Opinionens makt runt och över engelska fotbollsklubbar är tung och stark. Det såg vi inte minst i samband med det närmast fars- och fiaskoartade försöket av sex engelska klubbar att vara med i startandet av en europeisk superliga. Opinionen runt Everton tog effektivt död på alternativet Vitor Pereira som klubbens nästa manager. Där hjälpte inte ens ett mer eller mindre, förmodligen mindre, klartänkt försvarstal av Pereira själv.
Därmed landade Everton med något som kanske närmast liknar uteslutningsmetoden på Frank Lampard som deras nästa manager. Uteslutningsmetoden då det främsta skälet varför det blir Lampard verkar vara att det alltså inte blev Pereira. Mer avancerade eller utförliga än så var alltså inte Evertons alternativ i det här beslutet. Något man självfallet kan resa ett och annat frågetecken för.
Jag har knappast gjort någon större hemlighet av vad jag anser om Lampard som Evertons nästa manager. Lampard har näppeligen meriterna som manager att i detta läge bli Evertons manager. Everton borde rimligtvis kunna göra bättre i jakten på ny manager om de bara hade haft kompetensen att veta var de skulle leta. Visst kan Lampard ändå lyckas med Everton, men det känns som en onödigt stor hail mary.
Negativ är jag ju för all del så det räcker kan tyckas. Åtminstone har jag väl en benägenhet att påpeka kritik, problem och svårigheter med olika situationer och olika sammanhang. Men det brukar också sägas att man hittar vad man letar efter. Vad hittar jag alltså om jag istället väljer att leta efter argument och anledningar varför Frank Lampard skulle kunna bli bra för Everton?
Opinionens stöd
Frank Lampard blir Evertons manager eftersom Evertons supportrar hellre såg honom som deras nästa manager än de såg Vitor Pereira som nästa manager. Lampard glider alltså in på sitt nya jobb på en våg av supporteropinion.
Visst kan det där visa sig väldigt viktigt. Hur som helst skulle ju ett redan från början mycket svårt jobb bli i det närmaste omöjligt om man tvingades göra det i motvind, alltså mot supporteropinionen. Helt säkert var detta vad som dödade Pereira som alternativ.
Desto viktigare kanske i just Everton där supportrarna är både väldigt kräsna och väldigt högljudda. De har en hög tanke om den egna klubben och är alls inte blyga att framföra denna tanke. Rafa Benitez är i hög utsträckning sparkad just därför.
Men eftersom det är supportrarnas opinion som gav Lampard managerjobbet så kommer fult naturligt supportrarna vara betydligt mer benägna att ge Lampard både tid och tålamod, och relativt ovilliga att vända sig mot honom. Han är ju deras val.
Visst kan man vända på myntet och konstatera att Lampard å andra sidan inte var styrelsens eller i alla fall inte majoritetsägarens val. Visst, det kan stämma, och kanske har Lampard ett jobb att sälja in sig själv där, men det är inte riktigt lika komplicerat.
Långsiktigt perspektiv
Man ska vara försiktig att prata om lång sikt i fotboll. Många gånger kan det betyda föga mer än typ nästa vecka. Men Frank Lampard är i vilket fall som helst inte ett managerval på kort sikt för Everton.
Om Everton söker en manager som ger dem effekt på kort sikt så anställer de inte Lampard. Oavsett vad man än anser om Lampard så är han knappast någon garanti för kortsiktig framgång på det viset.
Alltså går Lampard in på sitt nya jobb i Everton med utgångspunkten att det faktiskt är på längre sikt det ska börja hända saker. Detta borde köpa honom en del tid, samtidigt som det kan vara nog så värdefullt i en klubb som i åratal härjats av kortsiktighet.
Lampard är den sjätte managern som Farhad Moshiri anställer på sex år. Everton är ett lag som både till spelartrupp och taktiskt system är ett hopkok av många och helt olika managers tankar och idéer. Everton spretar åt alla håll.
Att Lampard nu anställs borde betyda någon slags acceptans för att det måste börja jobbas med ett längre tidsperspektiv. Att kaos måste bli till ordning. Utmaningen är så klart att tabelläget kräver att laget börjar vinna redan på kort sikt.
Lampard har auran kvar
Meritmässigt är det inte alldeles lätt att säga varför t ex Frank Lampard får det här jobbet och inte någon annan nyss avpolletterad manager som Ole-Gunnar Solskjaer. Vi kan vara rätt säkra på att Lampard får jobbet för att han är Lampard, inte något han faktiskt gjort.
En viktig skillnad är emellertid att Lampard ändå har auran och någon slags känsla av magi kvar runt sitt namn. Även om det inte var helt av egen fri vilja så överstannade han inte sitt välkomnande i Chelsea på samma sätt som Solskjaer gjorde i Man Utd.
Frank Lampard känns kort sagt fortfarande big time. Något som kan inspirera spelare såväl som styrelse och supportrar. Även om det snart stod klart att han ännu inte var big time nog för Chelsea, så känns han fortfarande big time nog för Everton.
Vilket självfallet är vad som först och främst har format supportrarnas opinion runt Frank Lampard som Evertons nästa manager.