsperiod, till slut kommer man alltid ned på jorden igen. Ett ont varsel för Burnley har hela tiden varit att de har haft väldigt svårt att lyckas med sina värvningar och integrera dem i laget.
Här finns även de som menar att Burnley har förlorat något av sin identitet i och med uppköpet av ALK Capital tidigare under året. Många undrade hur detta skulle påverka Burnleys metoder. Kanske är sommarens värvning av Maxwell Cornet ett sorts svar på den frågan. Burnleys första köp av en icke-brittisk offensivt lagd spelare på 16 år. Cornet har varit produktiv i sitt målskytte, och står för knappt hälften av lagets mål, men kanske till pris av en försvagad defensiv.
Burnley köper alltså Maxwell Cornet och säljer Chris Wood. Symboliskt på sätt och vis om man är lagd åt det hållet. För all del kan hävdas att Burnley inte hade något större val sedan väl Newcastle matchat utköpsklausulen. Det var inte så att Burnley aktivt försökte sälja Wood, men det faktum att de nya ägarnas köp av klubben belastar balansräkningen med £90m och resultaträkningen med räntekostnader på detta leder till misstanken att de nog heller inte aktivt försökte förhindra det.
Hittills har alltså januarifönstret kostat Burnley betydligt mer än vad det har kostat Newcastle. Och då är det Newcastle som har värvat spelare, och Burnley som ännu inte värvat en enda spelare.