Det är något deprimerande med att se Claudio Ranieri få sparken. Ranieri som var hjärtat och hjärnan bakom Premier Leagues kanske vackraste saga genom alla tider när han vann ligan med Leicester för fem-sex år sedan borde på något sätt ha fått sätta punkt där, och bli ihågkommen endast för detta.
Nu vore det väl för all del fånigt att påstå att detta ändå inte kommer förbli huvudsaken när vi om tio eller kanske tjugo eller trettio år pratar om Ranieri. Ändå känns det rätt trist att Ranieris gärning i Premier League efter Leicester består i att två gånger om ha fått sparken från en klubb under samma säsong som han anställts.
Först var det ju Fulham som sladdandes i tabellen anställde Ranieri under hösten 2018 för att rädda dem kvar i Premier League. Det tog tre månader och endast 17 matcher för Ranieri att därefter få sparken från Fulham, som till slut ändå åkte ur Premier League. Ranieri hann med att vinna endast tre av dessa 17 matcher.
Den här gången var det alltså Watford som befann sig i ungefär samma läge som Fulham för tre år sedan. Ranieri anställdes i början av oktober och när vi nu närmar oss slutet av januari så får Ranieri alltså sparken av Watford, detta efter två vinster och tio förluster på 14 ligamatcher.
Både Fulham och Watford pratade rätt stort och stöddigt när de anställde Claudio Ranieri, och spelade naturligtvis på bilderna och minnena av vad Ranieri gjorde med Leicester. Men den magi Ranieri skapade med Leicester har han inte lyckats skapa någon annanstans, och att rädda kvar klubbar i Premier League verkar inte vara hans grej.
På sätt och vis finns det kanske ändå något fint med att magin som uppstod med Leicester faktiskt visar sig svår att upprepa. Det känns på något sätt mer speciellt och mer värdefullt när det är något som inte bara går att lägga i burk och värma upp i mikron någon annanstans.
Vad ska man då säga om Watford? Under den senaste tioårsperioden är detta bisarrt nog tredje gången som Watford sparkar sin manager minst två gånger under en och samma säsong, och alltså använder sig av minst tre managers under samma säsong. Normalt sett är ju inte detta något bra tecken för vilken som helst klubb.
Watford har närmast blivit något av ett stående skämt i engelsk fotboll av just detta skäl, att de verkligen sparkar managers med ungefär samma frekvens som normalt folk byter kalsonger. Något som naturligtvis provocerar dem som gärna pratar om långsiktighet och lojalitet, och som verkar se sparkandet av managers som något närmast omoraliskt.
Jag brukar normalt sett försöka nyansera den bilden, vilket jag i och för sig brukar göra varje gång något börjar bli lite väl kategoriskt. Watford har onekligen sina metoder, där detta att hålla fast vid en och samma manager inte är riktigt lika viktigt, och givet att de ändå etablerat sig hyfsat i Premier League känns dessa metoder fel att kritisera för hårt.
Samtidigt börjar det kanske också bli dags att konstatera att det känns väl liksom inte heller som om Watford någonsin tar något egentligt kliv framåt. Utan tvärtom sitter de liksom fast i samma träsk år ut och år in, kämpandes i nedflyttningsstriden, på ett sätt som gör att de får sparka flera managers varje säsong.
Om Watfords metoder verkligen fungerade, om de verkligen gjorde Watford som klubb starkare och bättre, så skulle man ju kunna tänka sig att Watford till slut inte längre skulle behöva befinna sig just i den positionen. Men när Watford befinner sig i samma situation om och om igen börjar det så klart bli dags att ifrågasätta Watfords metoder.
Om det skulle göras en lista över Premier Leagues klubbar med sämst och mest odugliga ägare så skulle den listan nog kunna göras ganska lång. Watford skulle knappast placera sig högst upp på en sådan lista. De platserna vore nog reserverade åt Everton, Man Utd och möjligen Burnley. Men med på listan är Watford kanske ändå.
Ingen klubb i Premier League har förlorat lika många matcher som Watford har förlorat den här säsongen. Det vill säga, även Norwich har förlorat 14 matcher, precis som Watford, men Norwich har även spelat två matcher mer än Watford. Det har tagit Watford endast 20 matcher att förlora 14 matcher.
Vem som nu än tar över Watford måste vända på den trenden om Watford ska kunna hålla sig kvar i Premier League. Claudio Ranieri var sannerligen inte rätt manager att vända på den trenden. Det verkar nu som om Roy Hodgson kommer få chansen att vända trenden och rädda Watford kvar i Premier League.
Till skillnad från Ranieri har Hodgson åtminstone ett positivt track record vad gäller att rädda klubbar kvar i Premier League. Men vad som får Hodgson att bryta sin förmodligen rätt trivsamma pensionering för några månaders gig med Watford övergår åtminstone mitt förstånd.