Vad är Europa Conference League? Den frågan ställde Brendan Rodgers öppet och till synes tämligen aningslöst, vissa skulle förmodligen säga arrogant, omedelbart efter att Leicester slutat trea i sin grupp i Europa League och därmed negativt kvalificerat sig för just Europa Conference Leagues slutspel. Ett slutspel i vilket Leicester i sextondelsfinalen har lottats mot danska Randers.
Men det är klart, när Rodgers faktiskt sa det där så lät det kanske vettigare. Även om Leicester låg tämligen efter i ligan redan då så fanns det väl vid den tidpunkten i alla fall ett teoretiskt hopp att det skulle bli bättre. Dessutom var Leicester fortfarande kvar i både Ligacupen och i FA-cupen. Europa Conference League måste vid det tillfället ha setts som något betydelselöst som katten släpat in.
Cirka två månader senare och Leicester har just ingenting kvar att spela för i ligan. De ligger för långt efter för att nå några europeiska cupplatser, samtidigt som de är alldeles för bra för att riskera att åka ur Premier League. Leicester har dessutom hunnit med att åka ur både Ligacupen och FA-cupen. Vilket ger Leicester följande rätt så deprimerande svar: Europa Conference League är allt Leicester har kvar att spela för!
Man kan för all del tänka sig både ett och annat ytterligare skäl varför Leicester och Rodgers möjligen känner sig frågande och skeptiska till Europa Conference League. Vi har t ex den omständigheten att det inte är något man kvalificerat sig för i någon positiv mening, utan tvärtom något man hamnat i efter att åkt ur en större cup. Detta ger självfallet inga positiva associationer, och är ett av UEFA:s större feltänk.
Därtill den kanske större pucken att Europa Conference League i sig har pitchats på ett sätt som knappast väcker någon större entusiasm. Uttryckligen tänkt som en cup främst för klubbar från mindre länder att kunna få möjligheter till europeiskt cupspel. Leicester ser sig naturligtvis inte som någon sådan klubb, och det gör att det omgärdas med en viss grad av pinsamhet att ens spela Europa Conference League.
Lik förbannat är det ju så att Europa Conference League är det enda av något slags värde som Leicester har kvar att spela för den här säsongen. Kanske är det till och med så att det enda som skulle kunna anses rädda Leicesters säsong från att ses som ett rent misslyckande, kanske rentav rädda Rodgers eget jobb och möjligen rykte, är att Leicester faktiskt går och vinner Europa Conference League, trots allt en europeisk cuptitel.
Vilka motståndare finns då faktiskt kvar som kan anses vara sannolika att sätta stopp för den ambitionen eller möjligen förhoppningen för Leicester? Man kan för all del möjligen tänka att det borde kunna handla om rätt många lag, givet att Leicester bara lyckades sluta trea i sin Europa League-grupp, även om Spartak Moskva, Napoli och delvis även Legia Warszawa var en rätt tuff grupplottning.
Där finns naturligtvis Roma, som med José Mourinho som manager och lite likt Leicester kanske inte har så mycket annat kvar att spela för den här säsongen borde räknas bland de allra största hoten. Där finns för all del även Marseille, som precis som Leicester slutade trea i Europa Leagues gruppspel. Där finns PSV, Feyenoord, Fenerbahce, Rennes och Celtic. Tuffa men långt ifrån omöjliga motståndare för Leicester.
Men naturligtvis förutsätter detta att Leicester faktiskt går plattan i mattan, balls to the wall i Europa Conference League. Kort sagt att Leicester faktiskt väljer att prioritera den här cupturneringen resten av säsongen, och inte likt i Europa League närmast försökte spela med en roterad reservelva. Leicester saknar bredden i spelartruppen och kanske framför allt rutinen i laget att riktigt lyckas med detta på sådan här nivå.
Inte minst handlar det om attityd. Det kan egentligen kvitta lika om Leicester ställer upp med alla sina bästa spelare om de samtidigt går ut på planen inför dessa matcher med attityden eller med signalen från lagledningen att matcherna inte är så viktiga att vinna och att Europa Conference League inte betyder så mycket. Fel inställning kommer utan undantag leda till fel resultat för Leicester.
Alla stora klubbar, eller klubbar med ambitioner om att vara stora, ska alltid försöka vinna alla turneringar och titlar de har att spela för. Detta gäller dubbelt om de dessutom inte har något ännu större att spela om. Leicesters ambition är att slåss med de stora klubbarna, och då är Europa Conference League den här säsongen det sätt Leicester har att visa att de trots en i övrigt dålig säsong ändå är kapabla att göra det.
Leicester måste gå för att vinna Europa Conference League. Det är deras förbannade skyldighet, även fastän jag avskyr det sätt på vilket de hamnat i Europa Conference League.