Något vansinnigt aktivt januarifönster kan man inte gärna säga att det har varit så här långt. Definitivt inte som några av de mest galna januarifönstren för cirka tio år sedan, vilket på något sätt är mycket längre sedan än det egentligen känns. Dessutom skulle en rent generell iakttagelse kunna vara att det värvats väldigt lite av topplagen i ligan, och bulken av värvningarna i januari har gjorts av lagen på nedre halvan.
Kanske finns det en rätt självklar logik i detta. Januarivärvningar handlar i hög utsträckning om kurskorrigering, att rätta till något som gått fel eller fylla på något som saknas. Behovet att göra sådant måste naturligtvis kunna förmodas vara högre för lag som sladdar i tabellen. Ändå finns väl ett och annat lag runt toppen av tabellen där man ändå är lite förvånad att knappt något alls har hänt.
Vad har varit ”bäst och sämst” med januarifönstret då? Hittills det vill säga. Eftersom det är måndag kanske det kan sammanfattas i form av en måndagslista.
(8) Kulusevski till Tottenham
Viss höjd bör kanske tas för att den här värvningen inte är helt klar i skrivande stund, men det är onekligen en värvning som visar alla tecken på att vara i praktiken helt och hållet klar. Dejan Kulusevski till Tottenham alltså.
Sverige och svensk press tycker av någon anledning att det är särskilt kul när svenska spelare är med i matchen. Kulusevski är en av Sveriges bästa och framför allt mest spännande spelare. Tottenham är en av Englands bästa klubbar.
Visst ska det där bli riktigt intressant att följa, och Tottenham är tveklöst en klubb i vilken Kulusevski kan få stora möjligheter att utvecklas. Samtidigt är det naturligtvis en enorm utmaning för honom att ställas inför, Tottenham och Premier League.
(7) Brände sig Newcastle med Burn?
Om vi återigen vänder oss tillbaka till hur snacket gick runt Newcastle inför januarifönstret så inte var det väl en spelare som Dan Burn det var tänkt att Newcastle skulle värva?!
Men det har visat sig svårt att få igenom spelarköp, och Newcastles behov av mittbackar har blivit alltmer akut. Alltså blev det till slut Burn, som för all del varit en av Brightons mittbacksklippor under längre tid. Han var helt enkelt tillgänglig.
Vad som helt säkert gjorde Burn mer tillgänglig för Newcastle var att de betalade en summa för honom som motsvarar den näst högsta transfersumman Brighton någonsin fått för en spelare.
(6) Luis Diaz till Liverpool
Det går väl inte att komma ifrån att det roligaste med den här värvningen ändå är hur Liverpool kapade den mitt framför näsan på Tottenham. Sådant brukar ju av någon anledning vara rätt uppskattat.
Kanske tjänar det inte att klaga. Att det blev på det viset banade förmodligen väg för Kulusevski till Tottenham istället. Därmed inte sagt att Kulusevski är en bättre värvning, men utifrån det svenska perspektivet åtminstone mer intressant.
Diaz kommer till ett Liverpool tänkt att förnya och fräscha upp anfallslinjen, som kanske i viss mening börjat bli lite trött under senare år. Framför allt sätter det väl en blåslampa under rumpan på Sadio Mané.
Liverpool bränner iväg strax norr om £40m på Diaz. Det är naturligtvis inga småpengar precis. Men som tur är så är detta naturligtvis en värvning som finansieras helt och hållet av försäljningen av Coutinho.
(5) Digne lämnar Everton
På något sätt symboliserar Lucas Digne strulet i Everton. Everton anställer först Rafa Benitez, som kvickt gör sig ovän med Digne och placerar honom i frysboxen, Everton värvar istället två andra ytterbackar i form av Patterson och Mykolenko.
Digne skeppas istället iväg till Aston Villa. Omedelbart därefter sparkas Benitez, och ersätts med Frank Lampard, under vilken det finns alla skäl i världen att tro att Digne, Evertons kanske bästa spelare förra säsongen, hade trivts alldeles utmärkt.
(4) Coutinho till Aston Villa
Något säger det så klart om Barcelona att de har fått ut så lite för egen del av att ha köpt Coutinho för £140m när det begav sig. Något säger det möjligen om Coutinho att den återkomst till Premier League han länge sökt slutar i Aston Villa.
Inget ont om Aston Villa för all del, men det finns större fiskar i Premier League som man kunde tänka sig skulle kunna intressera sig för Coutinho. Istället blev det Steven Gerrard, Coutinhos gamla medspelare, som såg och tog möjligheten.
(3) Everton befriar Donny van de Beek
En av de märkligare värvningarna och ett av de märkligare människoödena i Premier League de senaste säsongerna är Donny van de Beek. Vad i hela friden tänkte och ville egentligen Man Utd när de värvade honom för alls inte små pengar?
Nu går han på lån till Everton efter att ha gjort absolut ingenting för Man Utd under en och en halv säsong. Ett och ett halvt bortkastat år för van de Beek. Ett levande bevis för graden av Man Utds skitsnack gällande det där med ”långsiktig strategi och process”.
Har egentligen inga som helst tvivel på att van de Beek kan bli en riktigt bra spelare för Everton. Han går för all del från en kaotisk klubb i halvkris till en annan. Men han är definitivt en spelare som Frank Lampard kan få väldigt stor nytta av.
(2) Arsenal dumpar Aubameyang
Tänka sig att det inte alls är länge sedan som Arsenal och Aubameyangs läger försökte sälja oss storyn att han minsann ville vara kvar i Arsenal för alltid, alls inte spela i någon annan klubb, och bli en av Arsenals legender.
Det var naturligtvis rätt skrattretande redan när det så att säga skedde, även om en och annan som avsett naturligtvis svalde betet hook, line and sinker. Men det är desto mer skrockelockigt i dessa dagar.
Frågan är självfallet om något händer idag. Aubameyang hoppas på att få till ett lån till Barcelona eller Inter vad det verkar, det vill säga exakt samma klubbar han försökte få på kroken förra gången.
Dessa verkar emellertid tveka, precis som förra gången. Samtidigt tackar han nej till konkreta erbjudanden från saudiska klubbar. Samtidigt sitter Arsenal och verkar bara kunna värva anfallare först efter att ha blivit av med Aubameyang, eller hans lön.
(1) Watford satsar afrikanskt
Watford har varit tämligen aktiva under detta transferfönster, med fem spelare på inkontot så här långt. Vad man inte minst kan säga är att Watford onekligen har sin egen profil på sina värvningar.
Maduka Okoye och Samuel Kalu, både nigerianska landslagsmän. Hassane Kamara från Elfenbenskusten, landslagsspelare även han. Dessutom Edo Kayembe, landslagsspelare från DR Congo.
Inget ont om detta för all del, annat än möjligen en gnagande oro att Watford är en Premier League-klubb med en benägenhet att göra EFL Championship-värvningar. Men med afrikanska landslagsspelare följer även del praktiska problem.
Watford borde känna till dessa problem. De har precis haft en massa strul med att antingen ha blivit av med eller vägrat att släppa afrikanska landslagsspelare som Ismaila Sarr och Emmanuel Dennis till afrikanska mästerskapen.
Förståeligt på sätt och vis. Inget lag vill bli av med sina bästa spelare, särskilt inte lag som krigar runt något av ”strecken” i Premier League. Men Watford får inte bara spelare med dessa köp, utan också fler och större problem framgent.