Om detta hade varit en vanlig dag hade jag kanske gett mig in i den pågående debatten kring Man Utd och Harry Maguire som den nu verkar ha riktat in sig på. Kanske hade jag sagt något om det märkliga med att spelare efter spelare blir sämre i Man Utd än vad de varit innan eller är därefter, och att det kanske just därför missar målet att göra ständigt nya spelare till hackkycklingar utan att ta med sammanhanget i beräkningen.
Men detta är ingen vanlig dag eftersom Chelsea faktiskt ska spela VM-final just denna dag, mot Palmeiras av alla möjliga motståndare. Vad man nu än väljer att tycka om detta VM för klubblag som arrangeras av FIFA så går ändå två saker att konstatera. Dels att det är en särskilt rolig turnering och match eftersom man får chansen att spela den så väldigt sällan. Dels att det nog är världens just nu viktigaste oviktigaste cup och titel.
Viktig eftersom VM för klubblag för närvarande och sedan några år tillbaka står i centrum för en politisk maktkamp inom fotbollen mellan kanske framför allt FIFA och UEFA med avseende på kontrollen över klubbfotbollen. Ormboet FIFA ser naturligtvis vilka enorma pengar UEFA genererar via framför allt Champions League, och den kakan vill de kanske som väntat roffa åt sig sin del av.
Vad som kanske försvann något i vreden över de största engelska och europeiska klubbarnas försök att skapa en europeisk superliga var att detta stod i nära samklang med FIFA och deras planer på ett väsentligt expanderat VM för klubblag. Ett VM för klubblag som skulle bestå av 24 klubbar och garantera de största klubbarna över £150m bara för att delta. Detta hade förändrat fotbollsvärlden i grunden.
Tanken var att detta skulle vara i land redan nu. Men nu blev det inte riktigt som FIFA ville. Dels satte både den politiska och den populistiska opinionen i europeisk fotboll käppar i hjulet för den europeiska superligan. Dels visade sig det kommersiella intresset för ett VM för klubblag mer begränsat än vad FIFA nog hade hoppats på. Något som möjligen förklarar FIFA:s förkärlek till arabstaternas icke-kommersiella motiv.
Ett hyfsat populärt tema de senaste dagarna har även varit att detta minsann är en väldigt viktig cup och titel för specifikt Chelsea. Jag ska ärligt medge att det var lite svårt för mig att på ytan förstå varför detta skulle vara viktigare för Chelsea än vad det hade varit för vilken som helst annan klubb, och när jag med viss nyfikenhet började läsa artiklarna hittade jag egentligen inget mer än vaga kopplingar till det ovanstående.
Visst skulle man kunna hävda att eftersom Chelsea har tappat taget om titelstriden i ligan så blir alla andra cuptitlar desto viktigare. Men exakt varför VM i klubblag därför skulle bli så värst mycket viktigare när Chelsea trots allt fortfarande är kvar i Champions League, kvar i FA-cupen och redan i final i Ligacupen, är inte alldeles lätt att förstå. Det hade varit lättare om detta varit nästan den enda titel Chelsea kunde vinna denna säsong.
Möjligen skulle man med visst fog kunna påstå att VM för klubblag blir viktigare för Chelsea att vinna eftersom det är en titel de faktiskt aldrig förut vunnit, fastän de ändå haft möjligheten att göra det. Både Man Utd och Liverpool har ju vunnit VM för klubblag t ex, både i dess äldre och dess mer moderna form. Men Chelsea förlorade ju faktiskt när de hade chansen senast, för exakt tio år sedan mot Corinthians i finalen.
Normalt sett är ju VM för klubblag en cupturnering som brukar avfärdas en smula med att den ju är stört omöjlig för europeiska klubbar att förlora. Och visst är det väl så att de europeiska klubbarna går in i den som rätt klara favoriter. Men Chelsea är alltså i någon mening ett slags levande bevis på att det inte precis är någon garanti att den europeiska klubben vinner den här cuptiteln.
Vad man förmodligen också måste förstå med en sådan här cup är att den är så väldigt mycket större och mer betydelsefull för kanske framför allt de sydamerikanska klubbar som tar sig hit. Detta är deras enda chans att möta europeiska klubbar och verkligen visa att de ska vara med i snacket om att vara världens bästa lag, i alla fall på pappret. Detta är stor prestige för dem och har alltid varit.
Palmeiras rustar med andra ord för krig på planen ikväll. De kommer sälja sig otroligt dyrt och Chelsea har en mycket svår match framför sig. Om Chelsea möjligen gick in den här cupen med lite semesterkänsla, vilket kanske är lätt hänt givet kontrasten mellan ett varmt och soligt Abu Dhabi och en kall och regnig cup- och ligalunk i England, så är det ett humör de blixtsnabbt måste göra sig av med inför kvällen.
Än så länge räknas VM för klubblag inte bland de stora titlarna, hur mycket detta än gnager FIFA. Normalt sett tycker jag det brukar bli rätt pinsamt när det ska börja räknas titlar för de största och oftast spanska klubbarna och de största spelarna och tränarna från oftast de spanska klubbarna, och man tar med bland annat denna titel mest som ett sätt att boosta siffrorna och få dem att låta bättre än vad de egentligen är.
Å andra sidan kan jag för all del tycka att det alltid är bra när klubbar och managers verkligen tar alla cuper och alla matcher på allvar, precis som jag tycker det är minst lika pinsamt när klubbar, managers, spelare eller supportrar kommer efter att ha förlorat den här typen av matcher och titlar och säger att det ändå inte spelar någon roll. Självfallet spelar det roll, även om man inte därför räknar in detta som en av de primära titlarna.
VM för klubblag är, som det brukar heta, en potta värd att vinna och kanske framför allt en väldigt rolig titel att vinna just för att man så sällan har möjlighet att vinna den. Men det är ändå vad jag brukar kalla för en deriverad titel. Det vill säga, det är en titel, precis som t ex UEFA:s supercup, som nästan följer som en direkt konsekvens av att en klubb vunnit Champions League. Det är för få matcher för att den ska stå på egna ben.
Detta vill alltså FIFA ändra på. Något jag för all del inte är någon principiell motståndare till. Tvärtom känner jag mig rätt positiv till ett riktigt VM för klubblag som spelas utifrån ungefär samma premisser som ett vanligt VM. Det skulle utan problem kunna ta den plats i kalendern som Confederations Cup nu har. Men det måste självfallet vara ett VM för klubblag som bygger vidare på klubbfotbollens nu existerande struktur.
Men ska detta ske så måste FIFA börja jobba för fotbollens intressen mer än för FIFA:s intressen. FIFA kommer självfallet hävda att detta är exakt samma sak, men det är det naturligtvis inte.