Chris Hughton är inte den förste managern att få sparken av Nottingham Forest, och han är heller inte den sista. Det var med den typen av plattityder som Forests beslut i mitten av september att sparka Hughton bemöttes. Vad som är väldigt praktiskt med den där typen av plattityder är att de aldrig ger en fel, för naturligtvis kommer Forest vid något tillfälle i framtiden återigen sparka en manager.
En annan plattityd var påståendet att Chris Hughtons avsked inte på något sätt skulle ”fixa” Nottingham Forest, att klubbens problem går djupare än så. Naturligtvis är det en orimlig tanke, varför ingen förmodligen heller har tänkt den, att enbart sparkningen av Hughton skulle lösa alla problem. Dessutom uppstår väl en fundering över vad man egentligen menar med att ”fixa”.
Nästan fem månader senare ser emellertid Nottingham Forest tämligen ”fixade” ut. De har avancerat från en i högsta grad oroväckande jumboplats i EFL Championship till åttonde plats i tabellen med vittring på playoff-platserna. De har besegrat Arsenal i FA-cupen och avancerat till fjärde omgången, där de idag möter Leicester hemma på City Ground. Framför allt har de fått Roy Keane att skratta och le och säga snälla saker.
Chris Hughton fick sparken av Nottingham Forest sedan laget tagit en poäng på sina första sju matcher, alltså förlorat sex av sju matcher utan att vinna en enda. Beslutet att tacka Hughton för sig var både uppenbart och ofrånkomligt i det läget. Beslutet att ersätta honom med Steve Cooper var varken uppenbart eller ofrånkomligt, men har visat sig vara extremt lyckat.
Nottingham Forest har förlorat färre gånger på de 23 följande matcherna med Cooper än vad de gjorde på sina första sju matcher med Hughton. Framför allt har Nottingham Forest vunnit tolv av dessa 23 matcher, alltså över hälften av matcherna. Nottingham Forest, som i början av säsongen såg ut att behöva förbereda sig för nedflyttningsstrid, jagar nu istället playoff och uppflyttning.
Varje gång Nottingham Forest börjar gå bra börjar det också pratas om uppflyttning och en återkomst till Premier League. Kanske är det en historisk ofrånkomlighet av nostalgiska och romantiska skäl. Naturligtvis är detta överdrivet, naturligtvis sätter detta en onödig press på Nottingham Forest, naturligtvis betyder inte detta att Nottingham Forests alla issues är ”fixade”. Men här finns ändå goda skäl för optimism.
Genomtänkta transfers. Forests transferaktivitet har förut snällt kunnat beskrivas som ostrukturerad. Detta verkar nu förändrat med spelare som värvas i god tid utan stress, och en tydligare bakomliggande tanke med fokus på föryngring och utveckling. Forest har även värvat starkt under januarifönstret.
Planer för playoff. Forest avslutade förra säsongen och inledde denna säsong oroade över nedflyttning. Nu jagar istället Forest en av playoff-platserna, och i Steve Cooper har de en manager med erfarenhet av att ta ett lag till playoff och med viss framgång genomföra ett playoff.
Unga spelare. En stor anledning varför Forest anställde Steve Cooper var dennes vana och vilja att använda och utveckla unga spelare. Forests ungdomsverksamhet sprudlar med mängder av lovande spelare som Jayden Richardson, Tyrese Fornah, Dale Taylor, Oliver Hammond, Aaron Donnelly, Baba Fernandes med flera som väntar i vingarna.
Egna stjärnor. Apropå Forests unga och egna spelare är det svårt att inte nämna lagets just nu främsta stjärna, 20-årige Brennan Johnson som för närvarande måste ses som en av ligans bästa spelare. Flertalet Premier League-klubbar ryckte i Johnson i somras, men han blev kvar i Forest till allas lycka utom motståndarnas.
Modern arena. City Ground är klassisk engelsk fotbollsmark. Men detta är ju så att säga både på gott och på ont. Ett av Marinakis stora projekt redan från start har varit att uppgradera och modernisera City Ground, och det ser precis ut som om Forest är på väg att få politiskt stöd för det projektet.
Aktiv akademi. Det är för all del inte bara den egna arenan som genomgår utveckling, detsamma kan sägas för Forests träningsanläggning och akademi. Forest är en av det fåtal engelska klubbar med så kallad kategori ett-status på sin akademi, och det är tydligt att Forest ser akademin som en viktig del i klubbens närmaste framtid.
Stolta supportrar. Forest har av tradition en stark supporterkultur. Supportrarna har lidit under dåligt ägarskap och ledarskap under de senaste tio åren, men under Forests nuvarande ägare och lagledning har supportrarna återigen hittat hem och stöder till laget under både hemmamatcher och bortamatcher kan bara beskrivas som elektriskt.
Vad som däremot i slutänden borde vara Nottingham Forests största skäl till optimism är inte något av dessa skäl enskilt eller var för sig, utan vad samtliga dessa skäl tillsammans är ett tydligt tecken på. Nämligen Nottingham Forests ägares Evangelos Marinakis klara ambition i både ord och handling att ta Nottingham Forest tillbaka till Premier League, fast på ett ansvarsfullt sätt.
Blir det inte uppflyttning för Nottingham Forest i år så räkna med dem som en av de stora favoriterna nästa säsong. Det var ingen tillfällighet att Nottingham Forest vann mot Arsenal i FA-cupen. Det vore ingen tillfällighet om de under dagen även besegrade Leicester.