Helgens omgång tjuvstartade under fredagskvällen med bottenmötet mellan Watford och Norwich på Vicarage Road. En match som sannerligen inte lär ha gjort många särskilt upphetsade men samtidigt en match som visade ganska tydligt varför Watford och Norwich för närvarande är två bottenlag i Premier League. Onekligen en match som båda lagen verkligen behövde vinna.
Just i nuläget verkar det inte som om någon match den här omgången faktiskt är inställd, även om det finns ganska goda skäl att misstänka att matchen mellan Arsenal och Burnley kommer bli inställd. Burnley är och förblir ett lag med stora problem på grund av Covid, orsakerna till detta går onekligen att spekulera i, och man fasar onekligen för deras del vad avser deras spelschema under våren.
Men att det just i nuläget inte står några uppskjutna matcher på programmet visar möjligen på att läget är på bättringsvägen, eller möjligen att Premier League har börjat stänga fönstret vad gäller möjligheten att få sina matcher uppskjutna. Onekligen kommer vi till en punkt där det helt enkelt inte längre är praktiskt möjligt att fortsätta skjuta matcher framför sig.
Det kan synas som om Premier League har nått den punkten.
Everton vs Aston Villa
Roberto Martinez, Wayne Rooney, Frank Lampard, José Mourinho, Fabio Cannavaro. Ett antal namn som till synes inte har särskilt mycket gemensamt, om något alls, men som alla sägs vara aktuella som Evertons nästa manager.
Ett tydligare bevis på Evertons schizofrena strategi går knappast att få. Det där är inte en lista på managers från en klubb som jobbar i en riktning och med en röst, utan en klubb som jobbar åt alla möjliga håll och med röster som försöker överrösta varandra.
Egentligen inget av namnen känns ens lite upphetsande. Martinez har redan misslyckats en gång på Goodison Park. Lampard nämns varje gång en klubb blir ledig. Mourinhos aura är släckt sedan länge. Cannavaro var en stor spelare, men omeriterad som manager.
Rooney gör för all del ett stort jobb i Derby County för närvarande. Men det känns också som en helt annan grej. Det känns inte som rätt tidpunkt för Rooney att ta över Everton som manager, lika lite som Rooney känns rätt för Everton.
Tills vidare är det Duncan Ferguson som har hand om Everton. Han har varit ställföreträdare förut, med rätt goda resultat.
Brentford vs Wolves
Thomas Frank hade väl för all del både en och annan poäng när han menade att Brentford var betydligt bättre än Man Utd under första halvleken. Svårt att förneka för någon som såg matchen.
Men man kan inte heller undvika att känna att Frank möjligen gjorde alldeles för stor sak av det hela efter matchen. Vilket möjligen leder till funderingen om det var något som fick honom att reagera så kraftfullt.
Rimligtvis borde inte Franks position som Brentfords manager vara satt under några större hot. Något som skulle kunna förklara varför Frank skulle vilja betona Brentfords kvaliteter och det orättfärdiga i 1-3-förlusten mot Man Utd.
Min invändning skulle vara att den där typen av utspel tenderar att sätta press på det egna laget, och inte minst nu när Brentford tämligen kvickt har en ny hemmamatch, den här gången mot Wolves.
Förlust även här och Franks ord börjar framstå som någon slags allmän förnekelse snarare än som förargelse.
Leeds vs Newcastle
Två raka vinster för Leeds har lättat rejält på trycket både på laget och på Marcelo Bielsa, och har dessutom ryckt Leeds upp från en hotande nedflyttningsstrid. En nedflyttningsstrid i vilken Newcastle fortfarande i högsta grad sliter.
Om Leeds var laget som för några veckor sedan letade febrilt efter en vinst utan att någonsin verka kunna hitta den, så är Newcastle fortfarande laget som måste börja vinna fotbollsmatcher, men helt enkelt inte verkar kunna lyckas med detta.
Faran är att så väldigt mycket fokus riktas på alla dessa spelare som Newcastle ska värva att övriga spelare känner sig förbisedda eller även i viss mening känner att de kan gömma sig eftersom strålkastarljuset ändå inte skiner på dem.
Eddie Howe har fått bättre ordning på Newcastle, men han har naturligtvis inte någon större tid att jobba på. Han måste inte bara få ordning på Newcastle, han måste börja vinna med Newcastle, och det omgående.
Man Utd vs West Ham
Det var ungdomarna som gjorde det när Man Utd besegrade Brentford under veckan, något som antyder att Ralf Rangnick kanske har samma utmaning framför sig som Mikel Arteta, det vill säga att våga släppa stjärnorna och satsa på ungdomarna.
Samma ungdomar alltså som Cristiano Ronaldo halvt om halvt sågade för någon vecka sedan. Det kan diskuteras i vilken utsträckning ungdomarna svarade positivt på denna kritik, eller i vilken utsträckning det var svar på tal, eller om det var ren tillfällighet.
Det verkar omöjligt att komma från dramatik när det gäller Cristiano Ronaldo. Det verkar inte finnas några småsaker med honom, utifrån det mediala perspektivet. Allt han säger blåses upp stort. Allt han gör antar stora proportioner.
Ronaldos stropp när han blev utbytt mot Brentford kändes egentligen som en icke-sak, något vi sett flera gånger förut med honom. Han vill spela, han vill göra mål, han gillar inte att bli utbytt. Lite larvigt att visa det så tydligt kanske, men det är så han är.
Desto roligare, vilket jag säger inte enbart på grund av det svenska perspektivet, var det att se Anthony Elanga mot Brentford. Det fanns faktiskt aspekter i hans spel som påminde inte så lite om en ung Cristiano Ronaldo i Man Utd.
Southampton vs Man City
Man City bara fortsätter att vinna och vinna. Vinsten mot Chelsea torde väl ha en gång för alla ha kopplat bort just Chelsea från titelstriden, och det enda laget med åtminstone en teoretisk chans att kunna hota om ligatiteln är nu Liverpool.
Men om Liverpool ska kunna hota om den där ligatiteln så krävs det naturligtvis att Man City slutar att vinna och vinna. Och om Man City ska sluta vinna så är det förmodligen just den här typen av matcher de så att säga måste sluta vinna.